God Jul
Ja, förra inlägget var alltså julklappen till Mor och Göran. Trådlöst internet i huset. Välkomna till 2008 ungefär. Så ska det vara.
Ska inte blogga just på denna den lugnaste dag men en God Jul till er hinner jag med.
GOD JUL
Barasådär
Ska inte blogga just på denna den lugnaste dag men en God Jul till er hinner jag med.
GOD JUL
Barasådär
God Jul
God Jul Mamma och Göran
Nu kan ni surfa vart ni vill. Åtminstone hemma.
Nu kan ni surfa vart ni vill. Åtminstone hemma.
Kallt och mörkt men helt rätt
Sverige.
Var det verkligen så här mörkt? Kommer jag verkligen ihåg så lite av hur det är på vintern? Har jag helt i onödan gått och skrattat åt mina utländska kollegor när de pratat om det kalla och mörka norden? Men de har ju rätt... Var är solen, ja egentligen var är himlen? Det är är som ett grått täcke någonstans 100 meter upp som sakta faller ner mot marken och ger ett dimliknande skimmer över det Sverige jag är på väg hem till. Lite deprimerande väder kan man väl säga och vart är snön? När man var liten var det väl alltid snö? Jag tror det. Det är kanske det jag tänker att det är ljust på vintern. En iskall vinterdag med klarblå himmel och snön knastrande under skorna kankse inte är min favorit egentligen... men nog slår det det här?
För kallt är det. Jag är van vid kanske 20 grader varmare sedan ett år tillbaka och det är sannerligen en omställning som heter duga att nu vara hemma i denna gröt av grått och vind. När jag klev ur flyget på Skavsta så trodde jag ärligt att näsan skulle falla av... men det gör den ju inte. Jag vänjer mig snabbt vad det verkar. Men sjukt kallt... Det är ju just detta väder som man inte direkt saknar. Det är ju denna kyla som man skyr, men ändå känns det så rätt.
Sverige just nu är så mycket mer än väder och grå sörja. Här finns framtidstron och kärleken. Julen står för dörren och med det en familj som är samlad för första gången på riktigt länge. Har saknat det, missade dessutom julen förra året då London och jobb var vardagen för mig. Inte iår. Inget jobb. Absolut inte. Bara glädje och kärlek. Som det ska vara. Inte heller julstressen har tagit tag i mig trots julshopping på en fredag i barnvagnarsnas mecka, Göteborg. Det är faktiskt helt otroligt att jag ens har några hälsenor kvar...
Ja, det är väl min jul kan jag tro. Ofokuserad som få är jag. Jag har gått igenom alla sorters känslor sen jag kom hem. Det är skönt när man kastas mellan känslor för det betyder att man bryr sig. Bryr sig om vad som varit och vad som komma skall. Och det gör jag. Bryr mig om er, det hoppas jag ni vet. En riktigt god jul från en lycket lycklig Rickard.
Barasådär
Var det verkligen så här mörkt? Kommer jag verkligen ihåg så lite av hur det är på vintern? Har jag helt i onödan gått och skrattat åt mina utländska kollegor när de pratat om det kalla och mörka norden? Men de har ju rätt... Var är solen, ja egentligen var är himlen? Det är är som ett grått täcke någonstans 100 meter upp som sakta faller ner mot marken och ger ett dimliknande skimmer över det Sverige jag är på väg hem till. Lite deprimerande väder kan man väl säga och vart är snön? När man var liten var det väl alltid snö? Jag tror det. Det är kanske det jag tänker att det är ljust på vintern. En iskall vinterdag med klarblå himmel och snön knastrande under skorna kankse inte är min favorit egentligen... men nog slår det det här?
För kallt är det. Jag är van vid kanske 20 grader varmare sedan ett år tillbaka och det är sannerligen en omställning som heter duga att nu vara hemma i denna gröt av grått och vind. När jag klev ur flyget på Skavsta så trodde jag ärligt att näsan skulle falla av... men det gör den ju inte. Jag vänjer mig snabbt vad det verkar. Men sjukt kallt... Det är ju just detta väder som man inte direkt saknar. Det är ju denna kyla som man skyr, men ändå känns det så rätt.
Sverige just nu är så mycket mer än väder och grå sörja. Här finns framtidstron och kärleken. Julen står för dörren och med det en familj som är samlad för första gången på riktigt länge. Har saknat det, missade dessutom julen förra året då London och jobb var vardagen för mig. Inte iår. Inget jobb. Absolut inte. Bara glädje och kärlek. Som det ska vara. Inte heller julstressen har tagit tag i mig trots julshopping på en fredag i barnvagnarsnas mecka, Göteborg. Det är faktiskt helt otroligt att jag ens har några hälsenor kvar...
Ja, det är väl min jul kan jag tro. Ofokuserad som få är jag. Jag har gått igenom alla sorters känslor sen jag kom hem. Det är skönt när man kastas mellan känslor för det betyder att man bryr sig. Bryr sig om vad som varit och vad som komma skall. Och det gör jag. Bryr mig om er, det hoppas jag ni vet. En riktigt god jul från en lycket lycklig Rickard.
Barasådär
200 inlägg, lite av en milstolpe
Ja, så är det. 200 inlägg har jag skrivit med det här. Det är en jäkla massa information som jag stoppat in i storebrors åsiktsmaskin som de sedan kan utnyttja för att skicka på mig all sjöns information och reklam och allt som man kan utläsa av vad folk skriver på nätet. Lägger man dessutom till allt som jag lagt till om mig själv på facebook och LinkedIn så finns det nog inte mycket hemligheter kvar om unge herr Pettersson längre. Är egentligen inte speciellt orolig över det där storebrorstänket, men så är man ju ganska naiv också. Det mesta finns här, och det är nog sådan jag är, eller vill vara. Öppen med mina åsikter och med vem jag är. Öppen för er att se, för er att upptäcka.
För exakt er år sen saknade jag inspiration helt och hållet och bloggade inte alls. Jag bodde i London och var då i full färd med att acceptera att jag skulle tillbringa Julen i London eftersom jag var tvungen att jobba julafton. Tror inte att det var det som var den stora orsaken till inspirationstappet dock. Det hände mycket runt perioden december förra året. Och det påverkade, som händelser gör, mig stort. Har vart ett ruskigt händelserikt år det här men mer om det i nån sorts årssamling lite senare. Nu handlar det om milstolpen 200.
Jag har sedan förra året vi denna tidpunkt bloggat 141 inlägg, och har hittat en tydlig skiljepunkt mot vad jag startade bloggen som. Detta är ingen åsiktsblogg, det är mer en slags dagbok, någon slags logg över mitt sökande efter lycka kanske. Kanske efter Glenn? Nej, det var sommaren 2006. Det var inte meningen när jag startade den iaf. Bloggen startades när jag lämnade den trygga mijö som jag ansåg universitet vara och det var mitt sätt att reagera mot detta. Eller med detta kanske man ska säga, för det var ett beslut som jag är nöjd med, det var dags. Men jag ville att den skulle reagera mot saker i samhället, bloggen alltså. Saker jag tycker var orättvist eller vansinnigt. Och det gör det väl, stundtals. Mer sällan än ofta numera har jag märkt. Och kanske har det följt min egen utveckling som person.
