I pity the fool!

Är jag i Sverige, Yipee!

vi hörs och syns kanske.

Har fixat lägenhet nu, 6c, Rossmore Close, Rossmore road, London, SE1 6NN, Great Britain. Flyttar in inom kort . Har skaffat engelskt mobilnummer också: +44 (0) 7809 14 49 79, DET är ett nummer jag aldrig kommer att komma ihåg kan jag lova, alldeles för många  siffror.

Lägenhet ja, elle rum i lägenhet är det ju. Mysig lägenhet, ska dela med andra svenskar, det är två sovrum, ett är mitt (DuH!), vardagsrum, hall och kök och badrum och annat skit man har i en lägenhet. den ligger precis vid Baker Street så jag kommer vara ungefär som Sherlock Holmes tänker jag mig.

Vet inte riktigt vad jag har för detektiv-gener och så men jag tro jag skulle bli en bra Sherlock. Nyfiken som fan och inte så lite irriterande besserwissrig ibland. Besswerwissrig? är det ett ord, ja nu är det det iaf. ett kul ord, lite som Honeypunch som jag ju skrivit om tidigare. Hej förresten!

Detektiv var det ja, eller var det det, lägenhet var det kanske. Äh, den finns iaf, lägenheten alltså. Roligare med detektivjobbet då, Basse skulle alltså vara min watson skulle man kunna tro, fast han bor ju inte på Baker Street kanske inte Watson heller gjorde? Jaja, kan kanske inte blir detektiv, har ju ett annat jobb som jag trivs bra med, dessutom är jag lite feg och skulle mest hålla mig undan alla svåra fall och då är det kanske ingen idé.

Jag skriver ganska sällan nu och det ebror på att jag bara hara internet på jobbet och ännu har inte Ladbrokes hoppat på idéen om att anställa mig som bloggare istället, inte heller har de gått med på att låta mig spela EPT-turneringen i poker här i London i september. Fast jag lovar att jag skulle vinna och att det skulle va bra publicitet för Ladbrokes, får väl se om de ändrar sig. De i det här fallet är min chef andreas som inte skulle kunna låta mig göra det ändå men...... ja, vi får se hur det går.

Så, lunchen slut, inga speciellt tänkvärda tankar idag. Mer av en lägesrapport skulle man kunna säga. Läget är bra, Man U vann, Leyton förlorade, världen är fortfarande galen med svält, krig och annat skit, Solen skiner ibland och så regnar det en del. Allt är som vanligt, nu ska jag jobba igen.

Hadet!

I pity Moriarity

• London är fortfarande en ganska dyr stad att bo i, och en mycket mycket byråkratisk stad att göra saker i, som att skaffa ett bankkonto. Nu hade jag tur eftertsom jag redan hade ett sedan jag bodde här för 7 år sedan, så för mig tog det bara 1 timma att återuppliva det och dessutom få en herrans massa skräp med på köpet. Fick ta mig fan en hel jäkla bok att signera men nu står jag där med ett  HSBC mastercard med credit/debit+ (vad nu det egentligen betyder). deposition på lägenheter, deposition på mobilabbonemang och deposition på allt annat gör att man snabbt blir ganska pank när man är här, tills man flyttar igen är klart, då bli man rik för då får man ju förhoppningsvis tillbaka allt igen.
  

• I London så ligger smockan i luften mest hela tiden. Folk knuffas och svär och tutar och går på. Hytter emd nävarna och ropar Fuck! efter varandra på det allra elakaste av sätt. Tur att man är 1.90 lång och går till jobbet i kostym så man ser ut som man har lite klass iaf. För att inte tala om på puben, shit vad folk surnar till snabbt där om man råkar hålla på fel lag. Ajajaj men jag ska nog överleva ska ni se.
  

• Vi lever i ett samhälle där drygt 1 miljon människor ser ut som ca 1000 personer. Vi blir alltid stoppade fulla med bilagor och tidningar och websidor som berättar för oss hur vi ska se ut och hur vi ska äta och vad vi ska göra. Förstår ni vad jag menar? Ta världens "snyggaste och populäraste" och ta sen en vanlig dag på stan, alla försöker se ut som dem ju? inte i london, inte i Camden och inte i förorterna. Här ser 1000 personer ut som 1 miljon olika personer. Och det är inte alltid positivt. På jobbet ser alla likadana ut dock, finbrallor och skjorta, gärna rutig och gärna en ful slips. Jag har bara snygga slipsar så jag kommer nog inte passa in.
  

• Det jobbar otroligt många människor i varje enskild liten och stor affär, detta gör att alla inte alltid har jättemycket att göra. Detta i sin tur gör att de som står i kassan har den kända "I don´t give a fuck!"-uppsynen när man handlar av dem. för er som inte känner till den inkluderar den att man aldrig ser kunden i ögonen, suckar när man kommer fram och att man rullar med ögonen när kunden frågar något eller betalar eller bara är där helt enkelt. Otroligt underhållande om man inte blir förbannad lätt eller om man inte förväntar sig service när man är i en affär.