I pity the fool!

Ja, jag gjorde ett försök men nu är det nog på riktigt som jag lägger ner den här. Det är inte att inspirationen saknas eller att åsikterna inte längre finns men mitt liv är nu så bra att jag inte kan uppbåda kraften att ens låtsas vara sur på saker och ting.

Som jag tidigare skrivit tusen ggr så skriver man bättre när man är arg eller tjurig och det är jag helt enkelt inte längre.

Mig följer man from nu på twitter - @ripsson

Er andra fortsätter jag trogen att följa men av mig blir det inget mer här.

R

Jag har överansträngt mig tydligen. Hur man gör det när man knappt rör sig och inte gjort ett ordentligt träningspass under hela 2009 övergår mitt förstånd men det är ändå vad domen blev efter dagens träning hos sjukgymnasten. Det är nu ytterst otroligt att det blir någon som helst fotbollssäsong iår, ingen tennis, ingen badminton och ingen beachvolley. Benen håller inte för den träning och jag har inte gjort det bättre med den träning jag legt ne runder påsk.

Kanske ta det från början, jag är relativt nyopererad för diskbråck och går därför nu på ständig rehab och sjukgymnastik. Det är värt det för det går framåt men det går ju så satans långsamt. Osmidig är man ju sedan gammalt men att det var så här illa trodde jag alltid. När man har haft diskbråck som jag så krymper musklerna ihop och man tappar mycket styrka. Musklerna blir ruskligt korta och det måste man såklart stretcha ut, långsamt tydligen... Annars får man som jag har idag, ont i senorna runt nävecken och då blir det ruskigt svårt att träna alls.

Sen hjälpte det nog inte att jag sedan förra veckans sjukgymnastik gått över 14 timmars promenader under påsken. Som mest en lång monsterpromenad som var på säkert 2,5 timmar. Man tycker att man ska vara gammal nog för att känna när man inte orkar längre men så gammal blir nog inte jag.

Så, överansträngd och otränad. Bra kombination. Var är chipsen?

sedan jag gav ett livstecken ifrån mig i denna blogg. 3 månader 3 veckor av hårt jobb och kreativa lösningar på jobb och privatliv. Det är en fantastisk känsla att jobba i en bransch som så utomordentligt kräver mycket av en och som tvingar en till att ge sitt yttersta varje dag. Det är långt ifrån alla andra jobba jag haft innan som varit av samma kaliber. Och nu blir jag kvar, eller ja, det är inte påskrivet och klart men verbalt så är det lovat och det tror jag på.

Nu tar det nog tre månader och tre veckor innan jag får inspiration att haspla ur mig något nytt.

Tills jag vet vad jag ska dela med mig av så får den helt enkelt stå tom.

Förresten, är inte bloggar väldigt 2006 helt plötsligt?

Jobb och kryssning och jobb och skärgårdsbåtåkande och jobb och flyg och buss och jobb och sen äntligen sova. Det är inte så illa ändå. det händer saker och man utvecklas och träffar människor och får fördomar krossade och önskningar uppfyllda. en bra vecka helt enkelt. Det är bra trist att det ska ta mig en vecka att skriva från gång till gång men det verkar inte finnas tid att uppdatera en vanlig dag, eller gör det. vad välja bort? Livet? Kan man det. inte jag. tror jag. Kanske behöver det inte gå så långt. det ska det nog inte behöva.

Macauresan rycker närmare. Detaljerna börjar komma på plats och det innebär mellanlanding i Bangkok och heldagsutflykt till HongKong och hotellvistelse på Venetian i Macau hela resan. Världens största Casino/hotel tydligen. Kommer såklart gå vilse och aldrig hitta tillbaka igen, skulle se fint ut.

Imorgon bär det däremot av till obygden utanför Grästorp där goda vännnerna Anders och Mikael firar 30 år. Kommer bli blött och kommer bli förbannat roligt att se vännerna igen.

Nu, åter till pokern.

ja, imorgon alltså. Ja I helgen med för den delen för värre kalla händer än jag rök på har jag väl aldrig vart med om. Poker är sannerligen jordens sämsta spel... eller så är jag bara lite tiltad över att jag inte var bättre än jag trodde. Men jag kom före svenska mästaren Ola B och det är väl inte så illa antar jag. Men... en 45:e plats är inget som går till historien direkt.