På universtetet så utmanande jag oftare än jag gör nu tror jag, eller så är det bara så att jag tillbringat tiden efter i en miljö som man ständigt utmanar, det kan vara så också. Jag har svårt att sätta fingret på det. Kanske tappade jag en del av glöden med att lämna Örebro. Den glöden iaf, Jag har hittat mycket annat. Lärt mig mycket om mig själv. Det känns bra att skriva detta inlägg just idag, när jag åker till Sverige igen. Där kommer jag återfå glöden, det vet jag. Jag har hittat min Musa och vi kommer äntligen träffas på fredag. Jag kommer aldrig bli en person som bloggar tre ggr om dagen eller som har en komersiell blogg som bara utmanar för utmanandets skull. Det är inte därför den här finns. Jag tror jag har kommit på att den finns för... ja, för min skull.
Min säkerhetsventil.
I pity the fool. Barasådär
För exakt er år sen saknade jag inspiration helt och hållet och bloggade inte alls. Jag bodde i London och var då i full färd med att acceptera att jag skulle tillbringa Julen i London eftersom jag var tvungen att jobba julafton. Tror inte att det var det som var den stora orsaken till inspirationstappet dock. Det hände mycket runt perioden december förra året. Och det påverkade, som händelser gör, mig stort. Har vart ett ruskigt händelserikt år det här men mer om det i nån sorts årssamling lite senare. Nu handlar det om milstolpen 200.
Jag har sedan förra året vi denna tidpunkt bloggat 141 inlägg, och har hittat en tydlig skiljepunkt mot vad jag startade bloggen som. Detta är ingen åsiktsblogg, det är mer en slags dagbok, någon slags logg över mitt sökande efter lycka kanske. Kanske efter Glenn? Nej, det var sommaren 2006. Det var inte meningen när jag startade den iaf. Bloggen startades när jag lämnade den trygga mijö som jag ansåg universitet vara och det var mitt sätt att reagera mot detta. Eller med detta kanske man ska säga, för det var ett beslut som jag är nöjd med, det var dags. Men jag ville att den skulle reagera mot saker i samhället, bloggen alltså. Saker jag tycker var orättvist eller vansinnigt. Och det gör det väl, stundtals. Mer sällan än ofta numera har jag märkt. Och kanske har det följt min egen utveckling som person.
På universtetet så utmanande jag oftare än jag gör nu tror jag, eller så är det bara så att jag tillbringat tiden efter i en miljö som man ständigt utmanar, det kan vara så också. Jag har svårt att sätta fingret på det. Kanske tappade jag en del av glöden med att lämna Örebro. Den glöden iaf, Jag har hittat mycket annat. Lärt mig mycket om mig själv. Det känns bra att skriva detta inlägg just idag, när jag åker till Sverige igen. Där kommer jag återfå glöden, det vet jag. Jag har hittat min Musa och vi kommer äntligen träffas på fredag. Jag kommer aldrig bli en person som bloggar tre ggr om dagen eller som har en komersiell blogg som bara utmanar för utmanandets skull. Det är inte därför den här finns. Jag tror jag har kommit på att den finns för... ja, för min skull.
Min säkerhetsventil.
I pity the fool. Barasådär
Anfield - The new theatre of dreams?
Ja, det verkar nästan så för de senaste 7 säsongerna har nu Manchester United tagit 6 segrar och en oavgjord på Anfield, som alltså är Liverpools hemmaarena. Liverpool räckte inte till denna gång heller och precis från förra säsongen var det en tät och elak match som Man U tar hem med 1-0. Kanske ska vi börja spela alla våra hemmamatcher på Anfield? Är klart, Old Trafford, the real theatre of dreams, går ju inte av för hackor den heller. Och Anfiled är lite för litet också. Vi tar nog och stannar i Manchester ändå, men vi kommer gärna tillbaka för nya färska 3 poäng nästa säsong. Lycklig Rickard nu för detta är den största matchen på hela säsongen. Ett derby uppe i norr mellan 2 av de 4 stora. De andra två spelar just nu och där har Cech gjort bort sig större än Van der Sar lyckades med i vår match. Så är det att vara keeper, små marginaler. Men han ser ju för fånig ut i hjälmen.
Ska inte bara handla om fotboll detta, men lite till. Det verkar mer och mer som om detta blir en kamp mellan Man U och Arsenal. Igen. Unga talangfulla Arsenal mot tunga Man U som folk säger. Jättetunga... Tevez 22, Rooney 23, Ronaldo 22, Anderson 20, Nani, 18... Ja, det finns allt lite talang i Man U också. tidigare i veckan åkte ungdomslaget till Rom och spelade till sig en pinne mot Roma i Champions leauge. Sjukt starka just nu. Jag är som ni vet en större anhängare av engelsk fotboll än jag är av svensk även om Elfsborg såklart ligger mig varmt om hjärtat också. Men det gör inte samma sak med mig. Allsvenskan gör inte, har aldrig, kommer aldrig att orsaka mitt hjärta att bulta ur kroppen som det gjorde sista 15 idag. Åh, det betyder så mycket för mig. Kanske mer än ni vet. Kanske mer än AIK gör för Lollo, Sofie, Ali och Becca tillsammans. Eller nej, kanske inte. Jag väggmålar inte in klubbemblemet i väggen, tror jag.
Annars är det som det är här hemma. Båda två är vi sjuka och det är väl nån slags flunsa som tar tag i oss lagom till man ska åka hem för lång julledighet. 19 dec - 6 jan hemma i Sverige. Många spännande möten, fikastunder och Juldagsöl med Thomas och Anders (minst). Blir en del tågåkande också för jag ska pendla mig själv mellan Vänersborg, Göteborg och Falkenberg. Men det blir bra, kanske den bästa julledigheten någonsin känner jag.
Detta är för övrigt inlägg nr 199 av mig på I Pity The Fool och jag kan med all tydlighet säga att den inte blev vad jag trodde att den skulle bli. Men mer om det i nr 200, när det nu skrivs. Och publiceras. Kan bli snart, troligen blir det så. Så jag kommer förbi det. det är som en vägg som jag måste forcera för att komma vidare. Ska inte skriva om fotboll i det inlägget iaf, inte poker heller. De är väl de som blivit sämst mottagna av er läsare tror jag.
