inget speciellt
Detta börjar utveckla sig till ett blogginlägg iaf så jag avslutar lika abrubt som jag började. Nästan lika abrubt iaf. Jag ska också tipsa om blogghimlens nyaste stjärna: Linus G, min gamle kårvapenbroder, har äntligen startat sin hockeyblogg där han filosoferar fritt. Oftast om sitt älskade Färjestad. Själv håller jag på Frölunda, det är inte så roligt nu. Och Elfsborg, fast det är roligare, nästan jämt.
Bokutmaning (nu på en sida nära dig)
1. En bok som förändrat mitt liv.
Finns det böcker som förändrar ens liv? Jag som vare sig är särskilt religiös eller troende på mycket annat har svårt att se specifik bok som gett mig mycket på det planet. Kanske är det bara mina fördomar som tror att man måste förändras helt och hållet på det sättet. Jag har iaf inte det. Kanske konstigt men detta är ganska svårt för mig. En bok som kanske inte förändrat mig som person men som fått mig att tänka annorlunda är boken Lycka av Dalai Lama. Hade aldrig riktigt tänkt i de banorna innan och visheten slog mig som en hammare i huvudet.
2. En bok jag läser mer än en gång.
Detta är väl ändå ganska enkelt för mig. Lord of the rings av JRR Tolkien är boken för mig. Har läst den från och till i kanske tio år nu. Först den svenska, sen den engelska, sen den svenska igen, sen se filmen, sen läsa igen. Ja, ni fattar kanske. Galet bra bok och spänningen kvarstår sannerligen även andra, tredje och fjärde gången man läser den. Jag börjar redan nu inse att denna bok antagligen kan stå som svar på alla frågor egentligen men jag ska verkligen försöka att variera mig.
3. En bok jag skulle vilja ha med på en öde ö.
Ah, äntligen nåt som jag inte skulle välja Sagan om ringen på, eller skulle jag det? Beror på hur länge jag skulle vara öde antar jag. Jag tar annars med mig Dostojevskij (Brott och straff, Bröderna Karamazov och Idioten) som jag köpte i bokrean 2004. Jag hinner/orkar inte läsa dem annars, säkert synd eftersom de är bra böcker säkert. Ska visst ta väldigt lång tid att läsa eftersom det är så många olika karaktärer att hålla reda på. Och som jag förstår det är man ganska ensam när man är öde och då passar det ju med sällskap.
4. En bok som fick mig att skratta.
Den senaste boken jag läste, Kalla det va fan du vill av Marjaneh Bakhtiari. En fantastisk skildring av invandrare, språk, motsättningar och likheter i Sverige och de skillnader och likheter som finns. Jag satt på tunnelbanan och grät av skratt och tvingades lägga från mig den stundtals för att jag inte klarade av att läsa mer. Strålande debutbok, alla borde läsa den.
5. En bok som fick mig att gråta.
Låter säkert otroligt manligt, stereotypiskt och trist men jag gråter inte så lätt, iaf inte av böcker. Jag brukar däremot gråta när jag läser de dikter jag skrivit om när min morfar dog, kanske blir det en bok om det någon gång och då kanske den kan bli en länk på min blogg.
6. En bok jag önskar hade skrivits.
En bok som hade förklarat det som den här boken försöker förklara på ett bättre så. John Fiske mina damer och herrar, inte min favorit under studentåren.
7. En bok som inte borde ha skrivits.
Är det för makabert och galet att säga bibeln, eller alla andra religiösa skrifter som gör att folk strider och bråkar om vem som kan tyda den bäst. Det är nog inte för galet, det är nog helt ok att mena att bibeln är en bok som aldrig skrivits. Eller psalmboken, den tar jag, eller inte tar kanske är rätt utryckt. Den är komplett meningslös och full av saker som jag fullständigt struntar i.
8. En bok jag just nu läser.
Expedition L av Erlend Loe. Har senaste året läst både Fakta om Finland och Naiv super av denna inspirerande norrman. Ett bra berättarspråk och intressanta galenheter varvas med filosofiska tankar om livet. Den är bra, inte lika bra som Naiv super än men nästan. Jag tror den kommer att ta sig förbi på slutet faktiskt, det känns som en sådan bok.
9. En bok jag tänkt läsa.
Jag har blivit ombedd att läsa Jonathan Strange & Mr Norrel av Susanna Clark, så det ska jag göra. Både Emil och Basse säger att den är bra så det måste den vara. Jag ska också ta mig igenom Paul Gascoignes självbiografi och kanske också Gordon Strachans.