Jaja, imorgon var det ja. Kallt spel, Coldplay i Globen med Becca, Henke, Miranda, Lollo och Bibbi. Det blir kalas det.

... borde vara förbjudet för folk under 1.85. Alternativt så borde de ha extra höga/långa paraplyer. Dagens promenad i centrala stockholm höll på att rendera i minst tre ögon mindre för undertecknad så det är sannerligen på tiden att ett förbud kommer till. Alternativt, igen, så borde folk visa större respekt när de är ute och går. Jag menar, hur svårt kan det vara att flytta lite på saken som man vet är fem ggr så bred som en själv när man ser att man möter någon.

Annars får ni fan stanna hemma. Bara så ni vet.

Nu blir det Örebro och kärt återseende av vänner jag inte sett på länge länge. DET är bra skit det.

Det var ett tag sen... Livet har varit lite uppochner sista tiden med flytt, besök, gamla jobb och nya jobb blandat med semester och regn och födelsedagskalas så det här med bloggande har liksom fått stå tillbaka till förmån för livet som jag lever. Livet som är precis strålande nu. Bergshamra är en underbar stadsdel att leva i och nya jobbet funkar kalas.

Back in E-gaming baby!

Livet innebär såklart livet med Becca och det är väl det absolut bästa av allt det. Sannerligen.

Vad ska det handla om nu då? Bloggen alltså, den har pendlat mellan Poker, Fotboll, livet och framtid/Dåtid. Det blir väl lite samma nu skulle jag tro. Det som känns rätt och det som känns trevligt helt enkelt. Ägnar ju kanske hela min tid framför en dator så det borde ju gå och hitta tid att skriva lite oftare kan man tycka.

Jag hade någon ide om att skriva om byta lag men den försvann ur huvudet i samma stund jag satte mig ner och började skriva så detta första inlägg får handla om ingenting.

Och så slutar jag helt enkelt där

Två månader in på jobb och ändå semester, det är ganska skönt måste jag säga. Är tillbaka på västkusten och fixar med alla möjliga sorters papper och funderingar som man bör göra när det är dags för storflytt. Det är nämligen bara tre veckor kvar nu, till den stora dagen. När vi äntligen flyttar ihop på riktigt. Ska bli gott. Äntligen.

Vart på gågn med nytt inlägg länge nu. Finns mycket att skriva om men mitt i allt så halkade delar av familjen in på sjukhus och just det är sånt jag inte har lust att skriva om, även om det ar upp merparten av mitt sinne.

så det blir inte mer än så här just nu.

Barasådär.

30 alltså. Jag är visst det. Aint nottin but a number  men så är det ändå. Det är ganska stort ändå. Ganska vuxet att vara i den åldern. Borde vara vuxen nu. Är det då läge att snart bli kastad från ättesupa? Nja, jag vet inte om det känns så egentligen. Jag kommer inte ihåg hur det var eller vad jag gjorde när jag fyllde 20 men jag kommer ihåg min 25-årsdag som om det var igår. Jag tror inte det känns så mycket annorlunda nu än det gjorde då. Förutom att jag inte komme rihåg det då... Hmmm.

Jag drar slutsatsen att 10 år är en ruskigt lång tid och att jag när det är dags att fylla jämt nästa gång kommer känna ungefär samma. Eller så kommer jag inte komma ihåg någonting. Jag vet inte. Allt är oklart och allt är konstigt just nu. Endast glädjen är konstant. För den har jag kvar.

Helgen har tillbringats i Vargön med släkt och vänner i ett härligt kalas. Just nu på tåget hem till Stockholm med längtan efter B gnagande i mig. Christian Kjellvander i lurarna och han sjunger "Democracy does not work even with only one voice" och hur det egentligen passar in i min text vet jag inte. Men det får mig alltid att tänka till lite extra. Kanske kan bygga mitt nästa inlägg kring det. Eller så mjukstartar jag bara detta igen och sätter ingen press på mig själv. jag vet inte, igen.


Så, lagom ofokuserat från en tågvagn som nu rullar genom gurkstan.

