I pity the fool!

glömmer man trafiken ganska fort när man får träffa en alldeles bedårande söt 4-åring och får lägga pussel och få stryk i memory.

Barasådär

Ponera följande scenario. Jag ligger lugnt och fint på cruise control i 118 km i timmen på en 110-väg mellan Falkenberg och Göteborg. Det öser ner ute men det påberkar inte vägbanan direkt så det är helt cool att köra i just den farten. Det är också en fart som jag själv anser vara alldeles lagom. MMan tar sig framåt och det är alldeles för lite för fort för att polisen ska bry sig om att stoppa om nu någon ställer sig ute och skjuter laser i sådant här uselt väder. Det är mycket lastbilar ute så stundtals får man ligga i omkörningsfil ganska länge. Här uppenbarar sig framförallt några frågor om svensken och trafik. Betänk då också att vi antagligen anser oss vara europas bästa chaffuörer och inte alls som spanjorer eller greker eller så.

1. Varför är det helt ok för en bil som kommer snabbare bakom att pendla mellan 30-70 cm bakom mig och stressa mig när jag redan kör snabbare än man får på den sträckan? och

2. Varför ligga just där bakom för att omedelbart när jag släppt förbi gå in framför och bromsa medelhastigheten, som jag vet att jag håller på grund av cruise control? Ska väl tilläggas att beteendet upprepades fyra gånger av samma bil och av minst 3 andra under resan.

Vad är det som gör att vi är så förbannat stressade i trafiken att det är viktigare att göra andra förbannade och reta varandra snarare än se till att alla kommer hem helskinnade.

Idioter allihop.

Barasådär

Oscarsgalan var inatt och jag måste verkligen säga att jag är stolt över mitt val som jag gjorde på många av priserna för jag hade bara fel på de kvinnliga skådespelerskorna och bästa film på "foreign language". Vem vet egentligen något om hur akademin tänker på just språkdelen. Och det är inte filmer man bryr sig om att se ändå... Kanske. Skrev inte så mycket om filmerna igår och det beror kallt på att jag egentligen inte har sett alla filmerna mmen den jag har sett, No country for old men, fick 4 statyetter och har ni inte sett den än så måste ni verkligen göra det. Javier Bardem är strålande som den ruskigaste psykopaten vi sett sen Hannibal Lector i den första filmen. Filmen vann och för bästa film, regi och manus efter förlaga. Bra utdelning för Bröderna Coen och det var den nog värd ändå. Jag saknade framförallt American Gangster bland de nominerade och Denzel Washington som nominerad i bästa skådespelare-kategorin. Daniel Day Lewis vann nu för sin roll i There will be blood och den filmen står nu först i kö för att ses. Kanske redan ikväll, beroende på om Rebecca är sugen på att se en ganska så ruggig film eller om vi ser nåt mysigare som Juno kanske.

Jag trodde på Ellen Page som vinnare i bästa kvinnliga eller jag ville att hon skulle ta det för det hade vart kul med en tjugoårig vinnare och det jag sett och hört från filmen verkar hon vara mer eller mindre strålande faktiskt. Det blev nu istället Marion Cottilard för sin roll som Edith Piaff i La vie en Rose. Fransk segrarinna alltså, otroligt mesigt och fjantigt tacktal hade hon och det var ganska dåliga tacktal över huvud taget, ingen som tog i från tårna och fick bli utburen från scenen för sina politiska åsikter detta året. Var mest Jon Stewart själv som kom med små små stick men även han kunde tagit i lite mer. Personligen tycker jag att det var tråkigt att Cate Blanchett inte fick någon oscar iår. Hon var nominerad både som bästa kvinnliga för Elisabeth the golden ago och som biroll för hennes roll som Bob Dylan i I was not there. Tror hon föll på att hon var nominerad i just båda två. Ni som känner mig vet att just Cate förtjänar minst en Oscar varje år, eller att jag anser det iaf.

Svensk media rapporterar annars mest över att en svensk (Per Hallberg) vann pris för bästa ljud för sitt jobb med Bourne Ultimatum. Naturligtvis stort men om någon tror att man fixar ljudet för en film helt själv så... Mja, ett helt team delar nog på den statuetten va?

