I pity the fool!

Just nu har jag vansinnigt många bloggtankar, rent av så många så jag inte skriver alls eftersom jag inte kan bestämma mig riktigt. Nja, det där är ju lite lögn egentligen eftersom jag nu skriver men fram till nu har det varit så i alla fall. Så det var inte riktigt en lögn men inte heller direkt sanning. Barasådär.

I sommar har jag läst ett par böcker om Buddism igen, det var ett tag sen jag gjorde det och jag är precis lika insiprerad den här gången. Jag, som inte direkt ser mig som direkt troende, ser mig själv mer som en person som skulle trivas bra med det buddistiska tänkandet. Om man bortser från hela biten med att bortse från materiella ting och alkohol och så då. Men ändå, intressant. Jag har funderat en del på medlidande den sista tiden. Det händer så mycket skit i världen och har alltid gjort så och kommer antagligen alltid göra det också, om vi inte gör något åt det.  Om det så är krig, rasism, diskriminering, nazism eller nåt annat, skit kort och gott. Jag tror, precis som min "idol"  Dalai Lama, att man kan komma långt genom att förstå delar av medlidandet.

Vad är då medlidande? Jag tror det är önskan att andra ska bli helt fria från lidande och jag tror att vi främst strävar efter att nå upplysning genom medlidandet. Vi måste dock vidareutveckla vårt medlidande. Först och främst gör vi detta genom att utveckla vår empati gentemot andra. Genom att försöka förstå hur allvarlig andras olycka är, troligen är detta enklast på de som är oss närmast men för att verkligen ge det en chans även andra. Problemen med de som står oss närmast kan vara att deras problem kan bli outhärdliga för oss, då vi vet mer om dem. Men den närhet jag talar om måste inte vara fysisk, inte måste den heller vara känslomässig utan det vi bör utveckla är vår förmåga att ta ansvar. Helt enkelt hysa omtanke om någon annan än oss själva. För att utveckla den sortens närhet måste vi absolut reflektera över det goda och det nödvändiga i att måna om andra varelsers välfärd och inte bara oss själva. Jag tror att vi måste ta oss så långt som att det går upp för oss att det medför inre lycka och sinnesfrid att bry sig om andra.

Vi borde nu också kontemplera lite om andras godhet, också den är en del av empatin. Vår egen så kallade välfärd beror ju till stor del på andra människors bidrag. Det är deras hårda arbete och slit som, i de flesta fall, gör att vi har nånstans att bo, någonting att äta och någonting att ha på oss. Det är nån annan som har gjort det för oss. Inngenting av det skulle vara vårt om dte inte fanns andra helt okända människor som brydde sig om andra. Om man begrundar det på det sättet så växer min egen uppskattning för andra ganska mycket, liksom min närhet och min empati för dem.

Mycket semi-djupa tankar idag, tisdag morgon. Måste få lite ordning på den här bloggen också, för spretig. kanske ska strukturera upp den lite. typ måndag - oseriös, tisdag - djup, onsdag - träning osv. Eller så fortsätter jag bara som jag gör. Det funkar ju.

I pity the fool som tror att världen kretsar runt "planet himself"

Innergården där jag bor. Det är ju för sorgligt egentligen.



Hur ska vi nånsin få fram bra bollspelare här, inte konstigt att Örgryte ligger sist i Allsvenskan.




Trötta skor efter dagens pass. Gamla skor som sagt, måste skaffa nya. Tyska skor också, Adidas. Vill inte springa med tyska skor. Imorgon spelar jag tennis med peter, med Japanska skor. Bara onda 2:a världskrigsländers-skor på mig alltså. Hmm, får bli ett inlägg om det imorgon kanske.

Maraton är en olympisk löpningsgren där man avverkar en sträcka på 42 195 meter.  Grenen är enligt traditionen uppkallad efter den bedrift som genomfördes av den grekiske soldaten Feidippides. Han sprang från staden Marathon på östra delen av halvön Attika till Aten med budskapet att Miltiades hade segrat i slaget år 490 f.Kr.

Sträckan 42 195 m kommer från OS 1908 i London då sträckan förlängdes från cirka 40 km till 26 miles 385 yards (vilket är lika med 42 195 m) för att kungafamiljen skulle kunna se loppet från sitt slott Windsor. Denna sträcka stadfästes i Storbritannien, och senare internationellt. Avståndet Marathon - Aten är således inte alls den sträcka man springer i ett normalt lopp utan cirka 40 km.

Nu har jag bestämt mig, jag ska göra som Feidippides. Eller jag ska inte springa mellan Marathon och Aten men jag ska genomföra ett marathonlopp. Det var egentligen inte ens nu jag bestämde mig men det är nu som jag officiellt går ut med det.