10. Skicka vidare till fem andra bloggare.
Oh well! Detta är kanske inte det lättaste, surfar personligen in på kanske 20 bloggar dagligen men det gäller att välja väl här så att de som svarar faktiskt fortsätter och jag förutsätter också att de utmanar vidare till en del jag inte tar med här. Jag utmanar Sofie aka foffilie, Kattis aka tankarfranbalkongen, Niklas aka skitliv, Cajsa aka lifeisabitch och Erika aka dimmigadagar (som inte bloggar längre verkar det som, börja med det!)
Jag lägger också till en ny kategori, som jag tycker saknas.
11. Utmaning till 5 ickebloggare som borde börja.
Detta är ju en viktig fråga, det finns personer som har saker att säga som är viktiga att höra och därmed borde de börja, jag startar rullandet av bollen med Mats G (som redan gjort bejublad debut på skitliv med en härlig berättelse om sjukdomar). En annan som borde skriva är Linus G (en hockeyblogg kan man aldrig få nog av och den galna färjestadbloggen kan säkert få ett härligt insideinlägg av pappa Gunde, det ser man fram emot). Vidare så borde Peter Söderlund starta upp den Göteborgsblogg jag så abrupt avslutade och min syster Maria borde skriva en barnblogg eller två, kanske tre. Slutgiltligen så saknar jag en blogg om Buddha vs Data så om Gusten skulle ge mig det vore det kalas, skulle också bli den mest avskalade av alla bloggar någonsin. Typ bara text, svart på vitt.
Så, kom igen nu, våga anta utmaningen, skriv era egna listor, starta era sidor, var inte utanför, kom in i gemenskapen.
I hate to lose but I am not afraid to fail
Orden är inte mina, vet inte ens var de har sitt ursprung men jag gillar dem. De talar till mig och till den person jag anser mig själv vara. I sammanhanget så är det ju synd att det är på en reklamskylt jag sett dem, uttalade av Henry i Reeboks nya kampanj. Jag gillar inte Henry och jag gillar inte Reebok så mycket. Men nu är det som det är och orden talar iaf till mig. Tänkte förklara varför.
Jag har alltid sett mig själv som en tävlingsmänniska av stora mått. Ibland har det gått överstyr men sällan så erkänner jag mig inte besegrad när min motståndare förtjänar vinsten. Jag anser mig vara rättvis i den aspekten och jag hoppas folk ser mig som en rättvis och bra motståndare. Vare sig det är i idrott eller i livet så är jag inte rädd för att ta risker för att nå dit jag vill. Man skulle tillockmed kunna säga att jag alltid tar risker för att nå dit jag vill.
I hate to lose but I am not afraid to fail.
När jag en gång började plugga så gjorde jag det mot alla odds, jag satsade allt på att, trots dåliga betyg och utan akademisk bakgrund, ta mig in på ett universitet och börja plugga. Jag kom in och, till min egen förvåning, stannade i fem år. Fyra som student och ett som kårengagerad på heltid. Jag, som absolut inte hade politiskt intresse eller kunskaper om nästan någonting när jag började plugga, klarade det och gick ut med en typ av examen iaf.
När jag, för kanske ett år sen, beslutade mig för att söka till SFS presidie så gjorde jag det med vetskapen av att det skulle krävas något extraordinärt för att jag skulle kunna bli vald. Jag är av fel kön (man), med fel bakgrund (ej politisk bakgrund eller kunskap, aldrig varit just ordf för en kår) och jag var dessutom på tok för okänd i kårsverige. Allt detta till trots, så försökte jag. Det gick inte men det gör ingenting för jag bevisade för mig själv att jag vågade och jag kunde. Det är det viktiga, inte att vinna, inte att göra allt för att komma dit utan vara sann mot sig själv och att vara ärlig och rak mot övriga ”medtävlare”. Jag gick ur den kampen med högt huvud trots få röster och jag är stolt över många som var med mig i den processen, ingen nämnd och ingen glömd.
I hate to lose but I am not afraid to fail.
När jag på en blixtsekund beslutade mig från att lämna min intention att bli byråkrat i Sverige (och mina politiskt korrekta tankar) för att jobba för speldjävulen själv här i England så gjorde jag det med vetskapen om att detta kan sluta hur som helst. Lämnade Sverige med den trygghet som finns där, lämnade familj och vänner och bara stack. Och jag ångrar ingenting. Ja, det är ju inte kul att vara ifrån familj och vänner men själva flytten gav så mycket mer.