3:10 to Yuma med Russel Crowe och Christian Bale förtjänade även den mer uppmärksamhet än den fick.

Jag tror verkligen på riktigt att Michael Moores dokumentär Sicko inte blev vald för att de inte ville ha upp honom på scen detta året.

Till sist, jag var inte vaken hela galan den här gången men jag såg många delar av den och har Youtubat och läst mig till mycket som hände så jag anser mig ha ganska bra koll på vad som skedde. Kanal 9 visade och hade för övrigt ett uselt program inbokat. Jon Stewart var vass som programledare och öppningsmonologen på ca 9 minuter kan ni googla/youtuba efter för den är riktigt vass.

Filmer som jag nu ska se på rad är: There will be Blood, Juno, Michael Clayton, Sweeney Todd, Atonement, The assasination of Jesse James och Charlie Wilsons War.

Barasådär

Det är dags i natt, Oscarsgalan igen. Tror inte jag missat Tv-sändingarna från den så länge de nu har gått på TV, så inte heller denna gång. OM jag nu håller mig vaken. Startar 02.00 och slutar 07.00. Blir tufft, men är man filmnörd så är man. Presentatör är min favorit Jon Stewart så det kommer nog gå bra. Just denna gång har jag inte sett alla filmer men jag ger mig ändå på ett tips på hur det kommer gå.

Bästa film
Nominerade: Försoning, Juno, Michael Clayton, No country for old men?, There will be blood?

Mitt tips: No country for old men

Bästa regi
Nominerade: Paul Thomas Anderson (There will be blood), bröderna Coen (No country for old men), Tony Gilroy (Michael Clayton), Jason Reitman (Juno), Julian Schnabel (Fjärilen i glaskupan)

Mitt tips: Bröderna Coen för No country...

Bästa kvinnliga huvudroll
Nominerade: Cate Blanchett (Elizabeth), Julie Christie (Away from her), Marion Cotillard (La vie en rose), Laura Linney (Familjen Savage), Ellen Page (Juno)

Mitt tips: Ellen Page

Bästa manliga huvudroll
Nominerade: George Clooney (Michael Clayton), Daniel Day-Lewis (There will be blood), Johnny Depp (Sweeney Todd), Tommy Lee Jones (In the valley of Elah), Viggo Mortensen (Eastern promises)

Mitt tips: Daniel Day-Lewis

Bästa kvinnliga biroll
Nominerade: Cate Blanchett (Im not there), Ruby Dee (American gangster), Saoirse Ronan (Försoning), Amy Ryan (Gone baby gone), Tilda Swinton (Michael Clayton)

Mitt tips: Cate Blanchett

Bästa manliga biroll
Nominerade: Casey Affleck (Mordet på Jesse James), Javier Bardem (No country for old men), Philip Seymour Hoffman (Charlie Wilsons war), Hal Holbrook (Into the wild), Tom Wilkinson (Michael Clayton)

Mitt tips: Javier Bardem

Bästa manus efter förlaga
Nominerade: Försoning, Away from her, Fjärilen i glaskupan, No country for old men, There will be blood

Mitt tips: No country for old men

Bästa manus
Nominerade: Juno, Lars and the real girl, Michael Clayton, Råttatouille, Familjen Savage

Mitt tips: Juno

Bästa animerade film
Nominerade: Persepolis, Råttatouille, Surfs up

Mitt tips: Råttatouille

Bästa icke engelskspråkiga film

Nominerade: Falskmyntarna, Beaufort, Mongol, Katyn, 12

Mitt tips: 12 (Ryssland tror jag, remake av 12 fördömda män tror jag också.)

Återkommer imorgon med resultat och kommentar.

Barasådär

Ja, det ska handla om poker igen. På något sätt ska jag knyta ihop det med de som lärt mig spela livepoker. Vet inte hur det ska gå till riktigt än men jag antar att jag som vanligt kan hoppa lite i texten som kommer. Anledningen till pokeravsnittet är att jag ska upp till Gbg idag för att lira lite ohederlig homegame live med bra insatsnivå hemma hos Jonas. Har trots att jag känt Jonas i snart 4-5 år aldrig spelat poker med honom och troligen inte heller med någon annan av hans vänner. Det är alltså ungefär som att sätta sig på ett Casino och spela, man har ingen aning om vilka man spelar mot och får ägna första timmen åt att analysera motståndet. Här har jag kanske min chans att knyta ihop det, får se hur det blir.

