Stockholm Marathon - En bortförklaring
Det 24 Juli 2006 skrev jag det här. Jag förklarade där min intention att springa Marathon dett år när jag fyller 30 och detta år där jag hade så gott om tid på mig att träna upp mig till. Det var vid tiden 685 dagar kvar att träna upp sig till marathonet... Det blev inget av det... Ett misslyckande? Nej, jag tycker inte det ändå. Jag saknar som vanligt självdistans när det kommer till den här sortens saker och jag kommer alltid lägga ribban lite högre än jag klarar av. Jag tror fortfarande att jag hade löpt denna varma dag bara jag hade stannat i Sverige och inte gjort London/Gibraltar/Malta och all den onyttighet som kom med det.
Det är min bortförklaring alltså, den är inte speciellt bra. Den är inte speciellt effektiv och litegrann skäms jag över att jag inte genomförde någon av de saker som jag satte upp som mål. Men livet är för kort för att ångra vad man inte gjort. Jag får helt enkelt ta nya tag och försöka igen till nästa år. Det är ändå ett sjukt långt lopp och om det rä så varmt som det var idag kommer det dessutom att krävas mer än ren löpstyrka, det kommer krävas viljestyrka. Den tror jag att jag har.
En annan sak som skedde idag var att det var skrattstock på långholmens amfiteater. Skrattstock syftar såklart tilld et faktum att det är roligt (skratt) och det klassiska Woodstock (Festival) och det är en standup-gratisfestival som var just idag. 55 komiker på 11 timmar och när jag var där hann jag se Magnus Betner, Özz Nujen, Thomas Oredsson och hon den där iranska tjejen med det omöjliga namnet. Grymt mycket folk var det iaf och det var läckert att se. Hade ingen aning om att stand-up-scenen hade så mycket anhängare. Mellan 22-23 ikväll kommer hela sveriges älskling Björn Gustavsson att gå upp. Låt oss gissa att de rosedrickande lattemammorna som var i publiken nu kanske byts ut mot något mer berusade grabbar och tjejer som alla vill ligga med Björn.
Grymma arrangemang båda två. Stockholm är riktigt bra ibland.
Barasådär
Det är min bortförklaring alltså, den är inte speciellt bra. Den är inte speciellt effektiv och litegrann skäms jag över att jag inte genomförde någon av de saker som jag satte upp som mål. Men livet är för kort för att ångra vad man inte gjort. Jag får helt enkelt ta nya tag och försöka igen till nästa år. Det är ändå ett sjukt långt lopp och om det rä så varmt som det var idag kommer det dessutom att krävas mer än ren löpstyrka, det kommer krävas viljestyrka. Den tror jag att jag har.
En annan sak som skedde idag var att det var skrattstock på långholmens amfiteater. Skrattstock syftar såklart tilld et faktum att det är roligt (skratt) och det klassiska Woodstock (Festival) och det är en standup-gratisfestival som var just idag. 55 komiker på 11 timmar och när jag var där hann jag se Magnus Betner, Özz Nujen, Thomas Oredsson och hon den där iranska tjejen med det omöjliga namnet. Grymt mycket folk var det iaf och det var läckert att se. Hade ingen aning om att stand-up-scenen hade så mycket anhängare. Mellan 22-23 ikväll kommer hela sveriges älskling Björn Gustavsson att gå upp. Låt oss gissa att de rosedrickande lattemammorna som var i publiken nu kanske byts ut mot något mer berusade grabbar och tjejer som alla vill ligga med Björn.
Grymma arrangemang båda två. Stockholm är riktigt bra ibland.
Barasådär
Ättestupa?
30 alltså. Jag är visst det. Aint nottin but a number men så är det ändå. Det är ganska stort ändå. Ganska vuxet att vara i den åldern. Borde vara vuxen nu. Är det då läge att snart bli kastad från ättesupa? Nja, jag vet inte om det känns så egentligen. Jag kommer inte ihåg hur det var eller vad jag gjorde när jag fyllde 20 men jag kommer ihåg min 25-årsdag som om det var igår. Jag tror inte det känns så mycket annorlunda nu än det gjorde då. Förutom att jag inte komme rihåg det då... Hmmm.
Jag drar slutsatsen att 10 år är en ruskigt lång tid och att jag när det är dags att fylla jämt nästa gång kommer känna ungefär samma. Eller så kommer jag inte komma ihåg någonting. Jag vet inte. Allt är oklart och allt är konstigt just nu. Endast glädjen är konstant. För den har jag kvar.
Helgen har tillbringats i Vargön med släkt och vänner i ett härligt kalas. Just nu på tåget hem till Stockholm med längtan efter B gnagande i mig. Christian Kjellvander i lurarna och han sjunger "Democracy does not work even with only one voice" och hur det egentligen passar in i min text vet jag inte. Men det får mig alltid att tänka till lite extra. Kanske kan bygga mitt nästa inlägg kring det. Eller så mjukstartar jag bara detta igen och sätter ingen press på mig själv. jag vet inte, igen.
Så, lagom ofokuserat från en tågvagn som nu rullar genom gurkstan.