Jag tackar min morfar (som tyvärr gick bort för ett par år sedan) för min inställning till livet. Ja, naturligtvis inte bara han men just detta inlägg dedicerar jag till honom, han fick mig att förstå att det finns mer i livet än att bara vinna vinna vinna. Ärlighet, godhet och jävlar anamma utan fusk och fiffel är viktigt, för att inte säga nödvändigt. Det är en inställning som jag önskar att fler skulle leva efter. Världen skulle bli lite trevligare då.
Tro nu inget annat än att jag fortfarande vill vinna allt jag ställer upp i. Jag vill däremot göra det rätt. Precis som morfar, som jag saknar otroligt mycket.
Idag blir det ingen i pity av respekt av morfar (som aldrig tyckte illa om någon)
Valet och sånt
1. Sverigedemokraterna. Egentligen är jag för rädd för att ens kommentera. För rädd för vad som kan komma att hända runtom i landet nu när de får allvarlig makt i många kommuner. Förra valet fick SD, med sin otäcka partiledare, 49 mandat i 29 kommuner men denna gång så fick man typ 175 platser i 68 kommuner. I 68 av Sveriges 290 kommuner kommer SD att vara representerade. Sug på den jävla karamellen, fy fan vad arg jag blir. I skåne är det värst av allt där man i tex. Landskrona fått 21% av rösterna. Det är vad femte röstare det. Brrrr, rädd blir jag. Saxade kommentarer från SD ” Det blir svårt att frysa ut oss. Vi kommer få en stor betydelse” – Partiledare Jimmy Åkesson, Presstalesman Mattias Karlsson tror att socialdemokrater och moderater i flera kommuner till att börja med tänker samverka för att försöka hålla SD utanför makten. ”Men jag tror inte att det håller, för det accepterar knappast deras väljare.” Jag hoppas av hela mitt hjärta att de har fel, oj vad jag hoppas att de har fel. Jag har tidigare skrivit om SD och det hittar man i historien någonstans. Jag är glad att jag bor i England nu.
2. Fi fick mindre röster än SD, Hur gick det till? Fi har en bra grund, det borde ha belönats bättre. Inte med en plats i riksdagen men med mer än SD iaf.
3. Alliansen vann valet. Inte oväntat, jag bidrog inte till det, jag ville inte att det skulle hända men nu hände det och då får vi leva med det. Lät lite morbitt det där men så illa blir det nog inte, kanske. Det kanske blir spännande och kul utan kårobligatorie, med ordningsbetyg i skolan och betyg på allt möjligt för den delen, tidigt ska de ha det också, ungarna. Betygen alltså, en otroligt liten fråga egentligen men det är en åsikt jag verkligen inte delar med, ja det är väl främst Fp egentligen. Men mycket annat blir nog bra, jobb och så kanske. I framtiden kanske man inte måste åka till London för att få jobb som akademiker. Ja, mest för att vi ju inte blir så många i framtiden kanske, å andra sidan blir säkert utbildningarna bättre nu, med mer betyg kanske. Skitliv. Men kanske kan Ladbrokes nu få etablera sig i Sverige, det hade ALDRIG hänt med sossarna kvar vid makten, så är det. Fredrik Reinfeldt blir nog en bra ambassadör och ledare för Sverige, det tror jag verkligen men jag ville inte att han skulle vinna, ville inte att Göran heller skulle vinna. Vet fan inte vem jag ville skulle vinna egentligen. Linda Rosing som statsminister? Haha, Unika partiet…… vilket skämt.
4. Blir långt inlägg det här, ska sluta snart. Måste bara kommentera att Miljöpartiet festade och var jätteglada över valresultatet, hur kan man va det? Jag fattar inte riktigt, man tappar i bestämmanderätt ju. Jaja, kanske passar politiken bättre att driva som opposition, kanske kan man få alliansen att lyssna lite och få inte viktiga frågor som de själva skiter i. Man kan ju alltid hoppas.
Det var det, troligen inte sista blogginlägget om valet men det var det som var nu. Jag är i London, jag trivs i London. Det är bra. I Sverige är det mörkt, på flera plan. Men Emil är glad. Han tycke rinte om betyg men han e så jävla moderat. Och Anders, han e också blå. Och Jakob som jag bor med, men han e OK ändå. Både han och Anders har läst ekonomi, inte så oväntat att de är blå alltså. Emil har inte det, han e bara från Stockholm, och spelar golf. Det gör alla moderater. Och jag som vill börja…
I pity the fool som röstade på SD (favvo i repris)
Raclette och inte så lite tillknäppta svenskar
Le French of course.
