I pity the fool!

Dags att tänka på sin framtid säger alla. Man måste ha något att göra och helst måste det ske igår. ledighet är av ondo och bör bekämpas. Jag håller inte med. Varje stort beslut, och framtiden måste väl verkligen ses som ett sådant, måste ses över noga och det är av yttersta vikt att det göra med bästa möjliga förberedelse. I mitt fall innebär detta att jag behöver ledighet. Har jag då råd med detta? Ekonomiskt ja, kontaktmässigt nej och erfarenhetsmässigt kanske. Jag skulle kunna hoppa in i något direkt men tappar jag då inte min egen önskan om att få lite ledighet i mitt liv. Att få vakna på morgonen och inte omedelbart sträcka sig efter telefon och dator för att se vad som kan ha gått fel på jobb. Eller vad som gått rätt. Bara att få vakna och ta del av den dag som man ska, helt utan något som måste göras. Är detta inte en rättighet att ha?

Semester tror jag det kallas, har varit dålig på att ta det under utlandsvistelsen. Kan bero på det ständiga skiftandet av jobb kanske, men främst tror jag att det beror på att jag brytt mig så mycket om det jobb jag haft. Jag har inte velat vara ledig, inte sett någon direkt anledning till att inte satsa full fart. Men nu finns det något annat att lägga energin på ju. Det kan och är viktigare än allt annat just nu. Det är min framtid som jag sökt länge.

Så, jag har semester nu ett tag. Tills vidare skulle man kunna säga. Såklart är det enkelt att säga för en som är arbetslös sedan en dag tillbaka men det känns bra. Jag känner mig inte speciellt oroad för vad som ska bli av mig. Känner mig inte oroad för att jag under min sabbat från arbetslivets hårda bojor inte ska hitta tillbaka till något meningsfullt och spännande att göra. Vet inte hur familj och vänner tar detta för det är en självklarhet att det är viktigt med karriär och pengar men vad är de till för nytta om man inte gör dem med hela sin själ?

Barasådär

Är tillbaka i Sverige igen. Det blev 18 månader eller mer exakt 531 dagar som utlandssvensk. London, Gibraltar, La Linea och Sliema. Där är åtminstone tre orter som jag inte ens visste existerade när jag stack iväg 11 augusti 2006. Men ett äventyr har det varit och jag har lärt mig mycket. Jag har även hittat framtiden och det är därför jag är hemma. Det är gott så, nu startar denna del av livet. Kommer säkerligen att komma ett längre utlägg om utlandsvistelsen senare men just nu vill jag koncentrera mig på att vara hemma igen. På tåget över sundet från Köpenhamn slog det mig på riktigt. Jag är hemma igen. Och det känns fortfarande rätt. Helt rätt. Det är så det ska kännas och hade det vart på något annat sätt hade jag vänt i Malmö och tagit tåget tillbaka. Erbjudanden finns men... Nej. Inte nu. Framtiden är ljusare här.

Återgår nu till samma gamla nummer som jag hade innan jag flyttade: 0709268202. Vi hörs

Barasådär

Jag är i London på snabbvisit. Allt är som vanligt. Massor av bilar och alldeles för mycket öl. Och det finns Caféer, jävlar vad jag har saknat det. Starbucks är bäst, som vanligt


Träffade Basse och Sofie och lite vänner till de igår, vi hade en snabb star-spottning med nån 90-talsstjärna från bandet Five. Det var väl sådär kul just det, men att träffa Basse och Sofie är alltid grymt.

Barasådär

Det är märkligt hur liver ter sig. För exakt ett år sedan lämnade jag stora starka älskade London för lilla Gibraltar. Jag visste inte vad som väntade mig och jag var hoppfull över att allt skulle lösa sig till något riktigt bra. Jag hade haft en turbulent månad bakom mig och det var skönt att komma från allt just då. Gibraltar visade sig vara ett ställe där jag träffade massor av personer som jag idag ser som verkliga vänner. Personer som jag alltid kommer att hålla kontakten med. Det var spännande 9 månader för en av världens största spelbolag men när jag hamnade i ett läge där jag inte såg någon mer utvecklingspotential så lämnade jag. Med buller och bang blev det också. Enda managern som blivit avvisad från kontoret under på tre år sägs det. "Better to go with a bang than to fade out" säger jag. En galen tid var det sannerligen och det finns många tillfällen och resor som är värda att komma tillbaka till.