Barasådär

Jag är i Stockholm ett par dar. söker lite jobb och träffar lite folk. Eller ganska mycket folk. Bra personer här. Kanske man skulle ta och flytta hit. Eller, det är väl därför jag är här och söker jobb. Det är vilket som skönt att vara inne i jobbsökarsvängen igen. Men någon direkt blogg blir det inte medan jag är här.

Bara en liten. Igår var det derby på Råsunda. Hammarby och AIK hade innan matchen en aktion tillsammans där de visade sitt missnöje mot att bortalagen själva ska stå för kostnaderna om deras supportrar missköter sig. Ett nytt lagförslag som svensk elitfotboll kör med. Det tycker de inte om, så de protesterade. Mycket snyggt och effektfullt.

Ända tills någon på hammarbys sida skjöt en raket mot en fotograf, och ända tills AIK-klacken kastade tändare och mynt på Louay Chanko när han skulle skjuta hörna. Domaren avbröt matchen och allt gott som protestaktionen förde med sig var borta.

idioter.

Barasådär

Så är vi då äntligen där. Slutet på tippandet och det är skönt för jag kan inte hålla mina tankar om vem jag tror vinner och varför borta längre. Det är såklart något som engagerar och upprör och det kommer inte finnas en enda läsare av den här bloggen som håller med mig. Det vågar jag lova. Lagen i väst kommer det handla om och jsut iår är det enkelt att gruppera in de fem lagen. Det blir två som slåss i toppen, två i botten och ett som hamnar i i i mitten och får slåss med Gefle, Örebro och Norrköping. Kanske bäst att starta med det så vi får tråklaget ur spel direkt

Halmstad - Hur ska hallands stolthet klara sig utan Dusan Djuric och Magnus Bahne? Ja, tom Hasse Mattisson kommer nog avra saknad i ett halmstad som mest av allt handlar om hårdhet. Peter Larsson och Tomaz Zvirgzdauskas kan nog vara det hårdaste mittbacksparet som allsvenskan har men när man backas av Conny Johansson så rinner det in bollar ändå. Anel Raskaj sägs vara en ny Zidane enligt tränare Andersson och det kommer sannerligen behövas. Målen ska göras av en ny brasse och gamle Magnus Arvidsson men jag har svårt att se att det här laget dansar så speciellt snyggt.

GAIS - Återigen ett lag som har vansinnigt svårt att göra mål. Bobbie friberg de la Cruz vann skytteligan förra året på 4 mål och han är högerback. Numera också petad av gamle Elfsborgsanfallaren Jonas Lunden som högerback. Kanske vinner han skytteligan iår? Det finns några brassar här som kan göra mål och då är väl Wandersson han som främst ska göra det. Har svårt att se något spännande med detta lag och det enda som räddar GAIS från att ramla ur är att giffarna och nästa lag är ännu sämre.

Ljungskile - Det finns en enda spelare i Lungskile som bevisat sig hålla på denna nivå och det är självklart en Wåhlemarkare. Jörgen gjorde någon bra säsong i Elfsborg men... svårt att se han lyfta sig igen. Jon Lundblad är hyfsad men oj vad han är bra på att vara skadad också. Mittfältet ser allt annat än rutinerat ut och backlinjen är nog allsvenskans absolut sämsta spelare för spelare. Nya målvakter som jag vet ingenting om så jag hoppas verkligen att de är bra nog att hålla siffrorna nere. Jag HOPPAS verkligen att ljungskile håller sig kvar men det finns inget som talar för att man håller sig kvar iår. För övrigt är Arena starke arvid ett fånigt namn på en arena som ska heta Skarsjövallen precis som den gjorde när man gick upp förra gången. Men är det något Ljungskile är bra på så är det att sälja ut namn på arenor och lag till företag. Men det vinner man ingen allsvenska på.

IFK Göteborg (ICA) - Vann gjorde däremot ICA ifjol och det finns goda förutsättningar för att man ska hänga med länge iår också. Förlusterna av Bengt Andersson i mål och Markus Berg på topp kommer kännas mycket hårt medan förlusterna av Ölme, Mouradona och Vasquez gör precis ingenting för ICA. Värvat in Niclas Carlsson som backupp i försvaret och lillebror Alexandersson för att storebror kände sig ensam. Folk som känner mig vet att jag inte har mycket för ICA men det är ett väldigt talangfullt lag med en tränare jag verkligen respekterar. Bjärsmyr/Sigurdsson är ruggigt bra och Hysen/Alexandersson/Olsson håller mycket fint på mitten. Men vem ska göra målen? Wallerstedt fick två av Wastå i supercupfinalen men så många målvakter finns det inte som är så snälla. Sella klarar sig visserligen utan rättegång iår och Wernbloooooooom kanske kanske kan trycka in en. Men det ser tunt ut framåt. Stort frågetecken för målvakterna i ICA då två är tonåringar och dansken verkar bra på att hänga tvätt.