Gårdagen bjöd på en fransk encounter av sällan skådat slag. Jakob som vi bor med skulle med en bankpolare till ett litet kortspel och frågade om vi ville följa med och det lät kul så det gjorde vi ju. Skulle bjudas på nån fransk mat med potatis och äcklig ost och lite så. Lät annorlunda och kul såvisst, det gör vi. Annorlunda var ordet. Någon som vet vad en Raclette är? Visste inte jag iaf. Det är en slags ”grill” som man säter mitt på bordet och i ”grillen” sätter man små spadar där man smälter ost/grillar potatis/bränner fingrarna. På ”grillen” lägger man vad man nu vill ha till (kött/grönsaker/vitlök/lök) där det steks och fixas till under tiden osten smälter och blir bubblig. Sån där skön fransk ost också som luktar som fan innan den blir varm då den faktiskt blev mkt god. När det hela är klart lägger man allt på tallriken, smetar över osten över hela grejen, dricker rödvin och så har man trevligt. En bra typ av lära-känna-pryl där man, ja gör saker tillsammans helt enkelt. Kul pryl. Raclette, kul ord också.
En annan sak där man känner sig annorlunda när man är med ett gäng fransmän och kvinnor är sättet att hälsa på. Skaka hand? Nejnej. Pussa-kind-folket pussar två ggr, en liten kram och thats it. Jag fattar ingenting, jag skakar tass jag. Di franske måste fan va förkylda jämt så mycket som de närmar sig varandra. Så tror jag det är iaf.
Känner sig lite tråkig och opassionerad gör man iaf och så ska det ju inte vara. Jag fick utlopp för min passionerade sida senare då det spelades kort istället. Poker är verkligen så jäkla jäkla kul. Jag tycker verkligen det, jag skulle kunna spela hela tiden och inte tröttna tror jag. Spelets strategi med bluff/tur/bra kort/hålla-masken/skicklighet gör det till ett perfekt spel för mig. Då lever jag upp. Det var kul, jag vann inte såklart eftersom alla fransmännen teamspelade mot mig eftersom de fattade att jag visste vad jag höll på med. Eller åtminstone försökte de ständigt se mig och syna mig och slå mig. Jag kom tvåa, helt ok. Laurent vann. Vi var i tydligt underläge då vi var 3 svenskar, 3 engelsmän och kanske 12 fransmän/kvinnor men grymt ändå.
I still pity the fool som missförstår med flit
missuppfattning
En sak som jag är jävligt trött på är när folk helt uppenbart anstränger sig för att missuppfatta det man säger för att sen använda det mot en. Det är något som väldigt ofta händer mig tycks det som. Kanske är jag gnällig av naturen men jag föredrar att mena att jag är engagerad av naturen och har därför svårt att hålla käft.
”Hålla käft förresten, det kan vara det fegaste av alla sätt att agera. Rätta in sig i ledet och acceptera när man blir överkörd och inte tillfrågad om saker som påverkar en. Nej, säg vad du tycker, stå för det och var sen nöjd med dig själv. Så tycker jag”
Jag har svårt för det i alla fall, hålla käft alltså, det tror jag att ni vet. Ni som är mina vänner och kompanjoner in life. Jag tror vidare att ni uppskattar mig för den jag är och ser därför ingen som helst anledning till att ändra mig. Nu kan de hända att många tar åt sig av vad jag skriver och tror att jag menar dem men detta är ett inlägg mer i allmänhet mer än en specifik händelse. Även om en exakt händelse fock den kända droppen att rinna över. Då reagerar man, jag reagerar på min gene blogg. Lite fegt kanske, jag kanske är feg egentligen. Råfeg, Feg-rå. Kan man vara det? Då är jag det.
Skitsamma.
Ni vet säkert vad jag menar iaf, det jag startade med. Jag och många med mig är säkert också lätta att missförstå. Med mitt svamliga sätt att skriva kan man säkert missförstå mig väldigt enkelt om man försöker. Men varför försöker folk? Varför vill man trycka ner andra genom att visa sig bättre och att man tänkt ett steg längre även om man inte har det och uppenbart inte tänk/agerat på det bästa sätt fram till nu. Varför vill man sånt, med vänner? Jag förstår inte.
