I pity the fool!

Ja, det ska handla om poker igen. På något sätt ska jag knyta ihop det med de som lärt mig spela livepoker. Vet inte hur det ska gå till riktigt än men jag antar att jag som vanligt kan hoppa lite i texten som kommer. Anledningen till pokeravsnittet är att jag ska upp till Gbg idag för att lira lite ohederlig homegame live med bra insatsnivå hemma hos Jonas. Har trots att jag känt Jonas i snart 4-5 år aldrig spelat poker med honom och troligen inte heller med någon annan av hans vänner. Det är alltså ungefär som att sätta sig på ett Casino och spela, man har ingen aning om vilka man spelar mot och får ägna första timmen åt att analysera motståndet. Här har jag kanske min chans att knyta ihop det, får se hur det blir.

De som verkligen lärt mig spela livepoker och en eller tvåbordsturneringar är utan tvekan gänget från universitetstiden i Örebro och då i synnerhet Niklas, Linus, Mats, Emil, Peter, Johan, Sofie, Hanna, Henkeman och han som hela tiden tog tag i sitt skägg när han hade en bra hand (vad hette han?). När jag sätter mig vid ett bord med någon av dessa så behövs det ingen tid att analysera dem utan jag vet på förhand hur spelet kommer se ut. Den lyxen kommer jag knappast ha idag. Tillexempel vet alla att Linus inte bara bygger fort (slott med mur) med sina marker utan att han också kommer att vara i solklar ledning eller åka ut inom de första 10 händerna. Niklas och Mats spelar disciplinerat tills en nyckelhand dyker upp när niklas missar att en färg finns på bordet och mats bluffar ut sig. Detta kan ske när som helst under spelet och behöver absolut inte ske i början. Men det är vanligt. Sofie och Hanna är omöjliga att läsa eftersom handregistret som de ser själv är så otroligt mycket större än någon annan har som bra händer. Emil är som alla vet tajtare än någon annan och spelar bara höga par så han blir alltid kvar tills tre är kvar men är då lite kort på marker så det blir lite lotto över avslutningen. Johan åker på någon riktig badbeat och blir förbannad någon gång under spelet. Aggresivt spel präglar annars Johans spel och det enda som egentligen slår det spelet är Peter som ständigt sätter folk på beslut, främst Linus brukar nappa om jag minns rätt. Peter är annars den bäste spelaren av oss skulle jag tro. Eller svårast att läsa iaf. Fast han bluffar nästan jämt. Såklart. Saknar de gamla goda pokerstunderna med nästan ingen insats och gästinhopp av Tomas Lundström och andra.

Jag själv då? Ja, man ska väl inte avslöja sina taktiker här och nu men jag ses väl som en sanslöst tajt spelare och det är ju bra att spela på. Brukar bli top tre i allt jag spelar, oftast med en strålande tur med korten någonstans i mitten. Annars så pratar jag nog lite för mycket i homegame och det funkar bra när man är bland folk som känner en ganska bra men i ett gäng som jag ska spela med idag vet jag inte hur det uppfattas. Kaxigt? Folk kan bli förbannade och bara vilja slå ut en men hur roligt är det att bara sitta och stirra i bordet eller lyssna på Ipod samtidigt liksom. Nej, det är nog bara att köra på som vanligt.

Barasådär