Barasådär
Ska inte bara handla om fotboll detta, men lite till. Det verkar mer och mer som om detta blir en kamp mellan Man U och Arsenal. Igen. Unga talangfulla Arsenal mot tunga Man U som folk säger. Jättetunga... Tevez 22, Rooney 23, Ronaldo 22, Anderson 20, Nani, 18... Ja, det finns allt lite talang i Man U också. tidigare i veckan åkte ungdomslaget till Rom och spelade till sig en pinne mot Roma i Champions leauge. Sjukt starka just nu. Jag är som ni vet en större anhängare av engelsk fotboll än jag är av svensk även om Elfsborg såklart ligger mig varmt om hjärtat också. Men det gör inte samma sak med mig. Allsvenskan gör inte, har aldrig, kommer aldrig att orsaka mitt hjärta att bulta ur kroppen som det gjorde sista 15 idag. Åh, det betyder så mycket för mig. Kanske mer än ni vet. Kanske mer än AIK gör för Lollo, Sofie, Ali och Becca tillsammans. Eller nej, kanske inte. Jag väggmålar inte in klubbemblemet i väggen, tror jag.
Annars är det som det är här hemma. Båda två är vi sjuka och det är väl nån slags flunsa som tar tag i oss lagom till man ska åka hem för lång julledighet. 19 dec - 6 jan hemma i Sverige. Många spännande möten, fikastunder och Juldagsöl med Thomas och Anders (minst). Blir en del tågåkande också för jag ska pendla mig själv mellan Vänersborg, Göteborg och Falkenberg. Men det blir bra, kanske den bästa julledigheten någonsin känner jag.
Detta är för övrigt inlägg nr 199 av mig på I Pity The Fool och jag kan med all tydlighet säga att den inte blev vad jag trodde att den skulle bli. Men mer om det i nr 200, när det nu skrivs. Och publiceras. Kan bli snart, troligen blir det så. Så jag kommer förbi det. det är som en vägg som jag måste forcera för att komma vidare. Ska inte skriva om fotboll i det inlägget iaf, inte poker heller. De är väl de som blivit sämst mottagna av er läsare tror jag.
Barasådär
Det är nära nu
Har varit mycket negativitet från mig den sista tiden. Men så är jag också på väg att bli sjuk, och jobbet är inte kul nu, och jag är ständigt baktalad på annat höll, och världen är fan uppockner. Jag blir bara så less på allt när det är så. Inte sjukdomen alltså, och inte jobbet. Egentligen inte heller på skitsnacket. Men världen, att den är så Fucked up... Becca sa det bäst när hon konstaterade "Är det till en sådan värld man vill sätta barn?" Det är en befogad fråga. Det är det verkligen. Men det är upp till oss alla att se till att framtiden blir bättre än nuet. Enskilda vansinnesdåd kommer vi aldrig att komma åt tyvärr men det är viktigt att lära sig av vad som händer runt omkring oss. Får aldrig sluta lyssna och tänka. Aldrig apatiskt bara titta på när det går åt skogen. Det är vi som bygger framtiden, inte framtiden som skapar oss.
Fuat Deniz dog av skadorna han ådrogs i nacken efter knivattacken på Örebro universitet. Det är alltså ett mord detta handlar om i mina ögon. Man tar inte med sig en kniv in på ett universitetsområde om man inte planerat att använda den. Det känns på inget sätt bra. Den öppna mijön har fått en törn som jag skrev för någon dag sen. Det finns en minnesgrupp på facebook för Fuat Deniz och den har på kort tid över 1000 medlemmar och en ca 80 meddelanden för hans familj och för framtiden.
Han verkar verkligen ha betytt väldigt mycket för många, det är en stor tragedi som skett. På mitt universitet, på den säkraste miljö jag någonsin varit i. Mot en kämpe för demokrati och rättvisa. Livet vi lever är på inget sätt rättvist.
Mitt i all negativitet finns det också hopp. Framtiden för mig personligen ser ljusare ut än det gjort någonsin tror jag. Jag är på väg hem, hem till familj och vänner, hem till väst, framförallt hem till B. Ska ärligt säga att jag fortfarande inte riktigt vet vad jag ska göra och hur det ska gå till. Det är mycket idéer och tankar som ska sättas i spinn och jag har i min egen rollercoaster av känslor insett att jag inte kan göra allt själv. Bra det för jag vill inte gå igenom detta roliga själv ändå. Så, det kan vänta till jag kommer hem för gott. Jag kan projektera en stund till och jag kan fundera vidare på eventuella partners. Åtminstone tre är helt givna på ett eller annat sätt. Flyger hem den 19 dec och stannar i Sverige ända tills den 6 Jan. All tid kommer troligen att spenderas till väst. Vargön, Vänersborg, Göteborg och Falkenberg kommer alla få besök och en del tid spenderas säkert på tåg emellan de orterna. På tåg projekterar jag bäst och så hoppas jag på att täckningen har blivit bättre i Sverige sen jag åkte för det kommer bli åtskilliga timmar i telefon med de som bor mer till öst av landet.
Barasådär
Fuat Deniz dog av skadorna han ådrogs i nacken efter knivattacken på Örebro universitet. Det är alltså ett mord detta handlar om i mina ögon. Man tar inte med sig en kniv in på ett universitetsområde om man inte planerat att använda den. Det känns på inget sätt bra. Den öppna mijön har fått en törn som jag skrev för någon dag sen. Det finns en minnesgrupp på facebook för Fuat Deniz och den har på kort tid över 1000 medlemmar och en ca 80 meddelanden för hans familj och för framtiden.
Om du planerar för ett år, så ett frö. Om du planerar för tio år, plantera ett träd.
Om du planerar för hela livet, skaffa dig en utbildning / Fuat Deniz
Om du planerar för hela livet, skaffa dig en utbildning / Fuat Deniz
Han verkar verkligen ha betytt väldigt mycket för många, det är en stor tragedi som skett. På mitt universitet, på den säkraste miljö jag någonsin varit i. Mot en kämpe för demokrati och rättvisa. Livet vi lever är på inget sätt rättvist.
Mitt i all negativitet finns det också hopp. Framtiden för mig personligen ser ljusare ut än det gjort någonsin tror jag. Jag är på väg hem, hem till familj och vänner, hem till väst, framförallt hem till B. Ska ärligt säga att jag fortfarande inte riktigt vet vad jag ska göra och hur det ska gå till. Det är mycket idéer och tankar som ska sättas i spinn och jag har i min egen rollercoaster av känslor insett att jag inte kan göra allt själv. Bra det för jag vill inte gå igenom detta roliga själv ändå. Så, det kan vänta till jag kommer hem för gott. Jag kan projektera en stund till och jag kan fundera vidare på eventuella partners. Åtminstone tre är helt givna på ett eller annat sätt. Flyger hem den 19 dec och stannar i Sverige ända tills den 6 Jan. All tid kommer troligen att spenderas till väst. Vargön, Vänersborg, Göteborg och Falkenberg kommer alla få besök och en del tid spenderas säkert på tåg emellan de orterna. På tåg projekterar jag bäst och så hoppas jag på att täckningen har blivit bättre i Sverige sen jag åkte för det kommer bli åtskilliga timmar i telefon med de som bor mer till öst av landet.