Elfsborg - Till skillnad mot vad många verkar tror så är jag precis en sån person som sätter mitt favoritlag i topp. Åtminstone gör jag det när jag tror och tycker att de har den bästa startelvan och slagläge att göra det. Må vara att truppen är tunn men vi bonnlag har inte pengar att sätta stjärnor på bänken. Etta för två år sen och fyra förra året efter att ha klappat ihop på hösten med 6 raka kryss. Elfsborg är i toppen iår igen. Jämfört med förra året så tappar vi Fredrik Björck som kom in när Jon Jönsson stack men där har vi värvat in Allsvenskans bäste mittback Teddy Lucic. Vi har tappat Daniel Alexandersson till ICA och Samuel Holmén försvann under säsongen. In har vi tagit Helgi Danielsson men kan även räkna Emir Bajrami som nyförvärv och nästan och Jari Ilola som vart skadad mycket. Det ger oss ett mittfält som är ruggigt starkt  med Taco Svensson som offensiv general och med sveriges bästa inlägg Ishizaki till höger. Framåt kommer vi lida av att sakna Mathias Svensson men ungtupparna Denni Avdic och Joakim Sjöhage har alla möjligheter att slå igenom iår. Nu skadade Keene och Berglund är tillbaka till det drar ihop sig på riktigt. Vi har nämligt turen att möta Gais, Örebro, Ljungskile och Sundsvall inom den första månaden. I mål har vi landslagskeeper Wiland backuppad av Sveriges mest hypade målvakt. Jag är inte orolig alls. Iår tar Elfsborg sitt sjätte guld och kvalar in i UEFA genom Intertoto (som återigen är ett fånigt namn)

Sluttabellen

1. Elfsborg
2. Kalmar
3. AIK
4. Hammarby
5. IFK Göteborg
6. Helsingborg
7. Malmö
8. Djurgården
9. Halmstad
10. Gefle
11. Örebro
12. Norrköping
13. Trelleborg
14. GAIS
15. Sundsvall
16. Ljungskile

Barasådär

Stockholm är Sveriges fotbollshuvudstad, så måste man nog verkligen säga. Där finns de största klubbarna och de flesta känslorna för sina klubbar. Här finns publiken och det är ju trots allt Sveriges största stad. Det skapar identitet och styrka och det är svårt att åka till Råsunda, Stadion och Söderstadion och bara hämta poäng. Tre klubbar och tre klubbmärken som säger mer om vad man är för person än man vet själv. Det talar för stockholmslagen. Men fotbollen i Stockholm har också saker som gör dem yttterst sårbara. De har hatet mot sigsjälva, detta osannolika hat som genomsyrar AIK, Djurgården och Hammarby. Hat hör inte hemma på en fotbollsplan och övertända spelare som springer ut i derbyn och drar på sig onödiga varningar och utvisningar skadar mer än det ökar klubbkänslan. Mman har också en självbild som att det är självklart att man ska vinna och är det något samtliga tre klubbar ska jobba lite på så är det omvärlsbevakning. Fotbollen är mer än Stockhom och bönderna håller på att springa från er.

Analysen

Djurgården - Allt är som vanligt på djurgårn. Pa Dembo är fortfarande största målvakten och Mattias Jonsson kämpar fortfarande ner vilket mittfält som helst. Anfallet har potential men har fortfarande massor att bevisa. Qurinho, Dahlberg och Kusi-asare välter inte berg direkt. Djurgården har gjort sig av med Arneng och fått allsvenskans fulaste mittfältare skadad (Aki Rihilahti) så det är lite tunt på mitt i början. Har en hel hög med utländska spelare som måste börja prestera nu. Jag tror att detta blir en tuff säsong för Djurgården och kommer ha mycket svårt att haka på topp 5--6 utan får helt enkelt hålla tillgodo med en mittplacering.