De som verkligen lärt mig spela livepoker och en eller tvåbordsturneringar är utan tvekan gänget från universitetstiden i Örebro och då i synnerhet Niklas, Linus, Mats, Emil, Peter, Johan, Sofie, Hanna, Henkeman och han som hela tiden tog tag i sitt skägg när han hade en bra hand (vad hette han?). När jag sätter mig vid ett bord med någon av dessa så behövs det ingen tid att analysera dem utan jag vet på förhand hur spelet kommer se ut. Den lyxen kommer jag knappast ha idag. Tillexempel vet alla att Linus inte bara bygger fort (slott med mur) med sina marker utan att han också kommer att vara i solklar ledning eller åka ut inom de första 10 händerna. Niklas och Mats spelar disciplinerat tills en nyckelhand dyker upp när niklas missar att en färg finns på bordet och mats bluffar ut sig. Detta kan ske när som helst under spelet och behöver absolut inte ske i början. Men det är vanligt. Sofie och Hanna är omöjliga att läsa eftersom handregistret som de ser själv är så otroligt mycket större än någon annan har som bra händer. Emil är som alla vet tajtare än någon annan och spelar bara höga par så han blir alltid kvar tills tre är kvar men är då lite kort på marker så det blir lite lotto över avslutningen. Johan åker på någon riktig badbeat och blir förbannad någon gång under spelet. Aggresivt spel präglar annars Johans spel och det enda som egentligen slår det spelet är Peter som ständigt sätter folk på beslut, främst Linus brukar nappa om jag minns rätt. Peter är annars den bäste spelaren av oss skulle jag tro. Eller svårast att läsa iaf. Fast han bluffar nästan jämt. Såklart. Saknar de gamla goda pokerstunderna med nästan ingen insats och gästinhopp av Tomas Lundström och andra.

Jag själv då? Ja, man ska väl inte avslöja sina taktiker här och nu men jag ses väl som en sanslöst tajt spelare och det är ju bra att spela på. Brukar bli top tre i allt jag spelar, oftast med en strålande tur med korten någonstans i mitten. Annars så pratar jag nog lite för mycket i homegame och det funkar bra när man är bland folk som känner en ganska bra men i ett gäng som jag ska spela med idag vet jag inte hur det uppfattas. Kaxigt? Folk kan bli förbannade och bara vilja slå ut en men hur roligt är det att bara sitta och stirra i bordet eller lyssna på Ipod samtidigt liksom. Nej, det är nog bara att köra på som vanligt.

Barasådär

Det är ganska konstigt hur och vart livet tar en. Jag har flugit halva Europa runt i 18 månader och arbetat med en av mina favorithobbies på varma "exotiska" platser. Vinter har inte varit på kartan i över ett år. Har haft ett flexibilet jobb med bra betalt och efter omständigheterna bra tider. Har träffat fantasiska vänner från hela världen och ja, left livet som jag ville leva livet. Då.

Så kommer jag hem. Planerar att bosätta mig i Göteborg, kanske stanna ett tag i hem"staden" Vargön för att komma ner på jorden lite, återgå till det normala liv jag vill och ska leva. Vara ledig. Men det blir inte så mycket med vare sig Gbg eller Vbg eller vargön. Det blev Falkenberg, det blev en tvåa med Becca mitt i centrum och det blev sedan två dagar tillbaka deltidsjobb på bud- och flyttningsbyrå. Det är 4 veckor sen jag kom hem nu. Det här var inte riktigt planen. Men jävlar vad jag trivs med livet.

Barasådär

Jag har väldigt mycket tid över just nu. Det här med att ta ledigt och göra inget är bra för själen och allt sånt men man får också mycket tid att tänka och att fundera över vad man ska göra... när man inte är ledig längre. Hmm, måste finnas nåt bättre att göra med tiden för det är ju inte riktigt att vara ledig egentligen. Får fundera lite mer på det helt enkelt. En sak som helt klart blir lidande av att göra ingenting är bloggen. Det är inte så att det vimlar av saker som händer att skriva om när man är ledig hela dagarna. Det är skönt på alla sätt och vis men en vardag med ett jobb hade såklart ökat på ämnen att skriva om. Sport händer ju alltid är ju klart men jag har lovat migsjälv att inte bara skriva om det.

