Det är nära nu
Fuat Deniz dog av skadorna han ådrogs i nacken efter knivattacken på Örebro universitet. Det är alltså ett mord detta handlar om i mina ögon. Man tar inte med sig en kniv in på ett universitetsområde om man inte planerat att använda den. Det känns på inget sätt bra. Den öppna mijön har fått en törn som jag skrev för någon dag sen. Det finns en minnesgrupp på facebook för Fuat Deniz och den har på kort tid över 1000 medlemmar och en ca 80 meddelanden för hans familj och för framtiden.
Om du planerar för hela livet, skaffa dig en utbildning / Fuat Deniz
Han verkar verkligen ha betytt väldigt mycket för många, det är en stor tragedi som skett. På mitt universitet, på den säkraste miljö jag någonsin varit i. Mot en kämpe för demokrati och rättvisa. Livet vi lever är på inget sätt rättvist.
Mitt i all negativitet finns det också hopp. Framtiden för mig personligen ser ljusare ut än det gjort någonsin tror jag. Jag är på väg hem, hem till familj och vänner, hem till väst, framförallt hem till B. Ska ärligt säga att jag fortfarande inte riktigt vet vad jag ska göra och hur det ska gå till. Det är mycket idéer och tankar som ska sättas i spinn och jag har i min egen rollercoaster av känslor insett att jag inte kan göra allt själv. Bra det för jag vill inte gå igenom detta roliga själv ändå. Så, det kan vänta till jag kommer hem för gott. Jag kan projektera en stund till och jag kan fundera vidare på eventuella partners. Åtminstone tre är helt givna på ett eller annat sätt. Flyger hem den 19 dec och stannar i Sverige ända tills den 6 Jan. All tid kommer troligen att spenderas till väst. Vargön, Vänersborg, Göteborg och Falkenberg kommer alla få besök och en del tid spenderas säkert på tåg emellan de orterna. På tåg projekterar jag bäst och så hoppas jag på att täckningen har blivit bättre i Sverige sen jag åkte för det kommer bli åtskilliga timmar i telefon med de som bor mer till öst av landet.
Barasådär
Hoppet är det sista som överger en, Dar.. Vi får aldrig sluta tro på att det goda ändå väger över. Kämpa vidare och aldrig ge upp.
Skitsnack kommer tyvärr alltid att förekomma... Det går över! ;)
Hurru Becca! Det är ju min stora fråga här i livet: Är det en sån här värld man vill sätta barn till?
sluta sno mina livsbejakningar ;)
Närå skämt å sido, bra tanke, jag tänker på den varje dag på jobbet, 25 6-åringar, var är världen när de är stora?
Rickard, skitsnack må så vara men så länge man gör det man tror på så behöver man inte tänka mer på snacket. Om man är sann mot sig själv så kan man alltid gå rakryggad genom livet!
kram och puss från sumpan!
Ja, du Lollo...
Oss AIK:are emellan är vi rätt likasinnade, eller hur? =)
I Pity The fool - en mötesplats för Aik'are. Vart är världen på väg.
Är i GÖteborg mellan den 27:e och 29:e som det verkar nu. Så en kaffedate skulle ju sitta mer än fint!