Hammarby - Rami Shaaban handlar det om för Bajen. Målvakter över huvud taget för här finns det en uppsättning har keepers att välja på. Spelar ju ingen roll för Rami kommer stå alla matcher ändå. Har i stort behållt samma lag som förra året men tappat Eguren till villareal och det kommer svida. Anfallsbesättningen är sjukt tunn, bara tre spelare, och det är egentligen bara Paulinho som håller måttet alls. Mittfältet är Hammarbys starka sida och det kommer räcka långt för dem. De är svåra att slå och iår kommer de vara svåra att göra mål på också. Egentligen bara frågan om vem som ska göra målen för dem. Har övertygat stort i försäsongen. Toppkandidater.

AIK - Bäst av stockholmslagen kommer råttorna från Solna att komma. Detta trots att man har allsvenskans mest överskattade målvakt i Öhrlund och trots att Rubarth och Tjernström snart är 40. AIK har en hel hop med nya argentinare som vanligt och har dessutom behållt alla de hade förra året. Fjolårets våldföring på Niclas Carlsson slutade med att han gick till ICA och Jimmy Tamandi stack till Norge för att tjäna pengar. Backlinjen är därmed tunn. AIK kommer annar mest handla om Talang-Bojan och Charter-Dulee på mitten. Utan tvekan det mest spännande mittfälltet som allsvenskan har. Är inte helt svårt att räkna ut att tidningarna kommer att ha gott om stoff från dessa två.

Tabellen

1.
2. Kalmar
3. AIK
4. Hammarby
5.
6. Helsingborg
7. Malmö
8. Djurgården
9.
10. Gefle
11. Örebro
12. Norrköping
13. Trelleborg
14.
15. Sundsvall
16.

Imorgon kommer lagen från väst och därmed avslutas tabellen.

Barasådär

Jag fortsätter med min lilla nedräkning  till premiären och även om Kalmar gjorde ett ganska blekt intryck i Supercupfinalen igår (förlust 3-1 mot ICA) så tror jag fortfarande på en andraplats för dem. INgen av de nya brassarna spelade från start. ICA såg fortsatt starka ut och Alexandersson spelade på högerback, kanske lika bra att han fortsätter med det för där lär han få spela i EM också. Erik Edman slet av korsbandet igår och Micke Nilsson blir väl därför vänsterback. Nu så, Allsvenskan Skåne. Tre lag har landskapet i högsta serien och åtminstone två av dem har stor talang och/eller gott om rutin. Skåne är ju som alla vet nästan Danmark men jag kan inte säga att det kontinenten gjort något större intryck på fotbollen därnere. Nu till hur det går då.

Malmö FF - Roland Nilsson, världens mest vältränade tränare, är ny i klubben och bara det är värt att ta en tur till Malmö i sommar. Roland är en av de spelare som jag var barnsligt förtjust i när jag växte upp och nu får han chansen med ett riktigt lag. Blir spännande att se hur det går. Som vanligt skyhöga förväntningar i Malmö som medan man febrilt inväntar ny arena får spela vidare på den betongkloss de kallar hemmaplan. Malmö har gjort sig av med Yksel Osmanovski och fjolårets tjockaste anfallare Junior. Ja, han är tjockare än Skoog han också. Malmö har en ok startelva men ser lite tunna ut. Backlinjen är Malmös bästa llagdel och de får mycket bollar eftersom Daniel Andersson fördelar bollar på mitten som vanligt.

Helsingborg - Henrik Larsson och Razak Omotoyossi och back-kris handlar det om i Helsingborg. Allsvenskans utan tvekan vassaste anfallspar kommer att göra hur mycket mål som helst men samtidigt så kommer det läcka som ett såll bakåt. Daniel Andersson är inte en så bra målvakt som han en gång var och ägnar sig mest åt att klaga numera. Andreas Jakobsson har slutat och Oskar rönningberg pajade knät nyligen. Det är inte många andra backar kvar och även om Andreas Granqvist är ett bra lån försvinner han nog i sommar igen. Jag håller dem snäppet starkare än Malmö men det beror absolut främst på anfallarna.