Har börjat träna igen iaf, det är bra. Har sjuk träningsvärk i leder och armar. Det blir lätt så när man tror att man klarar att lyfta vad man kunde när man tränade sist. Vilket var alldeles för länge sen. Men jag ska verkligen inte ge mig den här gången. Vet ju att jag mår så mycket bättre när jag är tränad. Träningen går sådär ihop med min andra sysselsättning egentligen. Jag ser ikapp TV-serier som jag missat eller ignorerat. Sjukhusserier är det mest just nu. Visserligen bra men man blir ju rätt förslappad av att sitta i en soffa och glo på en dataskärm. Lite grann som poker... som är det andra jag spenderar min tid med. Hmm, kanske tur att man börjat träna igen iaf.

Ja, inspirationen tryter och kroppen behöver en promenad nu tror jag så jag loggar av.

Barasådär

Svenskt skidskytte... Stafett idag, nu skulle det kanske kunna hända något kände man. Bra utgångsläge in på tredjesträckan. Mattias NIlsson, 3 eller 4 prickar som inte ramlade. Ridå!

Fy fan vad uselt.

Barasådär

Ja, så sjunger de, Jay-Z och Beyonce och det kunde inte stämma mer än det gör för mig. Den här bloggen kommer idag göra ett kort stopp för att beskriva denna känsla. Det är ju alla hjärtans dag och allting menar jag. En dag som inte gör speciellt stort avtryck på mig normalt men nu måste jag faktiskt göra någonting. Och ja, näst efter facebook så är väl det är det här så offentligt som det kan bli. Detta är en dag som jag normalt blockerar och vägrar göra något speciellt på. Jag anser mig vara en som kan vara "all-hjärtans-dag-snäll-och-go" alla dagar i veckan, men nu är det inte det som det ska handla om. Kärleken ska det såklart handla om . Men jag hinner ju inte med så mycket mer än så här märker jag. Kakan ska ur ugnen och maten av spisen, bordet ska dukas och jag ska klä mig fin. Snart är hon hemma. Min kärlek. Becca.

Darling, nu när du sitter här och läser så vill jag att du ska veta att du är fantastisk på alla sätt. Jag älskar dig och vårt liv tillsammans. Och du... Du trodde väl inte jag hade glömt blommor va?

Love you Boo.

Barasådär

Laget jag ska se i en EM-match mot Sverige 18 Juni. Biljettfördelningen kom idag och jag blev framlottad, det är nog första gången jag vinner något i en utlottning. Brukar komma brutalt sist i alla vinlotterier på jobb och så. Men fotboll var det som det skulle handla om ja. Ryssland, Sverige vinner såklart den matchen och går vidare via den också. Sen fick jag en voucher till en Semi om Sverige går dit också. Men det är väl lite att drömma va?

Schlager förstår jag uppenbarligen inte alls. Svenska folket har som vanligt noll smak och röstar från Christer Sjögren som segrare... Det måste ju vara någon slags lyteskomik av högre skolan. Eller så behöver man en motvikt mot den unga Amy Diamond som tidningarna så snaggt har burit fram hela veckan. Det är absolut inte så att jag inte unnar henne finalplatsen, den är hon verkligen värd, men ni måste ju ändå hålla med om att hela tidningssverige höll på henne denna delfinal.

Jag är på inget sätt en schlagerexpert men jag förundras och intresseras väldigt stort av detta program och dess format. Det här med att folket ska bestämma dock... Det är nog inte nåt för oss. Vi är inte bra nog på att bestämma vilken lår som kommer vinna åt oss nere i Slovenien eller vart finalen nu går. Bäst hade Velvet gått fört övrigt. Den var inte bäst och inte ens nära bra men den var den som hade fått flest öströster och var uptempo som det ska vara. Detta är en tävling och inget annat, det går ut på att vinna då. Inte placera sig. Framförallt inte i slutet som förra året.