Barasådär
Det är fan skit med det mesta
Va ska man tycka egentligen. I en värld där polarisar smälter och där det pågår krig både till höger och vänster. Där val är riggade och det vansinniga vålet bara blir värre och värre. Vad ska man göra då? Vart ska man ens försöka starta att förklara avd det är som är fel i världen. Är allt TV´s fel eller USA eller är det Internet som förstör mest? Spelar det någon roll. Vi är på väg rakt ut över den ättestupa som kallas livets brant. Det är helt galet och jag får panik inom mig bara jag tänker på det.
Igår blev en av lärarna på mitt gamla universitet nedstucken med en kniv, i halsen tror jag. På en tisdagslunch, på universitetsområdet! Vad händer? Det är ju helt sjukt. Inte tycks de ha hittat gärningsmannen heller. Hur kan man missa en kille med helt nedblodad tröja i ett sånt litet samhälle som Tybble trots allt är. Nån måste ju sett nåt, nån bor ju granne med idioten. Kommer säker aldrig hitta honom heller. Universitetet ska ju vara en säker miljö, på Örebro universitet har jag aldrig sett något bråk alls. En akademinsk mijö som ska skydda folk, som ska hålla galningar ute. Men inte nu. Inte i den värld vi lever i. Fan, Niklas, gå inte till jobbet som lärare mer. Lollo, du klarar dig nog för 6-åringar har svårare att få tag på vapen tror jag.
Vi lever i en värld där folk känner att man kan våldta folk när de är nedsövda. Tack för att han åtminstone fick 4 års fängelse nu. Borde varit mycket mer för plastikkirurgen.
Varje vecka kommer det rapporter och dödsskjutningar på olika skolor i USA, Finland eller Kanada eller vartman nu kan få tag på ett vapen snabbt. Nu säger jag inte att det skulle vara lättare i finland än någon annanstans men visst var det ett nöt där för ett tag sen? Galning på nätet som räddar världen genom att skjuta friskt på en skola med inte ont anande ungdomar som kommer dit för att få kunskap, men som inte kommer därifrån alla mer. Är trött på att välden ser ut såhär. Malta är lugnast av alla som vanligt. Tråkigast.
Detta är nog det första riktiga I pity the fool-inlägget på riktigt riktigt länge
I pity the fool som dödar/våldtar och allt annat skit.
Igår blev en av lärarna på mitt gamla universitet nedstucken med en kniv, i halsen tror jag. På en tisdagslunch, på universitetsområdet! Vad händer? Det är ju helt sjukt. Inte tycks de ha hittat gärningsmannen heller. Hur kan man missa en kille med helt nedblodad tröja i ett sånt litet samhälle som Tybble trots allt är. Nån måste ju sett nåt, nån bor ju granne med idioten. Kommer säker aldrig hitta honom heller. Universitetet ska ju vara en säker miljö, på Örebro universitet har jag aldrig sett något bråk alls. En akademinsk mijö som ska skydda folk, som ska hålla galningar ute. Men inte nu. Inte i den värld vi lever i. Fan, Niklas, gå inte till jobbet som lärare mer. Lollo, du klarar dig nog för 6-åringar har svårare att få tag på vapen tror jag.
Vi lever i en värld där folk känner att man kan våldta folk när de är nedsövda. Tack för att han åtminstone fick 4 års fängelse nu. Borde varit mycket mer för plastikkirurgen.
Varje vecka kommer det rapporter och dödsskjutningar på olika skolor i USA, Finland eller Kanada eller vartman nu kan få tag på ett vapen snabbt. Nu säger jag inte att det skulle vara lättare i finland än någon annanstans men visst var det ett nöt där för ett tag sen? Galning på nätet som räddar världen genom att skjuta friskt på en skola med inte ont anande ungdomar som kommer dit för att få kunskap, men som inte kommer därifrån alla mer. Är trött på att välden ser ut såhär. Malta är lugnast av alla som vanligt. Tråkigast.
Detta är nog det första riktiga I pity the fool-inlägget på riktigt riktigt länge
I pity the fool som dödar/våldtar och allt annat skit.
Jaha
En sån dag helt enkelt. En ytterst ordinär dag som inte ger något större avtryck. Fick ca 8 minuters avlastning i telefon som iaf för en kort stund fick mig ett le och trivas något alldeles förträffligt. Det var bra, nödvändigt. Tänk så det kan gå, livet. Härligt ändå.
Annars är det som sagt en ytterst slätstruken dag. Har inte gjort nåt speciellt, gick inte upp vare sig speciellt tidigt eller sent. Gjorde vare sig mer eller mindre än man kan förvänta sig på jobbet och vi åt lunch där vi brukar äta. Åt dessutom en av två rätter som jag någonsin ätit där. Låter det tråkigt? Det är det också. Det var ömsom regn ömsom solsken idag, även vädret har tråkigt tror jag. Jag vill verkligen ta Julledigt nu, komma hem till Sverige och till alla som jag längtar efter. Är jag på väg in i en depression här nere? Jag? Inte fan kan jag det, jag ska ju vara en glad jävel som ler och skrattar om vartannat.Kanske ska ta och gaska upp sig lite. Eller gå och lägga sig. Näe, det kan man inte göra. Det blir nog bättre snart, borde bli det. Kommer bli det.
Gårdagens fotboll gick som man kan förvänta sig när vi ställer upp med en man mindre hela matchen. Stryk, igen. hatar att få stryk. Och jag tycker väldigt illa om folk som säger att de ska komma men som inte gör det. Saknar Humpe BK/AQ Hijackers och allt vad vi hette. Det var klass på det.
Innan ni tror att jag helt håller på och tappa greppet så kan jag berätta att jag har ganska kul också, bara att idag har vart en sån där dag som inte finns. Behöver inte finnas. Roligare igår då, inte fotbollen. Fick äntligen tag på biljetter till Henrik Schyfferts The 90's i Göteborg. Extraföreställningen Onsdagen den 2 April blir det. Tidigare så var det slutsåld till torsdagens föreställning men trycket har visst varit så stort så att den gode ironikern beslutade sig för att bjuda på sig själv och göra lite fler föreställningar, vi tackar för det. Får ju dessutom föreställningen som är före ordinarie... Är man inte den ordinarie själv då? Jo, vi säger det. Kul kommer det bli iaf, det är jag helt säker på.