Jag har ett ganska gammmalt vad med mig själv att jag ska genomföra ett sådant lopp innan jag fyller trettio så det som kommer närmast är det Stockholm marathon som går av stapeln i början av juni 2008. Ok att det är 7-14 dagar för sent för min födelsedag men det får funka helt enkelt. Det är nu 320 dagar kvar till 2007 års marathon och med min humanistmatte så tror jag då att det är ungefär 685 dagar kvar till mitt eget marathon. Det är förbannat lång tid inser jag nu och då ska det väl nte vara några problem att träna upp sig kan man tro.

Ambitionen är också att genomföra Göteborgsvarvet 2007 och 2008, Kraftprovet 2007, Lidingöloppet 2007, en fjällorientering 2007 och ge sig på åtminstone en multisporttävling under 2007. Är jag övermodig? Det är ju ändå säkert 8 års sedan som jag var i någon som helst löpform men jag tror på att det krävs mål för nå ända fram och jag tror också att jag sjäv behöver en rejäl dos övermodighet för att ens försöka mig på det här. Sån är jag och jag undrar om det finns fler såna bland mina vänner. Jag tror det finns det.

Det kommer inom snart gå ut en utmaning och förhoppningsvis en motivationshöjare till många av de jag lärt känna genom mitt liv. De må vara grymt tränade redan eller helt utan träning men oavsett, så hoppas jag vi ses på startlinjen 2008. Eller gärna redan i Göteborg 2007.

Jag själv tror jag är helt vansinnig som ens ger mig på det här men samtidigt är det jävligt spännande. Nån gång per vecka bli det numera uppdatering med träning, form och utmanande vänners ambitioner och mödor (förhoppningsvis är nån mer idiot nog att ge sig in på detta).

Kort lista om vad som finns inför mitt marathon                                 
1. Ambition att klara detta                                                                     
2. Tid att träna                                                                                         
3. Skor (ganska gamla)                                                                         
4. Klocka                                                                                                    
5. Nära till träningsområde
6. Långa ben
7. träningsblogg (typ)
8. ca 7 kg som ska bort (jodå)

Och vad som inte finns..........
1. Självdistans
2. Träningskompis
3. Nya skor och pengar att köpa dem för
4. Pulsklocka
5. Ipod + skor från nike, kolla apple.com så förstår ni.

Shit vad motiverad jag är inför det här och satan vad länge det är tills det är dags. Haha, blir bra det här.

I Pity the fool som....ja, inte håller mig frisk antar jag.

Gordon är en elak jävel. Och härligt ärlig. Men jävligt jävligt elak. Han är typ stjärnkock eller nåt, från skottland och är med i en hel mängd av tv-program som han säkert har skapat själv också. "Elake kocken" går på SVT och det bör ni absolut kika in på om ni har tid. Om ni sen, som jag, fullständigt älskar hans sätt att racka ner på folk så plockar ni fram datorn och laddar ner "Hells Kitchen" eller nästan hellre "the F word" som går på Channel 4 i England. Bara det faktum att han döper sin restaurang till the f word är ju underbart. Ja, Gordon svår en del i sina program. Man kan nog räkna till åtminstone 4-5 fuck per uttalande som han ger. Mycket underhålllande. Sen lagar de ju mat också men det är mest skitsamma egentligen. Det är ju inte så att man lagar till den där helstsekta gåsen ändå liksom.

Andra elaka/sura personer med stor personlighet som egentligen också förtjänar att bli skrivna om men inte den här gången.

• Vinnie Jones

ja, man kommer liksom inte på nån mer som toppar dem egentligen, när jag började skriva så hade jag massor men de bleknade i jämförelse.

En god vän gjorde en lista häromveckan så jag härmar härmed:

Saker som finns:

1. Gott om tid
2. Ambition att jobba
3. Jättekort hår och semsterskägg
4. Goda vänner
5. Lägenhet i bra område
6. Balkong
7. Stort spritskåp
8. Värme
9. Träningstid och ambition att träna
10. Mjuk säng
11. Trött huvud efter gårdagen
12. Nära till vatten (både söt och saltvatten)

Saker som inte finns

1. Jobb
2. Pengar
3. Semesterplaner (hänger ihop med 2)
4. Otränad kropp
5. Träningsvärk (hela tiden)

Precis hemkommen från en förmiddag/mittmiddag på stan. Göteborg är bra jävla läckert nu. Solen skiner, havet är glasklart och på Heden skojar brassarna med svenskarna med stora leenden á la Ronaldinho.