Har fått mycket kritik för mitt beslut att lämna Ladbrokes men vad kan man göra? Jag är en person som alltid lyssnat på hjärtat och det sade mig att det var dags. dags för något nytt och dags för Rickard att utvecklas. Vet inte om jag gjort just det här men jag har hittat så mycket annat. Jag har hittat mitt framtida liv och en önskan om att komma tillbaka till Sverige. Det är nog det bästa av allt. 18 månader får absolut räcka med arbetslivserfaranhet i den här branchen, åtminstone på operativ nivå. Och vad det betyder hoppas jag kunna berätta mer om inom kort. Malta har vart bra och det är egentligen inget fel på denna lilla ön men det är samma sak som Gibralar och Spanien antar jag. det rä ett ställe att semestra på, att festa på. Inte att bo på. Absolut inte när det finns något mycket bättre som väntar i små hålor som Vargön och Falkenberg.

Men jag blir nog bosatt i Göteborg eller Stockholm. Det avtrycket har London gett på mig, det är lättare i en storstad.
London ja, det ter sig så att när jag kommer tillbaka till London imorgon så är det exakt ett år sedan jag lämnade. Det är mycket mräkligt hur mycket man kan lära sig själv om sig själv på ett år. det är än märkligare hur mycket i ens liv och ens värderingar som kan ändra sig på ett år. Men det är bara till det bättre. Jag ser egentligen ingen anledning att inte återanvända samma avslutning som jag gjorde då.

"Heja mig själv när jag går vidare på fler äventyr. En avstigning innebär också att man startar något nytt, ett tomt blad, ett nytt kapitel. Det är vad som sker nu. Det är nu det gäller, nu skapar jag min framtid och nu skapar jag mig själv. Jag vet vart jag vill, jag har ingen karta men jag har en idé. Det kan räcka långt, Jag tror det räcker långt.

Nej! 

Jag VET att det räcker hela vägen."

Barasådär

Sveriges herrlandslag i fotboll fick igår stryk av USA med 2-0 på Home depot center i USA. Sista matchen i den numera klassiska Januariturné som landslaget gör med de nordiska spelare som förtjänar en plats. En chans att se lite nya spelare och för att ge några få chansen att spela till sig en plats i EM-truppen. Kanske var detta också chansen att spela ur några som vart halvordinarie lite för länge nu. Men mer om det senare. För personlig del så var detta chansen att se amerikansk TV över nätet för att försöka streama TV4 är inte så enkelt från Malta. Fox Soccer Channel däremot, det är en kanal det. USA's svar på Peter Jihde heter Todd Grisham och är före detta (eller fortfarande) en kille som har ett eget program som fokuserar på Wrestling. Men nu var han programledare. Med sig hade han en klassisk amerikansk spelare; Cobi Jones, som numera hängt upp skorna och är Coach för Hollywoodlaget LA Galaxy med David Beckham i spetsen. Kommentatorer var Max Getos och Nick Geber som var för sig är specialicerade på Wrestling (Max) och Poker (Nick), ni kan förstå att vi hade ett spännande kommentatorsspår.