Min plan att inte ta anställning direkt när jag kommer hem rimmar illa på mina planer på allt jag vill göra, alla konserter som jag vill uppleva och det stundande EM i fotboll. Men det brukar ordna sig, det gör det alltid med mig, har jag fått berättat för mig. Sedär, framtidstro mitt i den ytterst ordinära och slätstrukna dagen.
Barasådär
Annars är det som sagt en ytterst slätstruken dag. Har inte gjort nåt speciellt, gick inte upp vare sig speciellt tidigt eller sent. Gjorde vare sig mer eller mindre än man kan förvänta sig på jobbet och vi åt lunch där vi brukar äta. Åt dessutom en av två rätter som jag någonsin ätit där. Låter det tråkigt? Det är det också. Det var ömsom regn ömsom solsken idag, även vädret har tråkigt tror jag. Jag vill verkligen ta Julledigt nu, komma hem till Sverige och till alla som jag längtar efter. Är jag på väg in i en depression här nere? Jag? Inte fan kan jag det, jag ska ju vara en glad jävel som ler och skrattar om vartannat.Kanske ska ta och gaska upp sig lite. Eller gå och lägga sig. Näe, det kan man inte göra. Det blir nog bättre snart, borde bli det. Kommer bli det.
Gårdagens fotboll gick som man kan förvänta sig när vi ställer upp med en man mindre hela matchen. Stryk, igen. hatar att få stryk. Och jag tycker väldigt illa om folk som säger att de ska komma men som inte gör det. Saknar Humpe BK/AQ Hijackers och allt vad vi hette. Det var klass på det.
Innan ni tror att jag helt håller på och tappa greppet så kan jag berätta att jag har ganska kul också, bara att idag har vart en sån där dag som inte finns. Behöver inte finnas. Roligare igår då, inte fotbollen. Fick äntligen tag på biljetter till Henrik Schyfferts The 90's i Göteborg. Extraföreställningen Onsdagen den 2 April blir det. Tidigare så var det slutsåld till torsdagens föreställning men trycket har visst varit så stort så att den gode ironikern beslutade sig för att bjuda på sig själv och göra lite fler föreställningar, vi tackar för det. Får ju dessutom föreställningen som är före ordinarie... Är man inte den ordinarie själv då? Jo, vi säger det. Kul kommer det bli iaf, det är jag helt säker på.
Min plan att inte ta anställning direkt när jag kommer hem rimmar illa på mina planer på allt jag vill göra, alla konserter som jag vill uppleva och det stundande EM i fotboll. Men det brukar ordna sig, det gör det alltid med mig, har jag fått berättat för mig. Sedär, framtidstro mitt i den ytterst ordinära och slätstrukna dagen.
Barasådär
Som vanligt då
Fotbollsintresset har ju alltid varit stort är klart. Det går ju inte att komma från. Sparkat boll sen man var 3 år gammal och sprungit mellan fotbollsplan och middagsbord "hemma" på lindvägen i många många år. En härlig sport. Har inte vart så mycket med det sen jag flyttade från London dock. Alldeles för svårt att få tag på matcher på TV och alldeles för mycket annat att göra har det varit. Men med tanke på att jag snart ska hem till Sverige igen och ett troligen alldeles för påtagligt AIK-intresse alldeles inpå så tänker jag nu mycket på fotboll igen. Det är å andra sidan bara bra, jag gillar passion för saker. Gillar passionsfrukt också, men det är ju en helt annan sak. Lämnar det nu.
Har lirat här på malta nu ett par veckor och det är väl synd att säga att formen är tillbaka men det är vansinnigt kul igen. Kanske lite sent att göra comeback som 30-åring men en skön korpkarriär kan det nog bli av detta. Idag är det match i egaming-ligan här på Malta och både jag och Mario representerar här Betway/Gnuf som livsfarliga snipers längst fram. Man kan inte tro det men det är 168 cm långe Mario som är targetplayer medan 191 Rickard löper och försöker få passningen eller skarvningen in i mål. Ja, nu är det ju inte så att vi direkt jobbar på vare sig Betway eller Gnuf men det är av akademisk karaktär här, tror jag. Henrik som jag bodde med i Spanien jobbar för Betway/Gnuf i stockholm nu... alltid nåt kanske?
Det blir seger idag. det blir det nästan jämt tror jag. Inte förra veckan men testa själva att spela mot ett malteslag med maltesisk domare, dessutom utan avbytare. Och så var bollen sned, och konstgräset blött, och vi hade bara inneskor. Och så... Ja, det är lätt att skylla från sig. Men domaren var katastrof, Haha. Det är gott att tänka på att man snart är hemma, även om det innebär att man inte kan lira fotboll ute på minst 6 månader för att det är snö och is överallt. Men så mycket annat som värmer.
Barasådär
Har lirat här på malta nu ett par veckor och det är väl synd att säga att formen är tillbaka men det är vansinnigt kul igen. Kanske lite sent att göra comeback som 30-åring men en skön korpkarriär kan det nog bli av detta. Idag är det match i egaming-ligan här på Malta och både jag och Mario representerar här Betway/Gnuf som livsfarliga snipers längst fram. Man kan inte tro det men det är 168 cm långe Mario som är targetplayer medan 191 Rickard löper och försöker få passningen eller skarvningen in i mål. Ja, nu är det ju inte så att vi direkt jobbar på vare sig Betway eller Gnuf men det är av akademisk karaktär här, tror jag. Henrik som jag bodde med i Spanien jobbar för Betway/Gnuf i stockholm nu... alltid nåt kanske?
Det blir seger idag. det blir det nästan jämt tror jag. Inte förra veckan men testa själva att spela mot ett malteslag med maltesisk domare, dessutom utan avbytare. Och så var bollen sned, och konstgräset blött, och vi hade bara inneskor. Och så... Ja, det är lätt att skylla från sig. Men domaren var katastrof, Haha. Det är gott att tänka på att man snart är hemma, även om det innebär att man inte kan lira fotboll ute på minst 6 månader för att det är snö och is överallt. Men så mycket annat som värmer.
Barasådär
21 åsikter om fotboll
21 är ett stort nummer för mig just nu. Vad det handlar om kan ni få fundera på ett tag. Det har inte med Foppa att göra även om han helt klart hade vart värd det. Oh well, nu ska ju inte detta handla om hockey, den debatteras bäst av bloggkollektivet, det ska handla om fotboll. Och det ska handla om listor. Jag är vansinnigt förtjust i listor vet ni. Jag läste Wennmans krönika i Aftonladet idag om saker som man ska begrunda om fotbollen. Som skulle reta upp folk, jag blev inte uppretad. Jag blev inspirerad. Men så är jag ju inte den typen av person som mailar in dödshot bara för att någon hoppar på mina älskade lag Manchester United, Leyton Orient eller Elfsborg. Alla har rätt till sin åsikt. Här är min.
