I pity the fool!

Skitliv.org går i graven. En epok är över och därmed så lär väl inte min bokutmaning bli besvarad där, skitliv. Nu är det ju inte det som är det sorgliga med detta utan det faktum att Niklas inte kommer delge oss sina tankar om ditten och datten är ju ren och skär skandal. Hans poetiska stil har sedan startat förbluffat och förundrat många deltagare i den enmanscommunity det faktiskt var. Han var/är duktig på att skriva, den gode Niklas. Jag tro att han behövde det under sitt kårår, någonstans att få ut de där tankarna som den politiska korrektheten inte tillät honom att ta ut på de stackars studenter som sökte sin hjälp hos honom. Det är synd iaf, att han slutar. Det var tänkvärda saker och han är en god vän så han kommer att bli saknad, ännu mer nu än innan då.

Skitliv och skitliv förresten, det har inte jag. Har ett ganska bra liv måste jag säga. Inte ens ganska bra utan väldigt bra. Extra-bra kanske. Ett jobb jag trivs med, kärlek, framtidstro och glädje. Vad mer kan man begära? Jag är glad helt enkelt. Men det hela grusas alltså lite av att nu skitliv har lagt ner. Jag hade tänkt lista de bästa inläggen på skitliv men eftersom alla står efter varandra är det svårt att länka, surfa dit och läs helt enkelt, poetiskt, upprörande och vackert är det. 

I Pity att det läggs ner kort och gott