Sämst var den låt som kom till andra chansen. Någon Tapper med en MIrakel-låt tror jag det var. Så tråkig så jag somnade in så skönt så skönt.  Svenska folket tyckte annorlunda, Anders Olsson tyckte annorlunda men detta vore ingen melodifestival om jag och Anders tyckte lika. Det har vi nog aldrig gjort och utläggningen på hans blogg idag bekräftar det bara ännu mer. Inget fel i det dock. Det är bara så det är.

Hade E-type sjungit hela tiden utan han den där ylande kastrerade killen så hade de vunnit hela grejen.

* * * *

Hela min favoritstadsdel Camden står i lågor därborta i London. Säkra källor berättar dock att både Sofie och Basse är oskadda. Inte utan att man är orolig liksom, när båda valt att bosätta sig där i närheten.

* * * *
Barasådär

Det är väl egentligen bara att böja sig för det oundvikliga, det blir mer och mer en blogg om sport det här. Men det är inte direkt oväntat då mycket av mitt intresse alltid har varit gällande sport i stort och fotboll i synnerhet. Inget fel i det såklart. Som Kalle skriver - Fotboll är en del av livet - Han har rätt.

Sverige spelade igår mot Turkiet i det som brukar kallas årets första landskamp. Nej, man räknar inte Januarimatcherna i USA/Costa Rica eller Thailand eller vart man brukar åka för det är inte ett A-landslag som är där utan något slags utvecklingslandslag. Jeeses, Rasmus Elm var ju med i USA. Inte direkt A-lag. Dessa första matcher för året brukar vara mot aningens sämre motstånd än igår men det brukar också vara rent katastrofala resultat. Minns Egypten 0-2 (2007), Irland 0-3 (2006), Tunisien 1-1 (2005) och Albanien 1-2 (2004). 2006 var uppladdning för VM och kanske framförallt matchen där Alexander Östlund spelade sig ur en svensk landslagstrupp för sista gången. Irlands Duff, då i Chelsea, snurrade friskt med Östlund som blev grovt petad till VM och sedan försvann både han och Duff från scenen. Tror Östkund är i Southampton och Duff i Newcastle nu. Inget speciellt spännande nåt av det.

Turkiet var det ja. Ovanligt att se ett Turkiet utan Hakan Sukur men han hade visst fått ledigt eller var petad eller så. En av mina favoritmålvakter blev också han kvar på bänken, Rüstu Recber kanske har sett sina bästa dagar men är en skottstoppare av hög klass. Nu behövde inte någon av målvakterna direkt förta sig när bollarna formligen flög förbi målställningen. Åtminstone på sveriges sida, Nihat verkade inte ställt in siktet eller så är målen snäppet mindre i Turkiet än de är i Spanien där han normalt öser in målen. Innan vi går in på Sveriges insats så måste jag också säga hur mycket jag saknade världens största näsa Tunkay i truppen. Blackburns rivjärn är väl ändå turk? Men det är klart, har man Emre så behöver man bara en mittfältare. Han är mäjestätiskt bra för att vara så förbannat kort.

Så, Sverige då. Man ska inte sticka under stol med att det är ruggigt starkt av Sverige att klara 0-0 mot Turkiet i Istanbul. Det är ett av Europas starkaste hemmalag och det var verkligen inte sveriges förstaelva som spelade. Anders Svensson spelade Linderoth och gjorde det bra. Ingen kan vara Linderoth som han själv men Anders samspel med Källström var bra. Det var riktigt bra och med Ljungberg iställer för Kennedy till vänster så hade de fått någon som kunde behandla chanserna som gavs kanske. Vilken läge han brände i fjärde minuten... Jag tror Kennedy fortfarande inte får vara med i EM-truppen. Han hade nog hoppats på en del inhopp. De inhoppen kommer Samuel Holmén och Sebastian Larsson stå för istället. Det är Sveriges framtida mittfält som vi talar om där. Sveriges startmittfält i EM kommer vara Ljungberg, Alexandersson, Svensson och Källström/Linderoth. Resten är inhopp. Sebstian Larsson gjorde det bra och tog för sig fint. Spännande att se men har man sett ett par matcher med Birmingham i vinter så är man inte det minsta förvånad.