1. Ryan Giggs gjorde sitt hundrade mål igår för Manchester United (100!) Den lille Walesaren är snart större än Cantona. Stort att fortsätta producera trots att man lirar med Roonet, Tevez och Ronaldo, som alla spottar in mål.
2. Elsborg var en besvikelse detta år. Nästan ända framme kan vara sloganen för 2007.
3. Richard Dunne i Manchester city är hela världens sämsta mittback.
4. Det hade varit roligare om Kalmar vunnit Allsvenskan iår. Fast då hade vi missat Bengt på fotbollsgalan. Å andra sidan hade allsvenskans bäste målvakt stått en säsong till. Tufft att välja.
5. Berth Milton i AIK? Vem orkar bry sig. Är säker på att det finns värre ägare i andra klubbar. Någon som på allvar tror att den organiserade brottsligheten står helt utanför fotbollen?
6. Jag vill vara positiv men det luktar EM 1998 om Österike i sommar. Ryssland är Turkiet.
7. Vad ska Juve med Mellberg till? Allvarligt!
8. Alex Fergusson, Arsene Wenger, Rafael Benitez är alla riktiga svin som är dåliga förlorare. Därför vinner de.
9. Lühr på Expressen är verkligen jordens sämsta fotbollsbloggare.
10. Jag kan inte ta Avram Grant på allvar. Har svårt att ta Chelsea på allvar. Abrahamovic är en clown, en rik clown.
11. Ljungskile är en skräll, igen.
12. Zlatan skulle såklart inte fått guldbollen någonstans iår. Linderoth i Sverige och Ronaldo i Europa.
13. Sebastian Larsson är inte bra nog för landslaget, än. Men skjuta kan han.
14. Paul Robinsson, Scott Carson, David James. England har gott om dåliga landslagsmålvakter.
15. Ja, jag tycker också det är för jävligt när Christiano filmar, jag väljer bara att inte kommentera det jämt.
16. Det finns ingen annan än Elmander som är värd att starta med Zlatan i sommar. Sverige har gott om anfallare som inte riktigt är bra nog. För att starta. Hoppa in kan Allbäck göra.
17. England är inte bra nog helt enkelt. Nu får någon annan bråka i sommar. Jag gissar Tyskland.
18. Juninho i Lyon är fortsatt mycket mycket underskattad som fotbollsspelare.
19. Bästa spelarna i respektive liga är; England - Steven Gerrard, Spanien - Lionel Messi, Frankrike - Juninho, Italien - Kaka, Tyskland - Luca Toni, Sverige - Patrik Rosengren.
20. Klart Baxter avgår, han vet väl att Henke inte fortsätter. Kul att coacha Hbg utan han.
21. Oavsett, fotboll är jordens bästa sport.
Barasådär
1. Ryan Giggs gjorde sitt hundrade mål igår för Manchester United (100!) Den lille Walesaren är snart större än Cantona. Stort att fortsätta producera trots att man lirar med Roonet, Tevez och Ronaldo, som alla spottar in mål.
2. Elsborg var en besvikelse detta år. Nästan ända framme kan vara sloganen för 2007.
3. Richard Dunne i Manchester city är hela världens sämsta mittback.
4. Det hade varit roligare om Kalmar vunnit Allsvenskan iår. Fast då hade vi missat Bengt på fotbollsgalan. Å andra sidan hade allsvenskans bäste målvakt stått en säsong till. Tufft att välja.
5. Berth Milton i AIK? Vem orkar bry sig. Är säker på att det finns värre ägare i andra klubbar. Någon som på allvar tror att den organiserade brottsligheten står helt utanför fotbollen?
6. Jag vill vara positiv men det luktar EM 1998 om Österike i sommar. Ryssland är Turkiet.
7. Vad ska Juve med Mellberg till? Allvarligt!
8. Alex Fergusson, Arsene Wenger, Rafael Benitez är alla riktiga svin som är dåliga förlorare. Därför vinner de.
9. Lühr på Expressen är verkligen jordens sämsta fotbollsbloggare.
10. Jag kan inte ta Avram Grant på allvar. Har svårt att ta Chelsea på allvar. Abrahamovic är en clown, en rik clown.
11. Ljungskile är en skräll, igen.
12. Zlatan skulle såklart inte fått guldbollen någonstans iår. Linderoth i Sverige och Ronaldo i Europa.
13. Sebastian Larsson är inte bra nog för landslaget, än. Men skjuta kan han.
14. Paul Robinsson, Scott Carson, David James. England har gott om dåliga landslagsmålvakter.
15. Ja, jag tycker också det är för jävligt när Christiano filmar, jag väljer bara att inte kommentera det jämt.
16. Det finns ingen annan än Elmander som är värd att starta med Zlatan i sommar. Sverige har gott om anfallare som inte riktigt är bra nog. För att starta. Hoppa in kan Allbäck göra.
17. England är inte bra nog helt enkelt. Nu får någon annan bråka i sommar. Jag gissar Tyskland.
18. Juninho i Lyon är fortsatt mycket mycket underskattad som fotbollsspelare.
19. Bästa spelarna i respektive liga är; England - Steven Gerrard, Spanien - Lionel Messi, Frankrike - Juninho, Italien - Kaka, Tyskland - Luca Toni, Sverige - Patrik Rosengren.
20. Klart Baxter avgår, han vet väl att Henke inte fortsätter. Kul att coacha Hbg utan han.
21. Oavsett, fotboll är jordens bästa sport.
Barasådär
Framtiden
En ledig lördag är en bra dag att tänka på framtiden. Speciellt när det finns så mycket att se fram emot. Jag är uppspelt som ett litet barn på Julafton. Sitter i denna medelhavslägenhet och planerar och funderar på vad som komma skall. Msn-konversationerna avlöser varandra och kreativiteten flödar. Jag sitter och studsar på den obekväma stolen som är min arbetsstol här hemma. Lyssnar på musik som gör mig glad och tänker på vad som kommer hända när det rullar på. När livet startar om igen. Jag vet precis vad jag vill och ska göra när jag kommer hem. Nåt nytt. Det är svårt att inte bara basunera ut vad man ska göra men sitter fast i ett kontrakt som säger att jag inte får. Vore synd att bryta. Vore dumt att bryta då det innebär en böter som jag absolut inte vill starta upp mitt nya liv med i ryggsäcken. Så jag är tyst, och sitter här och planerar för mig själv. Och ler, väntar in den framtid som jag alltid har velat ha.
Rdct
Det är inte bara för jobbets skull som jag funderar och trivs med framtiden. Även på annat håll kommer det vara nåt alldeles extra att komma hem. Vet precis vad jag vill. Vet vad som kommer att hända. Vet att det kommer bli bra, nej bäst. Vet att jag kommer trivas som Spongefish Bob i Popcornskålen. Det är klart nu. Så.
