I pity the fool!

Har så länge som jag kan komma ihåg älskat sport och idrott. Jag kan utan att skämmas gå och se en match i Div 4-fotboll eller gå på hockey i Div 2 bara för att någon känner nån som en gång suttit i samma matsal på högstadiet. Jag går på turneringar för icke licensierade i Innebandy trots att jag själv inte spelar och jag har vid tillfälle även sett Handboll djupt långt ner i divisionerna. Väl på plats är jag lika intresserad av spelat som om jag hade suttit på San Siro i Italien eller i Scandinavium under ett VM. Det är samma sport, bara olika utövare. Och man kan alltid lära sig något av dem. Har själv testat på mer eller mindre alla idrotter jag kan komma på, aldrig riktigt hittat något som kan slå fotboll. Få saker som kan det å andra sidan. Det är väl livet själv som är större. Tror jag.

MIn kärlek till idrott har skapat en mängd favoritlag som man följer mer elle mindre frekvent men som ändock förknippas med en och som jag blir extra glad om det går bra för. Dessa lag har vuxit fram på sätt som jag inte kan förklara, det kan vara geografiskt, känslomässigt, enskilda prestationer eller bara för att de har ett namn som jag gillat. Ändock är det mitt lag och jag skulle aldrig hålla på något annat lag. Jag har gjort mitt val och får helt enkelt stå för det. Och gör det så gärna. Man kan såklart göra som systerdotter Lova som håller på halva Elitserien i Hockey ( om det är för att gardera SM-Guldet vet jag inte) eller som gode vännen Anders som tycker "ganska mycket" om ganska många lag. Man kan som Rebecca älska EN klubb oavsett vad de sysslar med. Valen är många och variationerna ännu fler, alla är rätt.

Tror det kanske var viktigare med favoritlag och favoritspelare när man var yngre. När man stod på planen och sköt straffar och "var" halva Hollands VM-lag eller IFK Gbg anno 94 eller så. Vet inte men för mig har egentligen bara ett enda lag överlevt den äkta kärlek jag kan känna för ett lag. Manchester United, som igår krossade Newcastle med 6-0, är mitt lag. Det bara är så enkelt. När Man U spelar har jag matchtröja på, vart jag än är. Patetiskt? Mja, kan tyckas, men jag trivs. Och vi vinner ju. Hur ett lag som spelar i England fått äran att vara just det laget kan jag inte förklara. Tipsextra när man var yngre spelar såklart in och såklart även historien i ett lag som varit med länge länge och som har hjältar nu såväl som förr.

Det finns såklart andra lag som ligger mig varmt om hjärtat. Bland folk betraktas jag väl oftast som den ende Elfsborgssupportern och det står jag upp starkt för, men allsvenskan är ärligt talat lite för dålig för att tas på allvar. Men det är kul när de spelar och ett SM-Guld betyder otroligt mycket. Frölunda i Elitserien är en klassiker och det finns inte en chans att jag nånsin skulle uttrycka något positivt om någon annan klubb. Den är min, så enkelt är det. Det gör ont just nu men sen är ju IFK Vänersborg i bandyn något som alltid legat varmt om hjärtat, för geografins skull då såklart. Ändock, en framgång för IFK skulle betyda otroligt mycket. De här lagen kan ingen ta från mig. De här följer jag tabeller och resultat minutiöst.

Den här kärleken till Idrott gör ju också att jag följer ALLA mästerskap oavsett om det är EM i teränglöpning eller OS. Sverige går före allt och det finns inget bättre än att följa Sverige. Men det är nog ett helt annat inlägg tror jag.

Barasådär