Backlinjen var stabil men vi är inte världsklass därbak längre. Det är vi verkligen inte. Mikael Nilsson har jag haft svårt för ända sen hans debut, även om han gjorde två mål då. Han är inte tillräckligt bra bakåt och för feg framåt helt enkelt. Så, nog med det. Våra målvakter är bra men kommer vara matchotränade och otestade efter att ha suttit på bänken respektive ha spelat i Allsvenskan en halv säsong. Det är väl sådär antar jag. Det brukar ordna sig, det är knappast på målvaktsfronten som vi har haft problem i de mästerskap vi spelat. EM portugal och VM tyskland var Isaksson bland de bästa i hela turneringen och VM 94 tror jag ingen glömt Ravelli. När vi åkte ur mot Senegal i Asien 2002 glömmer vi direkt. Hedman och benparaden...

Berg spelade inte till sig en EM-plats och Rosenberg var inte bra tyvärr. Men ingen av dem ska spela i EM ändå. Zlatko och Elmander kommer starta och Allbäck kommer att hoppa in och avgöra. Det är som vanligt och det funkar ett mästerskap till. Det är bra intressant att det debatteras så mycket i medier vem som ska ha den fjärde och eventuella femte anfallsplatsen. Samma journalister kommer sedan under EM att hävda att de inte ska ha speltid ändå. Visst ska vi ha bra reserver om någon går sönder men faktum är att vi bara har två riktigt bra anfallare och det är Elmander och Ibra. Vi står och faller hårt med dem.

Barasådär

Jag tror på höga krav, på prestationer och på vilja. Det går lätt överstyr ibland med mig och kanske framförallt när det gäller fotboll. Det var samma när jag själv spelade och det är nog än värre nu när jag följer en del lag som jag har krav på. Jag är tillexempel inte speviellt nöjd med att Elfsborg bara spelade 0-0 mot Örgryte i träningspremiären igår hemma på Borås arena. Jag anser att ett allsvenskt lag ska slå ett superettanlag alla dagar i veckan, framförallt om man ska vara me doch slåss om SM-guldet senare iår. Nu vet jag inte om det var exakt ett allsvenskt lag som vi ställde på benen  men jag tycker vi ska vinna ändå.

Elfsborg saknade skadade Fredrik Berglund, James Keene och Mattias Svensson på topp, spelade utan nyförvärvet Teddy Lucic i backlinjen och dessutom var såklart Anders Svensson med landslaget i Turkiet och Denni Avdic/Emir Bajrami i Portugal med U21-landslaget. Det är åtminstone 6 startspelare och två inhoppare iväg. Det är samtidigt absolut samtliga anfallare som truppen har så vi spelade visst med högerbacken Daniel Mobaeck på topp. Tror han lirat på topp för Kalmar och/eller Ljungskile innan. För kanske 5 år sen eller så. Som sagt, träningsmatch var det. Enda lagdelen som ser hyfsat normal ut var mittfältet men man kna knappast kalla den ordinarie utan motorn Anders Svensson. Kanske ska man inte se 0-0 som ett misslyckande ändå, vi släppte inte in något. Backlinjen fungerade och Wiland var säker som vanligt. Kvällstidningsvärldens mest överskattade andramålvakt lär stå nästa match och har nu lite press på sig igen. Så ska det vara. Jag ser fram emot matcherna som kommer och ser fram emot vad vi fixar för nyförvärv nu när vi inte har några anfallare i truppen. Det är nu enda orosmomentet egentligen. I övrigt ser truppen ruggigt stark ut och bör vara med i toppen och slåss igen.

En en annan del av Europa tar idag landslaget första steget mot EM-form genom att bortaspela mot Turkiet. Det kan väl vara som att frivilligt kliva ner i en isvak och sedan vandra genom eld kan jag tänka mig. de gillar sin fotboll därnere och turkarna har återigen fått fram ett slagkraftigt lag som också de ska spela EM i sommar. Nihat Kaveci från spanska ligan blir nog lätt att springa ikapp... Pshycho-majstorovic får kicka ner honom tidigt helt enkelt. Om han hinner med, vet inte hur många snabba spelare de har där i Basel där han visst spelar numera. Sverige ställer upp med ett spännande mittfält där Svensson tar över Linderoths defensiva roll med källström spelar offensivt. Måste vara så vi spelar om inte Linderoth kan spela. Vi har inga bättre defensiva krafter och kan bara Svensson/Källström komma överrens om att båda kan ha bollen då och då blir detta fint. Trist med Markus Berg/Markus Rosenberg på topp dock, hade hoppats på Elmander/Berg för att ge grabben en chans.