En ledig lördag kan man också fundera på vad och hur man kan ta till vara på all den uppsjö av talang som man träffat på under sina år. Naturligtvis har jag träffat på så jäkla mycket folk nu under denna utlandstiden som är värda att jobba vidare med. Lägg till det alla de talangfulla människor man träffade under universitets- och kårtiden samt alla de som man växt upp med, som jag utan tvekan skulle vilja ha med på något hörn av mitt liv igen. Jag har en smältdegel av folk att brainstorma med när man kommer hem, bara att hoppas på att folk lyssnar, ser potential och framtidstro. Det är allt som krävs. Tror ja, Vet jag.
Determination and achievable expectations will be my armour, myself will be my goal.
Barasådär
Rdct
Det är inte bara för jobbets skull som jag funderar och trivs med framtiden. Även på annat håll kommer det vara nåt alldeles extra att komma hem. Vet precis vad jag vill. Vet vad som kommer att hända. Vet att det kommer bli bra, nej bäst. Vet att jag kommer trivas som Spongefish Bob i Popcornskålen. Det är klart nu. Så.
En ledig lördag kan man också fundera på vad och hur man kan ta till vara på all den uppsjö av talang som man träffat på under sina år. Naturligtvis har jag träffat på så jäkla mycket folk nu under denna utlandstiden som är värda att jobba vidare med. Lägg till det alla de talangfulla människor man träffade under universitets- och kårtiden samt alla de som man växt upp med, som jag utan tvekan skulle vilja ha med på något hörn av mitt liv igen. Jag har en smältdegel av folk att brainstorma med när man kommer hem, bara att hoppas på att folk lyssnar, ser potential och framtidstro. Det är allt som krävs. Tror ja, Vet jag.
Determination and achievable expectations will be my armour, myself will be my goal.
Barasådär
Radera
Har gjort något som jag aldrig gjort innan just nyss. Jag raderade med flit allt jag skrivit som blogginlägg. För det var blaj. Det stod ingenting viktigt alls och det var kass. Jag ullständigt raderade det. Tog bort. För att aldrig komma tillbaka. Och så startar jag om såhär. En av grundpelarna med den här bloggen är och har alltid varit att jag skriver från A till Ö och sen får det vara bra. Inte för mycket tanke och planering. Men idag gick det inte, blev för ofokuserat och trist helt enkelt.
Bloggen har fått sig ett uppsving med läsare ser jag på statistiken, det förstår jag inte varför det hänt. Det är å andra sidan mycket saker jag inte förstår. Hur flygplan kan flyga och sånt. Fattar inte. Men man måste inte förstå allt. Tror jag.
Var mycket poker igår. Först jobba heldag med det, sen pokerturnering på casinot och sen egamingfest på klubb 22 som ligger på 22 våningen i enda höghuset på Malta. Jobbet var trist, Turneringen uselt spelad men Club 22 var coolt. Och mycket folk. Knöt som vanligt till sig lite kontakter och kom därifrån med tre jobbförslag från andra sidor. Men jag ska åka hem nu. Det har de svårt att förstå. Men jag förstår. Det är det viktiga
Har ruggigt mycket längtan hem nu. Jag är klar med det här. Dags att starta nästa del av livet. Den som kickstartar 19 dec och får en liten halt mellan 7 jan och 24 jan då jag måste tillbaka till Malta. Men tiden runt Jul och Nyår kommer ge mycket svar. Innebära mycket känslor och få mycket saknad att försvinna. Det är nåt att se fram emot.
Barasådär
Bloggen har fått sig ett uppsving med läsare ser jag på statistiken, det förstår jag inte varför det hänt. Det är å andra sidan mycket saker jag inte förstår. Hur flygplan kan flyga och sånt. Fattar inte. Men man måste inte förstå allt. Tror jag.
Var mycket poker igår. Först jobba heldag med det, sen pokerturnering på casinot och sen egamingfest på klubb 22 som ligger på 22 våningen i enda höghuset på Malta. Jobbet var trist, Turneringen uselt spelad men Club 22 var coolt. Och mycket folk. Knöt som vanligt till sig lite kontakter och kom därifrån med tre jobbförslag från andra sidor. Men jag ska åka hem nu. Det har de svårt att förstå. Men jag förstår. Det är det viktiga
Har ruggigt mycket längtan hem nu. Jag är klar med det här. Dags att starta nästa del av livet. Den som kickstartar 19 dec och får en liten halt mellan 7 jan och 24 jan då jag måste tillbaka till Malta. Men tiden runt Jul och Nyår kommer ge mycket svar. Innebära mycket känslor och få mycket saknad att försvinna. Det är nåt att se fram emot.
Barasådär
Registration
Torsdag 6 december 2007. Social Service office, Valetta, Malta. Social service office. Inrett som ett punjabi prison eller som någont slags förhörsrum för ryska polisen i Moskva. Här sitter Mario Azzi och Rickard Pettersson och väntar på att bli registrerade på Malta. Ute blåser vinden kall och obarmhärtlig. Det känns ungefär som man kommer bli deporterad snarare än att bli registrerad. En mycket mycket uttråkad dam tar sedan våra uppgifter och sedan får vi åka tillbaka till vårt välmöblerade och mysiga kontor igen...
Stora frågan är om man inte trivdes bättre på deporteringskontoret, egentligen.
Barasådär
iLove Mac
Ja, så är det. Men det vet ni kanske. Apple ärt helt superior på de flesta sätt och det är egentligen just här på Malta som jag insett hur mycket jag egentligen gillar Mac. Här tvingas jag jobba på en PC med jordens sämsta operativsystem just nu. Vista kan vara sämst någonsin. Oh well, detta ska inte handla om det. Så här ser min arbetsdator ut iaf, viktigt att göra klart för den vad det är som gäller:
Min kollega Mario har fixat en najs liten bakgrundsbild för mig och om du vill vara lika fin så kan du fixa en likadan på hans iLoveMac-sida som du kommer till när du klickar på länken. En mycket begåvad kille det där, anlita han gärna om ni har nåt ni behöver ha gjort. Nu är ju de flesta läsarna va den här bloggen rätt insatta i just den branchen eller känner folk som är det men... Ja, vad ska man säga. Han är bra helt enkelt.
Tom en sådan bakgrund bli snyggare på mac, tom där är den bättre alltså.
Färg kära läsare. Fint det.
Nog med lovsång för mac, det hela skulle ju bara handla om att ni ska fixa bakgrundsbilder som de här.
Nu till något helt annat som dök upp under tiden jag skrev detta. Man ska ju inte mixa ämnen för mycket men det är helt enkelt för bra för att låta bli. Ett hyfsat bekant ansikte dök upp från ett halvmaraton i Norwich där han skar mållinjen på imponerande 1:45. Får se om ni känner igen han.
Skägg, massmördarblick, är det cykelbyxor vi ser? Tummarna har han koll på också som ni ser.