Matchen i sig var ju så direkt usel så det var enklare att koncentrera sig på amerikanernas uttal och diskussioner om de svenska och de inhemska spelarna i USA. Amerikanerna ställde nämligen upp med en enda man som spelat ett större mästerskap innan; Landon Donovan som i denna match satte sitt 35e landslagsmål och därmed slog Eric Wynaldas rekord. Landon som till vardags spelar i LA Galaxy har dessutom 27 assist på sina landskamper och är utan tvekan redan den störste fotbollsspelare som USA fått fram någonsin, Landon är 25 år gammal bara. Han lekte frisk med "runningberg", eller Oskar Rönningberg som han egentligen heter. Den högerfotade mittbacken som var placerad till vänster i backlinjen hade en tung kväll och spelade inte till isg en plats i en trupp förään det är dag att kvala till nästa EM tidigast. Behrang Safari kom in i andra och var helt ok i ett svagt Sverige. Han var också en av få spelare som amerikanerna kunde uttala namnet på. Peter Larsson och Mattias Bjärsmyr var mittbackar och tog inte chansen att visa att de ville vara med i EM. Det blir troligen ett utlandsproffs som tar den sista platsen i truppen och då gissar jag främst på Antonsson eller Risp. Sist och också minst i backlinjen har vi Mikael Lustig. Superettan-Lustig hade så många namn hos de amerikanska kommentatorerna så man började fundera på om han hörde dem och spelade uselt med flit. Det var "Lufting" och Looosting" och jag undrar om de inte nån gång helt enkelt kallade honom "Luft". Ingen bra landskamp för Lustig iaf och det är nog så enkelt att vi inte har några ytterbackar som kan slå sig in i truppen. Eller så gör förbundkamptererna nåt fel som inte tar med just ytterbackar i truppen utan envisas med att sätta mittbackar och yttermittfältare där.

EN sak som var imponerande var amerikanernas kunskap om det svenska laget, de hade verkligen satsat på den här matchen och var väl pålästa om vart de spelade nu och framförallt vart de hade spelat. De såg mycket fram emot det rutinerade svenska mittfältet med Andreas Johansson, Anders Svensson, Daniel Andersson och Niklas Alexandersson. Vilken flopp det blev... Johansson min vän, gamle klasskamrat... nu spelade du ur dig snabbare än Östlund gjorde mot Irland inför VM. Sämst på plan var dock Alexandersson men han är given i EM ändå. Dåliga passningar och dålig inställning, 35 år Alex såg just ut att vara just det. Anders Svensson vann samtliga nickdueller och får ok i den här matchen men kan bättre. Daniel Andersson som hyllades stort av amerikanerna gjorde en av de plattaste matcherna jag sett en svensk kapten göra någonsin. Jag ser honom inte på hela matchen och nu måste han väl ha spelat bort sina chanser för gott. Det tycker ju jag att han gjort de senaste tiop åren i samtliga matcher han spelat å andra sidan. Viktor Elm ersätte Alex och var den enda spelare som amerikanerna inte visste nåt om. Kalmar är små även i stora världen alltså. Samuel Holmen ersatte Johansson efter han fick psykbryt och fulstämplade utmärkte amerikanske keeper. Holmen som gjorde segermålet mot Costa Rica spelade nog till sig en 22:a plats i EM-truppen här.

På topp hade vi inget. Rade prica och Johan Oremo fick var sin halvlek medan sveriges svar på Jan Koller fick 90 minuter. "Wernerblum" eller Ppontus Wernbloom som han också heter hade så mycket chanser men han är ju inte en toppforward. Uppflyttad av IFK när inget annat funkade i Allsvenskan och där blev han kvar. Killen har ju ingen kyla alls och borde gjort två mål minst. Hårt spelar han dock, och alltid på gränsen till för hårt. Detta var en träningsmatch men det verkade inget berättat för Pontus som startade matchjen stenhårt. Sen satte amerikanerna emot och då låg han mest ner. Rade Prica är sveriges sämsta landslagesforward på 10 år och det spelar ingen roll om han fortsätter ösa in mål i Danmark eller ej. Inget mästerskap för Prica, någonsin. Oremo var inte bra men inte direkt dålig heller. När sverige gör bytet Prica-Oremo så utbrister Max i panik "Look at the size of the players, amazing". Haha. Längsta spelaren i amerikanska lager för 6'2 och den kortaste forwarden vi hade var 6'4. Amerikanerna var mycket imponerade av detta. Jag tror för övrigt att de hade pratat en del med TV4 innan för när matchen är klar utbrister de också "Nice match but it is really too bad that we did not have the chance to see Lolo Chanko, the swedish midfielder who did such a good season in Sweden." Får de in Allsvenskan borta i USA tro? Eller kan det vara Långe Lundh från fotbolsskanalen.se som snackat in honom. Man börjar ju undra om inte TV4-sporten har sina lokaler mitt på Zinkensdamm. Mycket Hammarby nu, näste målvakt för Bajen blir Rami Shaaban och han var väl ok inatt.