Till skillnad mot Elfsborgs match så är 0-0 mot turkarna ett mycket bra resultat. 19.30 idag smäller det.

Barasådär.

I långt över två år har vi varit ett oskiljaktigt par. Vi hittade varandra på någon av de stora gatorna i Örebro, det var i en ljus butik en mörk dag efter att jag hade blivit bestulen. Vi tvingades till ett långt förhållande då studenttiden knappast gjorde en till miljonär och det var enda chansen att ha råd. Det var en W då och det blir nog en W denna gång också. Stilen är mindre skrikig denna gång men märkesfixeringen är densamma. Den blanka finishen är sedan länge nerskrapad och att ta en bild med hjälp av spegeln har inte varit ett alternativ på ännu länge. Den har varit en lojal kompanjon i all sin oranga prakt men när den sista av alla laddare nu är försvunnen igen tillsammans med att abbonemanget äntligen gått ut är det verkligen dags att förnya mobilen.

Numret blir såklart detsamma. Har under alla år som jag haft mobil, vilket ju är bra länge nu, alltid haft samma nummer så jag ser ingens om helst anledning till att byta denna gång heller.

Så länge jag kan minnas har jag haft en aversion mot att åka till USA. Det har alltid funnits något annat mer spännande att besöka eller något annat viktigt att göra. Nu har jag ju inte heller rest jorden runt och besökt alla andra ställen men Europa har jag kanske bra koll på iaf. Samtidigt så finns det få länder som fascinerar mig så mycket. Jag plöjer kilometervis av rapporter från presidentval år ut och år in, jag följer både the Daily show with Jon Stewart och Colbert report samt åtskilliga pratshower när tillfäller ges. Har också börjat följa Larry King på senare tid. Börjar jag bli amerikaniserad? Håller jag på att förändras?

Alla har alltid velat resa till USA och kanske framförallt till New York. Men alltså inte jag, jag har slagit det döva örat till, slutat lyssna och inte heller sett det eventuellt fantastiska med staden och landet. När pokerboomen kom och jag följde den så startade dock någon slags förändring i mig. Vegas var nu stället jag ville åka till, det seglade upp till en av de mest intressanta platser att besöka. Men inte är det USA? En nöjesstad i öknen som jag bara skulle åka till för att spela poker, sitta inne på flertalet casinon och inte se något annat än marker och pengar. Så har det varit i några år. WSOP som alltså är VM i poker avgörs varje sommar och jag vill verkligen spela något av dessa event. Kommer att spela något av dem. Jag inser att chansen att vinna en av dem inte är direkt jättestor men jag har iaf lika stor chans som alla andra som startar. Det är tillräckligt bra odds för mig. Men nu ska inte detta handla om poker och Vegas.

Det ska handla om min numera sjuka förändring som innebär att New York seglat upp på en solklar förstaplats bland resmål. Jag skyller detta helt på Mario, Erika och Felicia som talat sig så varma om denna stad. Och jag har fallit. Hårt. Dollarkursen gör ju också att man inte direkt blir ruinerad på plats och det som egentligen styr allt just nu är att få tiden att räcka till. det är inte lätt att jonglera den tid man har själv och den tid som den man vill resa med har. Men vi kommer att komma fram till något. Vi kommer att se Central park och med lite tur kan jag också klämma in något slags sportevenemang. Märkligt nog är jag mest intresserad av att se en NBA-match. Kanske den sport jag är sämst på själv och som jag aldrig ser här hemma. Men jag har en absurt fascination även för denna sak. Mer om det en annan gång.

Kontentan? Jag vill till NY. Gott så.

Btw: Det är ganska skönt att vara ledig fortfarande och jag har inte spelat en enda hand poker sedan jag kom hem från Malta. Så kan man också förbereda sig för VM.
 
Barasådär