En mycket god vän till mig sade att det är ”för att de sover med taggarna utåt”, för att man är van vid att ta mycket skit så när man får något man kan hoppa på och missuppfatta så man själv får övertaget så tar man chansen direkt. Kanske är det så, jag är besviken iaf. Tycker det är tråkigt, för jag gillar personerna mycket, tycker de är bra och hade sett fram emot att träffa många av dem.
Skitsamma,
Idag är det fredag, jag är ledig lör-sön (mkt ovanligt på mitt jobb) och då ska jag verkligen vara ledig, är ganska pank men det går nog hitta på nåt kul här i London. Idag har också Sofie sin andra intervju för ett jobb hon sökt, lycka till med den och håll tummarna för att den går kalas är ni snälla. Tydligen skulle de ta en kaffe (eller vin) och snacka, lite annorlunda intervjuteknik här i England haha.
I pity the fool som trycker ner mig (oavsett om man tycker jag förtjänar det eller ej, ingen förtjänar det)Gutshot
Dagens spel var intressant, livespel med riktiga bord och bra spelare, och dåliga spelare, många dåliga. Jag var en av dem i början när jag synade en kille med tvåpar när han hade triss, där rök en trdjedel av chipsen.Fick sen inga kort alls under en timma och då jag vann en enda pott tror jag, satsade med KJ och alla la sig, tur. Skithand. Sen kom korten, QQ och höjning och syn av två st. 5,7,10 på floppen och Rickard all-in, ingen synade, belv ganska bra betalt men kunde vart mer såklart. Det duger. Fick sen AK suited i hjärter, lite av favvohand faktiskt och sen stege på floppen, betade och betade och betade bara för att tillslut dela potten med en kille som hette Gary.
Gary är pokerproffs, känd i england för sin rås stil och sin förmåga tt dominera bord direkt från starten, en inte helt oblyg kille. Det var han som berättade det för oss alla. Alla visste vem han var utan jag typ, och han satt efter mig på mitt bord, med en monsterstack. Förutsättningarna kunde ju vara bättre är klart. Gary var ändå trevlig, mest för att han vann hela tiden skulle jag tro. En annan kille på bordet hetter Gordon och var jättetjock och saknade två tänder, barslagsmål antar jag. Engelsmän håller på med sånt, han snackade konstant ändå tills jag körde ut honom ur turneringen med 77 på hand mot hans 44 som han gick all-in med när jag täckte honom (hade mer marker). Sen blev det paus. vi var ca 130 som startade turneringen och vi var kanske 35-40 kvar när det blev paus. Jag gillar inte pauser, de är ofta för långa och man vågar liksom inte lämna bordet ur sikte iaf. Jag låg kanske på 15:e plats med mer än medelstack. Gary leder stort och på ett annat bord sitter en galen kines och gapar och skriker i varje hand, han ligger två, fan vet hur och varför.
Efter pausen blir jag direkt grundlurad av killen till höger om mig, inte helt oväntat är också han stor som ett hus. Han betar knappt och lurar mig att satsa och då slår han om och jag tror han bluffar, så jag synar med högsta par bara för att se att han har haft stege hela tiden, ridå och lite marker i stapeln igen. AA på hand nästa gång och All.in, de andra tror att jag är förbannad för att jag gjorde bort mig innan och två synar så helt plötsligt har jag mer än jag hade innan jag var dum i huvet. Sen blir det torka på korten igen, bara sitter och hänger med, synar npån enstaka pott,. vinner ingenting, förlorar knappt nåt heller men det går segt. Många nadra fölrlorar dock och vi är nu nere på tre bord med 6-7 på varje, 19 spelare kvar totalt. Plats 15 får instasen tillbaka och på plats 12 får man lite till och sen börjar priserna på rikitg, typ så såg det ut. Nu vill man inte åka ut alltså, precis innan man får lite betalt.
Då händer detta, jag är dealer, stol 1 alltså, stol 2: aggresiv kille med lite marker, stol 3 tjock kille som synar mycket, stol 4 Gary, stol 5 ny kille jag inte sett spela lagom marker, stol 6: blyg kille med galen proffessorsfrisyr (han har spelat konstigt hela tiden), stol 7 ganska stor asiatisk kille med moppemusch som hela tiden pratar med mig och jag fattar inte vad han säger.