Men Wiland höll nollan mot Costa Rica och ligger väl före på målvaktsidan då?

Barasådär

Sista veckan på Malta. Känns igen lite från sista veckan i Gibraltar på att det är fullt upp och det mest involverar restauranger, vänner och sprit. Och poker. Ingenting ändrar sig någonsin. Blev ett nytt besök på Casinot i torsdags. Sista besöket och som vanligt var det jordens sämsta pokerturnering ?50 rebuy. Det är helt otroligt hur mycket sämre pokerturneringarna är här på Malta om man jämför med hur de var i Gibraltar tillexempel. Vilket som, precis som i Gibraltar för 4 månader sen så kom jag på pengaplats i sista turneringen jag spelade. Fint det. Sist blev det en tredjeplats och någonstans 270 pund och denna gång en fjärdeplats för ?380 i prispengar. Fint det! På samma sätt som för 4 månader sen gjorde jag ett dålgt spel i början som gör att jag sitter med för lite marker resten av turneringen. Spelar shortstacked helt enkelt, och det är nog ärligt talat mitt absolut bästa spel. Jag var sist med 13 spelare kvar och jag var sist påfinalbordet och jag var sist när jag till slut åkte ut med AQ mot 77. Men jag grindade mig kvar.

Hade några fina händer som är värda att se tilbaka på. Hade AA allin mot Davids KK. Det var ju fint såklart. Han frågade vad jag hade och jag berättade. Han trodde inte på mig. Det borde han ha gjort. Jag fick också min livs andra färgstege i ett livespel. Den första kom på ett homegame hemma i lägenheten i Örebro. Det var mot Malin och där berättade jag också att jag hade just färgstege n'r jag gick allin. Hon trodde mig inte, det borde hon gjort. Men färgstegen denna gång gav inga extra pengar då alla la sig mot mitt minimibet. Det var en otroligt skön känsla att se den komma på floppen dock. Satt med hjärter 68 och floppen kommer hjärter 579. Var tvungen att vsa den såklart, varpå den sämsta fisken av alla malteser meddelar att han tycker jag har grym tur. Idiot, jag spelade perfekt poker från det att jag kom till 13 spelare kvar och har inte ett enda felbeslut på vägen. Synd bara att jag inte fick chansen att komma före han. Det var fisken som slog ut mig till slut.

Som vanligt kretsar mycket av livet kring poker här. Skönt att det är så för det är en ganska okomplicerad grej och så behöver jag inte tänka så mycket på hur lite jag vill vara här. Vill hem till mitt nya liv.

Barasådär

Det är alltså Zlatan Ibrahimovic? Men vänta nu, är det samma Zlatan som inte gjort mål i landslaget på hela 2007? Som inte gjorde ett enda mål under 2006 heller? På 6+7 landskamper -06 och -07 har alltså unge herr Ibra  lyckats med konststycket att inte göra ett enda mål. Ja, mot klassmotståndare som Lettland och Luxemburg bara för att spä på det hela. Är det verkligen bara jag som tycker det är snett att vi ger inte bara årets manliga idrottare till karln, vi verkar också helt hypnotiserade av media och röstar också igenom honom till jerringpriset. Detta såklart efter att alla kvällstidningar i sin iver att få honom på sin sida har utropat Kallur till segrare i den fighten i två veckor nu. Och vad händer när man har en given segrare? Jo, alla röstar på underdogen, Zlatan. Enkelt så. Zlatko vinner.

Men varför? Igen, varför? För att han tillhör Italienska fotbollens mest överlägsna lag just nu. För att han var med och vann scudetton förra året? Är det så enkelt? Prestera bra i ditt klubblag och sen är det klart. Eller är det ens så? Sist jag kollade vann INner sina matcher med 2 eller 3-0 även när Zlatan var avstängd eller satt på bänken. Det blir ganska lätt så när hela laget är världsstjärnor antar jag. Men det kan man ju bli årets idrottare för antar jag. Sverige har alltid haft en lite sjuk inställning till Italienska fotbollen, att den är lite större och lite bättre än den är. Beror väl på Gre-No-Li kan jag tro. Med all rätta, de var fantastiska. Men det måste inte innebära att samma liga är lika bra 40 år senare.

