I pity the fool!

Så, då är det alldeles för länge sen man skrev i denna blogg igen. Ända sen jag själv satte upp regler för hur jag skulle göra så har det gått åt skogen. Typiskt och precis som vanligt när det gäller mig. Klara inte av mina egna hårda gränser kanske? Eller så är jag lat? Jag är osäker på vad det kan vara. Tycker inte om att vara osäker, vill vara tydlig och klar i vad jag tycker och gör. Svårt är det, nästan omöjligt.

Jag har vart i Sverige i helgen, förlåt alla som jag inte hälsade på och hej igen till alla jag träffade. Speciellt till Lollo som vi överraskade på födelsedagen och Tobias som blev pappa till lille (antar jag) Noel. Han borde vara liten iaf, han är ju trots allt nyfödd. En lite konstig känsla det där, när ens äldste kompis blir pappa för första gången. Hur ska det gå liksom, klart det går bra men ändå. Ja, konstigt är det iaf, kan inte sätta fingret på det men jag vågar nästan lova att den lille kommer någon gång spela fotboll iaf, så pass väl känner jag fortfarande Tobbe.

Annat när man var hemma i Sverige då? Massor. Vad gör jag här i London när allt är så lätt och bra där? Varför skulle jag vilja vara där när jag kan vara här? Mycket tankar som flygare fram och tillbaka när man varit hemma. Gör man rätt som satsar på utlandskarriär eller är det lättare/bättre i Sverige? Jag vet inte det, antar att tiden får utvisa det. Nu är vi ju här, och det är bra. Trots heltäckningsmattor och  dimma.

Skitsamma, nu ska jag jobba vidare. Har faktiskt precis noll motivation att skriva nu, behöver tid att tänka tror jag.

Kul att se er jag träffade var det iaf, jag saknar er alla massor.

Om jag då skulle producera någon sorts mening och tanke med detta inlägg, vad sägs om det? Nog med dagboksinlägg och bokutmaningar och allmänt svammel om saker som inte spelar någon roll och istället rulla upp ärmarna och producera något som får alla läsare att fundera lite extra på sin situation eller sitt liv. Låter det lite överpretentiöst så är det bara för att det är det. Jag tar mig själv på lite för stort allvar numera. Jag tror det hjälper mig att nå dit jag vill.

Att nå dit man vill kan vara en svår sak att göra, i många fall rent omöjlig eftersom man inte vill göra uppoffringarna som krävs för att göra det. Någon som tror att alla framgångsrika personer har fått allt de velat kastat till sig bara för att hålla fast vid det resten av livet, jag tror inte det. Jag tror de kämpat och slitit och gnetat sig fram för att vid ett mycket senare tillfälle kunnat njuta av framgången. Jag har varit en person som tror att det kommer att falla i knät på mig men insett att det troligen inte kommer att hända. Jag får jobba lite mer för det helt enkelt. Från och med nu är det slut med ”jag kan inte” och ”det klarar jag nog inte”. From this day forward så är det jag som helt enkelt gör det.

Hur ska man någonsin kunna bli bra på någonting om man inte bara gör det, ofta och mycket. Första gången jag spelade poker hade jag ingen aning om hur man gjorde men efter att ha spelat en miljard händer så tror jag att jag har ganska bra koll på det. Inte heller är jag förvånad över att det finns de som är bättre än mig, inte på grund av att de har bättre naturliga förutsättningar (även om det spelar roll också) eller för att de har mer pengar än mig utan för att de troligen har gjort detta längre tid än mig och med en större tro på sig själva och deras förmåga. Samma sak i sport, hur ska man någonsin veta om man kan en idrott om man aldrig har gjort det. Jag spelar inte golf så bra, undrar vad det beror på? Är det att min kropp inte kan spela golf? Har jag för korta armar i förhållande till mina ben eller är det på grund av att jag aldrig spelat på riktigt? Att ingen visat mig hur man gör och hur man puttar och slår rakt fram på ett riktigt sätt? Jag kan spela golf precis så bra som jag förtjänar med tanke på att jag inte lägger ner någon tid på att lära mig.

Jag tror många skulle ha nytta av att tänka liknande, jag hör alldeles för ofta att folk inte kan eller att man inte tror att det kommer att gå. Jag tror att man då skapar precis den negativa energi i kroppen som gör att man aldrig någonsin kommer att klara av att göra det.  Det är inte bra, tänk glada tankar och bra saker kommer att hända dig. Låter lite som en sunshine-historia men ni för ta det för vad det är ett nytt sätt att tänka och ett nytt sätt att leva. Inte endast en gång utan jag tror man måste göra det jämt, i all framtid. Och jag tror vi lyckas snabbare med vad vi företar oss om vi gör på det här sättet.

I pity att inte kunna någonting för det existerar inte längre

Jag har ett problem med min blogg. Jag kan inte bestämma mig för om den ska vara en slags dagbok eller en slags åsiktsmaskin för att peta ut mina åsikter och ditten och datten. Eller kanske båda? Jag vet verkligen inte. Och då skriver jag inget, vilket resulterar i att ingen läser, vilket resulterar i att jag blir lite sur på mig själv för att jag inte skriver och det i sin tur är ju inte så roligt.

Inga stora problem som ni hör. Ganska pyttesmå men även de små problemen kan göra att man ligger och funderar på dem till man blir tokig. Nu är inte just detta ett sånt problem men det kan ju finnas andra problem. I mitt fall är det ofta att jag inte kommer på vad en skådespelare/fotbollsklubb/film eller låt heter och i de fallen blir jag sannslöst  irriterad på att jag inte komme rihåg nånting, fast det bara är en liten skitsak.

Den närmsta tiden har jag bestämt att jag i förväg ska bestämma vad jag ska skriva om för att liksom trigga mig att skriva när det är dags så att säga. Inom den närmsta veckan ska jag behandla så vitt skilda ämnen som ”Varför alla andra är idioter”. ”Så lär du dig av dina misstag” och kanske en liten bit om ”Xperteleven säsong 3”. Inte det mest fantastiska av ämnen kanske men jag tror det blir bra. Jo, det blir bra.

På tal om sista tidens boksnacks å har jag precis börjat läsa en biografi över George Best, inte jordens bästa läsning rent kvalitetsmässigt men boken är full av härliga historier från den gamle playboyens liv. Och det är ju alltid kul.

I Pity att inte veta vad jag ska göra riktigt.