Så, 2: lilla ,3: stora ,4: Gary synar, 5: kastar korten, 6: proffessorn tänker länge och går All-in kanske hälften av mina marker, 7: asiaten pratar lite, tänker, börjar syna, ångrar sig och kastar. Min tur, stol 7: smyger upp Kung..........Kung,SYN!, nej ALL-IN av mig med! jag lyser upp lite tror jag. (skitpokerfejs) Stol 1 svär och blir förbannad att vi är två som är allin när han vill spela sina kort, tillslut kastar han in korten, 3, stora blind som alltid synar gör inte det den här gången. Gary däremot synar gärna och täcker därmed både mig och professorn. Han berättar att han kommer vinna, det gör han å andra sidan varje gång, säger det alltså.
Läget är alltså: Jag har Kung-Kung, Professorn har Ess-nio i klöver, Gary har 6-6?!? han e totalt dominerad av mig just nu. Floppen kommer 8----6 (skit)-----Kung(yes!). Jag har triss och det har Gary med. Professorn behöver Ess-Ess på turn och river för att vinna och gary behöver en sexa. Allt annat vinner jag på. typ 90% favorit eller mer. Turn kommer typ 10. Professorn kan inte vinna. Han ser lite förvirrad ut och suckar. Nu är jag kanske 98% favorit då det bara finns ett enda kort som Gary vinner på. River kommer...........hjärter 6. Jag får kåk, Gary får fyrtal. Osannoligt men sant. Jag är ute och sladdar ut i Londonnatten en erfarenhet rikare, spela aldrig kort med Gary! Haha.
Åkte alltså ut på bubblan som man säger, precis innan pengarna men det gjorde inte så mycket ändå. Klart jag alltid vill vinna men nu var det där Gary faktiskt bättre, tyvärr. jag tar han en annan gång.
I pity fyrtal.
Nyheter från en trådlös lägenhet som inte är endast min
Idag har jag hittat internet hemma i vår lägenhet. Hoppas det håller i sig och den stackarn som inte lösenordskyttat sitt nätverk fortsätter med sin barmhärtiga stil och försörjer mig med välbehövd internetlinje.
Så, intressanta dagar de som varit. Har helt plötsligt helt nya lägenhetsvänner här i London, Jakob och Carro heter dom. Jakob - jakop - heter det jakop? Nej, det ser fel ut, jakob måste det vara. Fast det uttalas fan J-A-K-O-P iaf, väl? skitsamma. Han jobbar på bank eller nåt iaf, 25 år tror jag, ungefär, spelar inte så stor roll egentligen. Carro kan man egentligen bara stava på ett sätt va, jag antar att man kan stava med k också och att hon heter nåt annat än carro men för nu blir det carro. Hon e kanske 25 eller nåt sånt också, inte heller det spelar någon roll egentligen, kul är hon iaf. Skrattar mycket, det gillar jag, Skratt alltså.
Shit, nu är det sent, jag måste sova
I pity the fool som stänger av det trådlösa (igen)
Offensive language
Det intressanta med detta nät är att man kan inte göra allt man vill på det. Några exempel: 1. Man kan gå in på aftonbaldet men man kan inte gå till sportdelen (sportbladet) för då bryter man mot någon regel (okänd regel) 2. Man kan gå in på hela ladbrokessidan utan den där det står numret till kundtjänt (anledning okänd igen) 3. Den bästa av dem alla. Jag kommer in på alla mina vänner bloggar men min egen ipitythefool kommer jag inte in på (inte okänd anledning) You are not allowed to watch this site because of it's offensive language....... haha. Underbart och tragikomiskt på samma gång, där får man för att man skriver från hjärtat.
Men jag har lurat dem, jag loggar in via blogg.se och sen kan jag kolla kommentarer därifrån, inte för att jag har några för att jag är bortglömt och oälskad av folket (eller så har jag inte skrivit nåt själv på ett tag) nåt av det är det iaf.
Just det, jag kan inte ha igång mitt mailprogram från kåren eller gå in på adium ( min msn-agent heller) Men allt annat kan man göra, det lilla som finns kvar.
Ja, just ifag är det väl detta jag berättar om, förhoppningsvis dyker det upp spännande historier om livet i London och fotboll och konserter och jobb och annat mne nu blev det om harcourt arm, Londons just nu bästa pub. Inte lika mysig och geniun som The Cock men gratis trådlöst. We like!
Just ja, snart ska jag publicera lite bilder på min lägenhet också, om jag orkar ta dem någon dag.
I pity the fool som stänger av det trådlösa.