I pity the fool!

30 alltså. Jag är visst det. Aint nottin but a number  men så är det ändå. Det är ganska stort ändå. Ganska vuxet att vara i den åldern. Borde vara vuxen nu. Är det då läge att snart bli kastad från ättesupa? Nja, jag vet inte om det känns så egentligen. Jag kommer inte ihåg hur det var eller vad jag gjorde när jag fyllde 20 men jag kommer ihåg min 25-årsdag som om det var igår. Jag tror inte det känns så mycket annorlunda nu än det gjorde då. Förutom att jag inte komme rihåg det då... Hmmm.

Jag drar slutsatsen att 10 år är en ruskigt lång tid och att jag när det är dags att fylla jämt nästa gång kommer känna ungefär samma. Eller så kommer jag inte komma ihåg någonting. Jag vet inte. Allt är oklart och allt är konstigt just nu. Endast glädjen är konstant. För den har jag kvar.

Helgen har tillbringats i Vargön med släkt och vänner i ett härligt kalas. Just nu på tåget hem till Stockholm med längtan efter B gnagande i mig. Christian Kjellvander i lurarna och han sjunger "Democracy does not work even with only one voice" och hur det egentligen passar in i min text vet jag inte. Men det får mig alltid att tänka till lite extra. Kanske kan bygga mitt nästa inlägg kring det. Eller så mjukstartar jag bara detta igen och sätter ingen press på mig själv. jag vet inte, igen.


Så, lagom ofokuserat från en tågvagn som nu rullar genom gurkstan.

Barasådär