Kanske fick han den för att han blev utsedd till världens bäste fotbollsspelare 2007 av FIFA... Nej, den fick ju Kaká i Milan. Vad jag kommer ihåg var inte Zlatan bland de tio, eller ens bland de 25? Jag kan ha fel där, orkar inte ens googla det. Men kanske fick han det för att han blev utsedd till vinnare av Le ballon d'or? Nej, det var ju Kaka igen. Inte bland de tre bästa där heller va? Rätt säker på den. Så vad har han vunnit? Ligan med Inter... det är ju värt.

Bland världsmästare och bragdskapare, bland europamästare och nåt så ickesportigt som racingförare så blir det alltså en leende Zlatan som tack vare Inters framgångar tar hem det. Det känns fel. Men han har ju byggt en helsponsrad miniplan till rosengård med tillhörande photo-op, det får vi inte glömma. Och han ler ju så fint... Mja, min första tanke var att det var pinsamt. och jag håller kvar vid den tanken. I min bok är han inte bland de top 10 bästa enskilda idrottarna i det här landet. Han är nog inte ens på top 50. Sverige har bra idrottare, vi måste inte kräma på för de redan stora.

Barasådär

Har så länge som jag kan komma ihåg älskat sport och idrott. Jag kan utan att skämmas gå och se en match i Div 4-fotboll eller gå på hockey i Div 2 bara för att någon känner nån som en gång suttit i samma matsal på högstadiet. Jag går på turneringar för icke licensierade i Innebandy trots att jag själv inte spelar och jag har vid tillfälle även sett Handboll djupt långt ner i divisionerna. Väl på plats är jag lika intresserad av spelat som om jag hade suttit på San Siro i Italien eller i Scandinavium under ett VM. Det är samma sport, bara olika utövare. Och man kan alltid lära sig något av dem. Har själv testat på mer eller mindre alla idrotter jag kan komma på, aldrig riktigt hittat något som kan slå fotboll. Få saker som kan det å andra sidan. Det är väl livet själv som är större. Tror jag.

MIn kärlek till idrott har skapat en mängd favoritlag som man följer mer elle mindre frekvent men som ändock förknippas med en och som jag blir extra glad om det går bra för. Dessa lag har vuxit fram på sätt som jag inte kan förklara, det kan vara geografiskt, känslomässigt, enskilda prestationer eller bara för att de har ett namn som jag gillat. Ändock är det mitt lag och jag skulle aldrig hålla på något annat lag. Jag har gjort mitt val och får helt enkelt stå för det. Och gör det så gärna. Man kan såklart göra som systerdotter Lova som håller på halva Elitserien i Hockey ( om det är för att gardera SM-Guldet vet jag inte) eller som gode vännen Anders som tycker "ganska mycket" om ganska många lag. Man kan som Rebecca älska EN klubb oavsett vad de sysslar med. Valen är många och variationerna ännu fler, alla är rätt.

Tror det kanske var viktigare med favoritlag och favoritspelare när man var yngre. När man stod på planen och sköt straffar och "var" halva Hollands VM-lag eller IFK Gbg anno 94 eller så. Vet inte men för mig har egentligen bara ett enda lag överlevt den äkta kärlek jag kan känna för ett lag. Manchester United, som igår krossade Newcastle med 6-0, är mitt lag. Det bara är så enkelt. När Man U spelar har jag matchtröja på, vart jag än är. Patetiskt? Mja, kan tyckas, men jag trivs. Och vi vinner ju. Hur ett lag som spelar i England fått äran att vara just det laget kan jag inte förklara. Tipsextra när man var yngre spelar såklart in och såklart även historien i ett lag som varit med länge länge och som har hjältar nu såväl som förr.