Barasådär
Jag drar slutsatsen att 10 år är en ruskigt lång tid och att jag när det är dags att fylla jämt nästa gång kommer känna ungefär samma. Eller så kommer jag inte komma ihåg någonting. Jag vet inte. Allt är oklart och allt är konstigt just nu. Endast glädjen är konstant. För den har jag kvar.
Helgen har tillbringats i Vargön med släkt och vänner i ett härligt kalas. Just nu på tåget hem till Stockholm med längtan efter B gnagande i mig. Christian Kjellvander i lurarna och han sjunger "Democracy does not work even with only one voice" och hur det egentligen passar in i min text vet jag inte. Men det får mig alltid att tänka till lite extra. Kanske kan bygga mitt nästa inlägg kring det. Eller så mjukstartar jag bara detta igen och sätter ingen press på mig själv. jag vet inte, igen.
Så, lagom ofokuserat från en tågvagn som nu rullar genom gurkstan.
Barasådär
Kan inte hålla mig borta ändå.
Fan, jag hade ju lagt ner den här. Skulle inte skriva mer och jag var inte så sugen längre. Men just idag kom sugen tillbaka och jag får någ skylla det hela på mitt nya fina rosa mobila bredband från 3. Funkar ju hur bra som helst det där. Får väl se hur det blir när man är hemma i vargön, gissar att tre inte prioriterat just lilla vargön i sin utbyggnad. Men i Stockholm funkar det fint. Och på tåget. Där är jag nu.
Det var nog dryga månaden jag skrev någonting och jag är inte direkt ensam om att ha lagt ner bloggandet. Kan det vara så att när resten av världen börjar proffsblogga och varje tidning och magasin och kanal och medie har sin egen bloggare så tappar man lite sugen själv? Det kan vara så. Det är lite trist dock för det är ett skönt sätt att hålla sig uppdaterad på vad som sker och händer i vännernas liv.
Jag har gjort tre veckor i den kungliga hufvudstaden nu. Tre veckor av internutbildningar, telefonmöten, mail, kundmöten, analyser, mediebyråer som ska smörjas och rent allmänt fester som man måste visa upp sig på. Jobbigare än man kan tro det där. Skönt att leva sitt liv i 3-minuterscykler om och om igen. Alltid någon ny att hälsa på och ett leende som ska brännas av. Man blir lätt ganska bbra på den där 3-minutaren kan jag lova. det gör det också rätt enkelt att sluta in sig helt när man inte jobbar. Som nu, det finns inget så effektivt som att sotta vid en dator och knappa om man vill vara ifred.
Mer då... Ja, jag har fixat sommarbostad på Bersunds strand nära hornstull i stockholm, det känns ruskigt bra. På jobbet hade vi en liten fotografering för att promota vår avdelning. Idén var att vi skulle stylas upp som ett dansband så resultatet är ju att man inte riktigt ser ut som vanligt. Jag klipper in en liten bild på det hela här så får ni själva bedömma. Kvaliteten är väl lite sådär men jag fotade bilden med mobilkameran. Lite ser man nog. Annonsen ska bara ut i tidningen Resumé och plansher delas ut på alla byråer, så det ät ju inte så att någon kommer se den....
Kanske ska skaffa mustasch?
Håret har jag ju bara jag låter det växa...
Barasådär
Det var nog dryga månaden jag skrev någonting och jag är inte direkt ensam om att ha lagt ner bloggandet. Kan det vara så att när resten av världen börjar proffsblogga och varje tidning och magasin och kanal och medie har sin egen bloggare så tappar man lite sugen själv? Det kan vara så. Det är lite trist dock för det är ett skönt sätt att hålla sig uppdaterad på vad som sker och händer i vännernas liv.
Jag har gjort tre veckor i den kungliga hufvudstaden nu. Tre veckor av internutbildningar, telefonmöten, mail, kundmöten, analyser, mediebyråer som ska smörjas och rent allmänt fester som man måste visa upp sig på. Jobbigare än man kan tro det där. Skönt att leva sitt liv i 3-minuterscykler om och om igen. Alltid någon ny att hälsa på och ett leende som ska brännas av. Man blir lätt ganska bbra på den där 3-minutaren kan jag lova. det gör det också rätt enkelt att sluta in sig helt när man inte jobbar. Som nu, det finns inget så effektivt som att sotta vid en dator och knappa om man vill vara ifred.
Mer då... Ja, jag har fixat sommarbostad på Bersunds strand nära hornstull i stockholm, det känns ruskigt bra. På jobbet hade vi en liten fotografering för att promota vår avdelning. Idén var att vi skulle stylas upp som ett dansband så resultatet är ju att man inte riktigt ser ut som vanligt. Jag klipper in en liten bild på det hela här så får ni själva bedömma. Kvaliteten är väl lite sådär men jag fotade bilden med mobilkameran. Lite ser man nog. Annonsen ska bara ut i tidningen Resumé och plansher delas ut på alla byråer, så det ät ju inte så att någon kommer se den....
Kanske ska skaffa mustasch?
Håret har jag ju bara jag låter det växa...
Barasådär