Trelleborg - Trelleborg, Trelleborg, Trelleborg... Det är inte med glädje man kommer att vända tillbaka till Vångavallen där det inte spelas gladfotboll direkt... Det är sannerligen tur för Trelleborg att Allsvenskan har utökats med två lag för det betyder att de kommer att hålla sig kvar med näppe iår igen. Johan Dahlin är spännande som målvakt men han blir nog bara kvar till sommaren. Andreas Drugge är en duglig anfallare och Tom Prahl är en bra coach. Men sen då? Ja, sen händer det inte så mycket mer. Trelleborg har blivit kallade tråkiga länge nu och jag tror inte att säsongen 2008 blir annorlunda.

Tabellen

1.
2. Kalmar
3.
4.
5.
6. Helsingborg
7. Malmö FF
8.
9.
10. Gefle
11. Örebro
12. Norrköping
13. Trelleborg
14.
15. Sundsvall
16.

Imorgon: Stockholmslagen

Barasådär

Det är dryga veckan kvar till premiär för Allsvenskan och det börjar därmed dra ihop sig för att tippa vart Lennart Johanssons Pokal kommer ta vägen iår. Det är ju dock lite för enkelt att bara tippa ettan så jag ger mig på att tippa hela serien i fyra delar. Serien går ju relativt enkelt att dela upp i lagen från Skåne (Malmö, Trelleborg, Helsingborg), Sthlm (AIK, Hammarby, Djurgården) och Väst (Halmstad, IFK, GAIS, Ljungskile och Elfsborg) så de får en egen dag för sig själva de närmsta dagarna. Några lag går inte riktigt att gruppera in och får därför bli första lag ut så att säga. För få lag från norr och från småland antar jag. Kan inte heller kalla gnällbältet för Sthlm så, ja. En brokig samling först ut helt enkelt.

Örebro - Min gamla universitetsstad kämpar på med att bli ett stabilt Allsvenskt lag och det kan nog mycket väl räcka till en slags mittplacering iår. Tränaren Sixten Boström säger att man ska bli ett mer spelande lag iår och satsar på en 4-3-3 men när tongivande spelarna heter Samuel Wowoah och Stefan Rodevåg snarare än fjolårets Lars Larsen och Joel Riddez så vet jag inte om jag tror på att det blir så. Örebro får ta denna säsongen och bygga laget på. Poängen kommer man plocka mot de sämre lagen, för det finns fler såna iår än det gjorde förra året.

Norrköping - Gamla klassiska Norrköping är tillbaka i finrummet och det är nog fler än Callmeryd, Addelido och Börjesson som är glada för det. Laget ser kanske inte så spännande ut som man kan hoppas men kommer plocka många fina skalper på Idrottsparken. En bra start är nyckeln för annars kommer gnällbältets huvudstad att plocka fjädrarna av sitt eget lag. Undviker nedflyttningsdiskussionen men hotar inte heller toppen.

Gefle - Det handlar även iår om Johan Oremo och om han kan hålla målformen eller ej. Debuten i landslaget var allt annat än en succe så jag är absolut inte övertygad. Hasse Bergren är tillbaka i sin hemstad och det kan precis den omgivning som Oremo behöver. Gefle är ruggigt starka på plastgräset och förutom anfallarna är målvakten Hugosson otroligt viktig. Woxlin på mitten kan såga ner de flesta mittfält. Mittplacering även för Gävleborna således.

Sundsvall - det gick inte att värva en enda målvakt till den nordligaste klubben så Fredrik Sundfors är återigen klubbens viktigaste spelare. Sundfors är i sina bästa stunder medelbra numera och Sundsvall kommer att få inrikta sig på att slåss för sin överlevnad. Giffarna har annars värvat halva Island men Sigurdsson, Skulason och Gardarsson skrämmer inte slag på allsvenska backarna direkt. För övrigt en ruggigt tunn trupp.

Kalmar - Hela tränarkårens guldfavoriter har behållt nästan samma startelva som förra året och bytt ut de misslyckade brassarna med nya. Saken är den att de inte behöver dem så mycket dock. Kalmar utpekas ofta som brasselag och köplag men det är enkelt att glömma bort att Kalmar mycket är målvakten Wastå, Rosengren/Lantz som mittlås, Rydström och Ingelsten på mitten och med tre bröder Elm toppat med livsfarlige Cesar Santin längst fram. De är bönderna som blev klassiska men ingen kan längre räkna bort dem från toppen. det är ett ruggigt starkt lag med den tätaste backlinjen av dem alla. Helt klart en guldkandidat. Men jag tar dem som tvåa.