Det är Gothia Cup i stan och även om jag trodde att jag fullständigt skulle hata det faktum att hela stan är full av självsäkra kaxiga fjortonåringar fårn hela världen som gapar och skriker hela tiden så blev jag förblindad idag. Såg ett lag som hette något som pequeniniho de jugadores eller nåt liknande. De var 15 år och skojade friskt med ett lag som hette nåt så läckert som BO FF, även kallade Bosse. Bosse var också de 15 men såg mer ut som om det var 12 år i jämförelse med de alldeles för snabba, tekniska och taktiskt överlägsna brassarna. Matchen blev bara 3-1 men målchanserna var kanske 22-0 till de sydamerikanska hjältarnas fördel. Ja, 22-0 trots 3-1, målet var ett självmål på Bosses enda hörna. Brassekillen gjorde ett självmål med en cykelspark som gick fel och så blev det mål för Bosse med 2 min kvar. Tanterna (Bosses morsor) på läktaren trodde då att de kunde vända matchen. de tystnade snabbt när Ronaldinho i pequeninhos dribblade alla i Bosse och sköt i kryssribban från 20 meter. Ja, han hette ju inte det men han hade lika kul iaf.

Det är så vackert här, men man ser skiten med.....

den divigaste av alla Bosse tappade humöret och armbågade mittbacken från Brasilien (ja, de hade bara en!) i slutminuten och Tanterna applåderade och tränaren high-fivade divan, pinsamt. Lång hår hade han också, och skosnöre, ingen i Brasilien hade långt hår, de vann ändå.

Annars leker livet, Har haft besök från Vargön i helgen (Anders Olsson) så det var femkamp på Liseberg, mat hemma hos thomas och utgång på Nivå som var på tapeten i lördags. Underbart med gamla härliga vänner som tittar förbi och livar upp. Söndagen vare n slappdag på klipporna och sen var den dan över och bio på kvällen och alldeles alldels underbar helg till ända. Borde finnas fler såna helger och det finns det säkert också. Behöver bara leta upp dem kanske.

Nu är prio ett att leta upp ett spelprogram för Gothia så man kan lägga sig i solen och se sambaboll mer denna veckan. Otroligt att man kan tillbringa sin semester så härligt laidback egentligen men så är det.

Har fortfarande inte träffat nån som hete vare sig Glenn eller Patrik Sjöberg, mkt irriterande.

I pity the fool som inte kan lära sina spelare respekt.

Zinedine Zidane? Näe, det måste ju vara ett skämt. Eller?

Det verkar synnerligen som om det faktiskt verkar vara sant. Var det då ingen som såg den totalt idiotiska skallningen på Materazzi? Är det ett uppförande som ska generera en utmärkelse som VM 2006 års bäste spelare? Jag säger att han iockmed den där skallningen som i sig var ganska löjlig borde ha diskat honom från omröstningen. det är ju så uppenbart att han nu får detta för gammal trogen tjänst och för att det är hans sista matcher någonsin och allt sånt.

VM 2006 års bästa fotbollsspelare var utan tvekan Fabio Cannavaro, men han spelar mittback och ska man bli utsedd till bäst som mittback så får man vara en mittback som vinner skytteligan tror jag. Det räcker inte med att ha hållt ihop det bästa försvaret av alla, det räcker inte med att under 7 matcher spelat strålande tillsammans med inte mindre än 3 andra mittbackar. Barzagli, Nesta och Materazzi fick all tre äran att spela med den bäste och han gjorde dem lite bättre än de egentligen är. Det är såna saker som ska bedömas och det är såna saker som gör att den korte, stolte Napolisonen borde ha blivit ärad med utmärkelsen.

Han blev för i helvete utvisad i finalen!

Resterande priser som delades ut kan man väl köpa antar jag även om jag själv aldrig riktigt förstått Podolskis storhet. JAG hade fan lyckats springa runt Mellberg/Lucic i den matchen. Och det var ganska mycket via dem målen som han fick bästa unga spelare tror jag.

Så tillslut, det som detta egentligen skulle handla om: Joga Bonito-reklamen. NIke startade inför detta VM en underbar reklam med Eric Cantona och lite olika spelare som handlade om olika vackra sidor av det underbara spel vi kallar fotboll. Det gick ut på att "joga bonito" ,alltså spela vackert, genom att inte filma, alltid kämpa och att ha kul kort och gott. Här kommer de spelare som var med, vad de skulle strå för och vilka det borde varit istället. För de hade inte många rätt, Nikefolket.

Honor: Henry filmade, kastade sig, gnällde och klagade så fort något gick honom mot. Borde såklart ha varit Cannavaro, som är äran personifierad.

Joy: Ronaldinho är normalt sett gladast i världen men nånstans mellan att Ronaldo aldrig sprang och att Ze Roberto aldrig passade så blev han omsprungen av Marcus Allbäck som sannerligen fick sin revanch i detta VM. Och glad var han.