Det finns såklart andra lag som ligger mig varmt om hjärtat. Bland folk betraktas jag väl oftast som den ende Elfsborgssupportern och det står jag upp starkt för, men allsvenskan är ärligt talat lite för dålig för att tas på allvar. Men det är kul när de spelar och ett SM-Guld betyder otroligt mycket. Frölunda i Elitserien är en klassiker och det finns inte en chans att jag nånsin skulle uttrycka något positivt om någon annan klubb. Den är min, så enkelt är det. Det gör ont just nu men sen är ju IFK Vänersborg i bandyn något som alltid legat varmt om hjärtat, för geografins skull då såklart. Ändock, en framgång för IFK skulle betyda otroligt mycket. De här lagen kan ingen ta från mig. De här följer jag tabeller och resultat minutiöst.

Den här kärleken till Idrott gör ju också att jag följer ALLA mästerskap oavsett om det är EM i teränglöpning eller OS. Sverige går före allt och det finns inget bättre än att följa Sverige. Men det är nog ett helt annat inlägg tror jag.

Barasådär

Juventus och alla dess fans får skämmas idag. Har precis varit iväg på National Stadium här i Malta och sett Juventus få stryk av Valetta Warriors på straffar i "Betfair Cup". 1-1 efter full tid och det var ingen som vvar glad av det spel som erbjöds. Eller ja, alla Valetta-supportrar var det ju såklart. Och det är ganska kul när underdogen vinner.

Men det som framförallt sägs skämmes till var att samtliga "stjärnor" i Juve inte ens tackade de fans som täckte mer än halva läktaren. Vad är det för mening med att lägga ett träningsläger och en match på Malta om man ändå ska förnedra de fans som står kvar och klappar när de fått stryk. Nej, fy fan för Juventus och för italiensk fotboll i stort. Så, nu fick de sig en känga helt i onödan också men sånt där är bara respeklöst.

Sämst på plan var mina hjältar Del Piero och Nedved (första halvlek). Nedved för att han slog alldeles för svåra och jobbiga bollar helt utan adress och del Piero för att han inte syntes alls. Bäst var Trezeguet och Ianquinta (2:a halvlek) för att de skapade så sjukt mycket yta och chanser. Men Valettas andre keeper var hjälten för dagen med flera avgörande räddningar under matchen, viss tur med trävirket och framförallt hans två straffräddningar. Visserligen slaga av reserver som inte är i närheten av startelvan i vanliga fall, men ändå.

Coolast av alla var som vanligt "Gigi" Buffon i Juventus mål. Han stod första halvlek och han förutom att släppa in ett mål även vinka till publiken säkert 10 ggr, snacka med avbytarna, gå med armarna bakom ryggen och spatsera fram och tillbaka på sin planhalva för ungefär så farliga var Valetta förutom sitt mål. Tack vare det där målet så fick också Betfair pynta upp 1000 eller 10000 Euro till YMCA Homeless center på Malta. Det är oklart hur mycket pengar det var för speakern kunde inte engelska så bra. Eller han kunde inte alls. Och min italienska består av fafanculo. Och det ska vi inte prata om här.

Barasådär

Ingen som helst anledning att tycka synd om sig själv har jag bestämt mig för. Skitsamma att jag inte vill vara här de här veckorna och att jag just nu drabbats av ytterligare en förkylning. Det är troligen den tredje på en månad nu. Kan det ha att göra med mitt leverne tro? Ska bli skönt att ändra det av mer än en anledning. Ett mer harmoniskt och lugnt 2008 skulle jag gärna ha. 2007 var verkligen ett år med gott om bergochdalbanor och väldigt ont om tid till eftertanke. Har de senaste dygnet försökt att fundera om det är värt att ens försöka sig på en summering av det året. Och det är inte enkelt att komma ihåg allt som hänt kan jag lova. Bara platserna jag bott på är svåra att peka ut då jag konternuerligt flyttat var tredje månad eller så.

Jag startade januari 2007 på Rossmore Road i London och avslutade det på Melbourne court i Gibraltar. Gjorde två och en halv månad med två olika lägenhetskamrater där (Marcus och Martyn) innan det var dags för Avenida de ejercito i La Linea runt April någon gång. Där bodde jag visserligen i nästan 5 månader och hade tre lägenhetskamrater totalt (Henrik, Andreas och Andy). Flyttade sedan till Malta där jag gjorde startade på Tower road och sedemera på Sir Gorg Borg Street i Sliema. På båda ställena med Mario som lägenhetskamrat och arbetskollega. Det är 4 länder och 5 lägenheter under 2007. Har också spenderat en hel del tid i Sverige så att säga att man bott i fem länder på ett år är inte att överdriva direkt. Det är lite mycket kan jag tycka.