Tabellen

1.
2. Kalmar
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10. Gefle
11. Örebro
12. Norrköping
13.
14.
15. Sundsvall
16.

Imorgon: Skåne.

Barasådär

Så tappade vi då ett OS-guld i sommar. Carolina Klüft slutar med mångkamp och kommer satsa på längdhopp och tresteg i fortsättningen. Låter ju som en sund inställning med 4-5 månader kvar till ett OS... Men visst kan det gå bra också, hon kan ju ta två OS-guld. Problemet just nu ligger väl mest i att hon är ett halvmeter efter världseliten i länghopp och dryga metern i tresteg. Fröken Klüft har dock förvånat förr så kanske ska jag inte sticka ut hakan för mycket men samtidigt kan jag inte låta bli. Får väl åta upp det senare om det visar sig att man har fel, inget fel i det.

Jag tror Carolina främst slutar med mångkamp för att hon kommer att ses som den bästa mångkamperskan någonsin nu när hon slutar obesegrad, det är inte alls säkert att hon hade fortsatt vara det just denna säsong. Det är en slags feghet i det kan jag tycka. Självklart ska man satsa på att ta sitt andra raka OS-guld om man har chansen. jag skulle aldrig låta bli, det kan jag lova. "det är inte roligt längre" heter det visst numera. Nej, det är inte heller roligt att åka ut i kvalet fter tre missade trestegshopp. Eller ännu värre, tre lyckade men bara resultat som inte räcker till. Jag tycker detta är dumt och det är tråkigt. Samlade presskåren pustade nog ut lite iaf när det visade sig att hon iaf gör någon som helst satsning på OS.

Det ser ju inte kalasfint ut för svensk friidrott för tillfället. Jenny Kallur är borta, Sanna Kallur småskadad, Carro i fle gren, kajsa har slutat, Christian Olsson?, Stefan Holm slutar efter OS. Vem tar över? Linus Törnblad? Han har ju visat sig väldigt duktig när det kommer till stora mästerskap innan... Johan Wissman är visserligen en grym sprinter men finns det inta alltid minst tre amerikaner som är bättre varje år, och det är inte samma amerikaner heller. Sen nån från Bahamas, Kanada och säkerligen nån Kines som gör sitt livs lopp efter ha tränat i 8 år och inte tävlat alls. de kommer ha många såna, kineserna.

Äh, kanske är det som Linus säger iaf. hon är nog dopad som alla andra. Pratar om Klüft alltså. Vilken skandal det skulle bli.

Saker som denna blogg har negligerat eller glömt ta upp senaste veckorna är McCains segertåg och kampen Clinton/Obama i USA-valet, Mattias Svenssons uttåg från fotbollen, Allsvenskan i stort, och Elfsborg i synnerhet Formel 1-starten, Elitserieslutspelet och hur det egentligen är att leva med en AIKare. Jag skäms lika mycket för alla missar och fortsätter att sträva efter förbättring på alla punkter.

Barasådär

Om vi istället skulle koncentrera oss på att skicka artister som Maia Hirasawa till finaler i musik så skulle vi aldrig behöva kvala nånsin igen. Det var en fantastisk version som hon slog till med under finalen. Utom tävlan då. Fel låt vann såklart men det kan man ju säga i tio år till, det blir ingen ändring på det ändå. Svenska folket har ingen smak, det har jag slagit fast tiotusen gånger under den här bloggen. Krille Krokodil-Sjögren skulle såklart vunnit och med det hade vi haft en härligt kitchig låt som skulle fått sjukt mycket röster och så kunde Sverige vara stolt över att vara Europeer någon gång i Maj. Så, nog om den där tävligen nu.

Då jag alldels nyss har tröttnat på att ha inget att göra så börjar jag titta på lite jobb man kan söka och jag har komit fram till följande: I Falkenberg vill man ha lärare och vårdpersonal, I göteborg kan man jobba på Stena Line eller som löneadministratör och i Stockholm finns det jobb att ta tag i på både Saudiarabiska och Mexikanska ambassaden. Vad låter mest intressant för mig tror ni?

Barasådär