Nr 766.. vår man i England... Sponsrad av nike... Mr Basse Larsson!
Ser ut som han leder loppet just här också. Han har också en Mac, alla vinnare har det.
Barasådär
Tom en sådan bakgrund bli snyggare på mac, tom där är den bättre alltså.
Färg kära läsare. Fint det.
Nog med lovsång för mac, det hela skulle ju bara handla om att ni ska fixa bakgrundsbilder som de här.
Nu till något helt annat som dök upp under tiden jag skrev detta. Man ska ju inte mixa ämnen för mycket men det är helt enkelt för bra för att låta bli. Ett hyfsat bekant ansikte dök upp från ett halvmaraton i Norwich där han skar mållinjen på imponerande 1:45. Får se om ni känner igen han.
Skägg, massmördarblick, är det cykelbyxor vi ser? Tummarna har han koll på också som ni ser.
Nr 766.. vår man i England... Sponsrad av nike... Mr Basse Larsson!
Ser ut som han leder loppet just här också. Han har också en Mac, alla vinnare har det.
Barasådär
Driving one of their cars
Familjen har vart här i 4 dagar. Mamma Berith, Göran och systerdotter Emily har gjort ön osäker med sin närvaro. Underbart att ha fmailjen på besök och tror de har sett stora delar av ön med den hyrbil som jag skaffade åt dem. Men det är inte vad det ska handla om enbart. Nejnej. För när de åkte till flygplatsen imorse så glömde mamma mobil här. Det innebar att jag fick slänga mig i hyrbilen och köra ut till flygplatsen med den såklart.
På fel sida vägen, i en bil jag inte kan köra, i städer jag inte kan gatorna i, till en flygplats som jag inte vet vart den ligger. Skulle kanske tittat lite nogare i alla de taxiresor man gjort...
Men det var bråttom och det skulle åkas. Så iväg med mig och redan korsning två så kom första regelbrottet med en körning mot enkelriktad och en stor del av vägen på fel sida. De kör visst på andra sidan här... Jaja, det var en intressant resa med skrikande, tutande, fortkörning, filbyten, u-svängar och allmänt galen körning. Malteserna kan inte köra över huvud taget men idag var jag värst. Jag förvandlades till denna vettvilling som gjorde precis som dem. Skitkul. Tutade så fort vi stod mer än 3 sekunder stilla, ner med rutan och skrika -"Mella, Madonna" och övriga få maltestiska uttryck jag kan eller inte kan. Varje påfart till varje väg påbörjades med att försa 30 meterna köra på fel sida för att tokväja när den kom möte, men jag överlev. Det är inte så illa det va?
Kom till flygplatsen och lämnade mobilen hyfsat i tid, hollywooddäcken skrek och luktade ganska bränt men dit kom jag. Skulle lämna tillbaka hyrbilen ganska exakt den tiden också så det vara bara att göra samma resa tillbaka. LIte smidigare tänkte jag mig dock. Jag beslutade mig för att ta en annan väg hem, eller vägen beslutade att ta mig hem på ett annat sätt. När man konternuerligt läser fel på Msida som ligger nästan där jag bor, och Mdina, som ligger långt ifrån där jag bor, så kommer man fel. Det gjorde jag. Det var inget som inte lite fler otillåtna filbyten, bussfilskörningar och mot enkeltriktad trafik inte fixade. Var nån cykel- gångväg där också som jag tror jag var inne på. Det gör inget, alla kör som idioter. Mitt mantra i bilen där jag satt för mig själv och sjöng "Driving you of your cars" med Lisa Miskovsky. Jag har räknat lite på hur mycket regler jag brutit idag och några av de viktigaste kan väl vara:
1. Inget körkort (Stulet i Amsterdam och inte fått nytt än)
2. Hyrbilen står inte på mig (Väldigt viktigt på Malta)
3. Fortkörning (Man kunde visst komma upp i 120 på den här ön ju)
4. Alla andra trafikregler som finns.
Hade kunnat bli en kul konversation med en polis som stoppar en för en otillåten omkörning när man kör för fort.
Polis: - "Hi there Sir, Went a little fast there, didn´t you, And that was an illegal move to pass that bus there. Can I see your licenese and registration please"
Rickard: - "Nope"
Barasådär.
På fel sida vägen, i en bil jag inte kan köra, i städer jag inte kan gatorna i, till en flygplats som jag inte vet vart den ligger. Skulle kanske tittat lite nogare i alla de taxiresor man gjort...
Men det var bråttom och det skulle åkas. Så iväg med mig och redan korsning två så kom första regelbrottet med en körning mot enkelriktad och en stor del av vägen på fel sida. De kör visst på andra sidan här... Jaja, det var en intressant resa med skrikande, tutande, fortkörning, filbyten, u-svängar och allmänt galen körning. Malteserna kan inte köra över huvud taget men idag var jag värst. Jag förvandlades till denna vettvilling som gjorde precis som dem. Skitkul. Tutade så fort vi stod mer än 3 sekunder stilla, ner med rutan och skrika -"Mella, Madonna" och övriga få maltestiska uttryck jag kan eller inte kan. Varje påfart till varje väg påbörjades med att försa 30 meterna köra på fel sida för att tokväja när den kom möte, men jag överlev. Det är inte så illa det va?
Kom till flygplatsen och lämnade mobilen hyfsat i tid, hollywooddäcken skrek och luktade ganska bränt men dit kom jag. Skulle lämna tillbaka hyrbilen ganska exakt den tiden också så det vara bara att göra samma resa tillbaka. LIte smidigare tänkte jag mig dock. Jag beslutade mig för att ta en annan väg hem, eller vägen beslutade att ta mig hem på ett annat sätt. När man konternuerligt läser fel på Msida som ligger nästan där jag bor, och Mdina, som ligger långt ifrån där jag bor, så kommer man fel. Det gjorde jag. Det var inget som inte lite fler otillåtna filbyten, bussfilskörningar och mot enkeltriktad trafik inte fixade. Var nån cykel- gångväg där också som jag tror jag var inne på. Det gör inget, alla kör som idioter. Mitt mantra i bilen där jag satt för mig själv och sjöng "Driving you of your cars" med Lisa Miskovsky. Jag har räknat lite på hur mycket regler jag brutit idag och några av de viktigaste kan väl vara:
1. Inget körkort (Stulet i Amsterdam och inte fått nytt än)
2. Hyrbilen står inte på mig (Väldigt viktigt på Malta)
3. Fortkörning (Man kunde visst komma upp i 120 på den här ön ju)
4. Alla andra trafikregler som finns.
Hade kunnat bli en kul konversation med en polis som stoppar en för en otillåten omkörning när man kör för fort.
Polis: - "Hi there Sir, Went a little fast there, didn´t you, And that was an illegal move to pass that bus there. Can I see your licenese and registration please"
Rickard: - "Nope"
Barasådär.