Det är dit jobbet har tagit mig men nu ger jag mig in i en ny fas i livet. Jag styr denna gång. Jag vet inte riktigt var jag ska bo när jag kommer hem, vet inte hundraprocentigt vad jag ska göra och egetligen inte heller hur jag ska försörja mig. Men jag är inte orolig. Det ligger inte i min natur att göra det utav värdsliga ting som de där. Jag vet att jag har vänner coh familj som är oroliga så det räcker. Finns ingen anledning för mig att överdriva det hela genom att stressa upp mig. Stress förresten, det är fortfarande inte min grej. Har nog aldrig varit, kommer nog aldrig bli.

Barasådär

Ja, iaf i två veckor nu. Jag är tillbaka på Malta. Detta soliga och varma land mitt i medelhavet. Landet med god mat och en gå-ut-kultur som tilltalar de flesta. Gott om pubar med god öl och nästan alltid sport på storbild. Solen går upp tidigt och ner sent, och däremellan måste man ha solglasögon på sig för annars se man inget. Låter det inte hemskt? Antar att många tror att jag ironiserar när jag skriver detta men det gör jag verkligen inte. Jag vill inte vara här. Här finns ingen familj och inte de rätta vännerna. Här finns absolut inte Becca och vårt liv tillsammans. Och det är inte alls kul. rent av skitliv skulle man kunna säga.

Men det är bara i två veckor, sen är det klart.

Gått större delen av dagen och funderat på vilken av all mina uppslag som jag ska blogga om men nu när jag sitter här framför datorn så kommer jag inte på en enda vettig tanke att skriva om. Det är förbannat märkligt det där. Men jag skyller förkylningen på det tror jag, och tristessen kanske. Och så tror jag en del kan skyllas på den underbara Jul-Nyårsledighet som jag haft i Falkenberg. tacka fan för att man inte vill vara kvar här då. Vill tillbaka, tillbaka till min liv. Det liv som nyligen nystartats och som är det liv som jag letat efter så länge. Dit vill jag. Ge mig, jag vill ha.

Åh, jag orkar inte med detta mer nu. From imorgon så är jag åter på banan igen, jag lovar.

Barasådär

Jag har varit ruggigt okreativ här på bloggen den sista tiden. Det har ni märkt. Och jag får ta att jjag på det sättet tappar de få läsare som jag ändå har. Men som en vän säger; när man är lycklig så är det svårare att skriva. Och jag är det. Har haft en otroligt skön Jul och Nyår som spenderats mestadeles i Falkenberg, förutom några dagar runt julafton/annandag med familjen och juldag med gamla kompisar i vänersborg. Skulle blivit fler dagar på annat håll med... vad ska man göra. Trivs här, sällskapet mer än staden skulle jag tro. Men det är inget fel på den heller. Lite som Vänersborg antar jag. Men... ja, det är inte för stadens skull som jag tillbringar tiden här. Det är för B.

Chansningen gick hem och så får de som förstår det förstå det och andra får undra vidare eller fråga. Det är väl så det är i livet och bäst är att ta reda på hur det ligger till, det är så jag ska fortsätta leva mitt liv under 2008. En nyfiken jävel som ständigt är på jakt efter något. Skillnaden måt andra år är att jag hittat något som känns så rätt. Något att starta med, är säker på att övriga bitar faller på sin plats sen. De brukar göra det.

Som många vet så flyttar jag hem för gott snart, ska bara tillbaka till Malta två veckor och utbilda min efterträdare Jocke i hur man driver en pokersida. Det blir nog kul... Vill inte vara där alls egentligen. Men det tillhör jobbet och det är det rätta att göra. Så på söndag åker jag tillbaka. Ja, det var något slags inlägg, det får vara det. Nu ska jag fortsätta ta hand om sjuk flickvän.

Barasådär