Skill: Cristiano Ronaldo och Zlatan skojade sig bort med filmningar å den ena sidan och rent dåligt spel å den andra medan det vackra i det här VM:et var försvarsspelet. Thuram och Pirlo spelade vackrast av alla.

Heart: Sure, Rooney visade hjärta genom att komma tillbaka men genom att stämpla pungen av nån så visar man nåt annat. Här finns bara ett enda säkert kort som borde valt från början. Den frustande, löpande, ursinnige Gattuso. Han e fantstisk.

Team: Brazil kom till VM som det roligaste och åker som det tristaste. det handlar om att ha kul och om att ge allt för sig själva och för publiken och här kommer nåt som jag aldrig trodde att jag skulle erkänna. Årets lag var Australien. Sätter man in 5 anfallare, anfaller ursinnigt och vänder en match på det tyder det på Honor, Joy, Skill and Heart.

Allt som allt var det ett kul VM och det är för jävligt att det är 4 år till nästa och att Sverige spelade som krattor när det gällde men Italien var verkligen bäst.

i pity the fool som hävdar att de spelar ärligt och sen fuskar.

Själv har jag aldrig hävdat att jag spelar ärligt. ;)

Så länge rymden finns,

Så länge levande varelser finns,

Finns också jag

För att hjälpa, för att tjäna

För att bidra, så gott jag kan




Ha en alldeles alldeles underbar helg med mycket kul aktiviteter

Jag har kört en del bil det sistone. Och solat och badat. Jag tycker om det. Sola alltså, och bada. Jag tycker inte fullt lika mycket om att köra bil. Inte speciellt mycket iaf. Men det är förbannat smidigt, man kan liksom ta sig till de mest avlägsna ställen dit man inte annars skulle kunna ta sig i den här stan. Man kan ju faktiskt bara ta sig dit knegarlådorna åker, nästan iaf. Jag har gjort vissa iaktagelser under de här senaste dagarna som jag antar att jag inte hade gjort om jag inte hade varit bilburen i denna djävulens stad för alla bilförare.

1. Folk är väldigt väldigt stressade i den här staden. Dom är ungefär lika mycket stressade som Glenn Strömberg använder dubbelfraseringar när han kommenterar fotboll. Det tutas och det gasas och det växlas ner som aldrig förut. En och annan svordom och finger i luften viner säkert genom luften när dessa sillstrypare till bilförare drar vidare in i Tingstadstunneln för att åka vidare till sina perfekta radhusliv.

2. Väldigt många människor lyssnar på ipod, mp3-spelare, radio, talböcker eller rent av gamla klassiska kasset-walkmans i trafiken. Det borde de inte göra, förr eller senare kommer jag köra över dem om de bara går rakt ut i trafiken utan att titta och utan att bry sig. Det är fan sp man kan tro att alla "ungdoms"-göteborgare kollektivt bestämt sig för att ta livet av sig samtidigt som de låter "bott-Anna" dunka in i deras tomma skallar. Eller är det kanske därför de går rakt ut, pga av låten?

3. Knegarlådor! Kalla dem vad ni vill; tunnelbana, spårvagn eller rälsbuss! De är jäkligt farliga iaf. Varje gång man kommer in på en väg som har spår i marlen blir man fan helt stel i blicken och väntar sig bara att det när som helst ska komma en låda full med fabriksarbetare från Volvo och dundra rakt in sidan av bilen. Ding-Ding, Dörrarna stängs! liksom. Det är å andra sidan en iaktagelse som jag gjort redan när jag cyklat och i de fallen blir ju resultatet av en kollision detso värre kan man tro.

4. Bensin är jävligt dyrt. Jag skyller på USA!

Eftersom jag läst i andra bloggar om konsten att kunna stoppa en lista på en udda siffra så stannar jag där på 4 saker. Man vill liksom skriva en femte men då skulle jag behöva skriva en sjätte också och det vill jag inte riktigt efgtersom det skulle kunna trigga fram att göra en tio-i-topp-lista av det hela. Och då skulle jag tvingas hitta på typ 4 till iaktagelser, och det är ju inte så kul. Mycket och nu.

Det är förövrigt jättevarmt i Göteborg nu (skönt), och jag ska hem till Vargön i helgen, och i bilen är det ännu varmare, och.... och.....och..... fan vad längesen det var jag skrev av mig känner jag. Jag ska skärpa mig. Egentligen skulle detta inlägg handla om ett helt nytt revolutionerande sätt att minsta barnskrikandet på kollektivtrafik men det får bli ett senare inlägg. I min lokaltrafik-bil var det iaf väldigt branfritt hela tiden.

I pity the fool som släcker den gula lampan i skyn allför snabbt