I pity the fool!

Nästa gång ni hör av mig så befinner jag mig på Malta. Ikväll, natt, morgoin har jag haft avskedfest för de jag känner. Mycket lyckat. Mycket jobbigt. Mycket jobbigare än jag trodde. Så jäkla mycket jobbigare. Träffat så fantastiska människor här verkligen. Och många var med ikväll. Det är alldeles för känslosamt för att skriva nu och jag har inte sovit på hela natten så jag kan knappt stava heller så det blir bara det här.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Jag kommer inte sakna vare sig la linea eller Gibraltar men ojojoj vad jag kommer sakna min vänner. Helt otroligt vilken inverkan ni haft på mitt liv. NI förstår det inte själva. Och ni förstår inte det här för de enda svenska ord i kan är: Hej, Båda piporna, kundtjanst och absolut. Men det blir både översatt och nykomponerat vad det lider.

Barasådär.

Så igår var nästa sista kvällen och eftersom det var en torsdag så tog vi vårt pick och pack och drog upp till Casinot. På torsdagar är det alltid pokerturneringar och förutom det är ju Casinot känt för att vara det enda stället i hela Gib som gör en White russian. Vilket gör det värt att åka bara för det. Beslutade mig tidigt för att ignorera om den här kvällen skulle kosta pengar och tog ut 100 pund för att finansiera den. Ska kanske sägas att jag inte vunnit några pengar i den här turneringen någon gång och det är rent av så att det är många jäkligt bra spelare med. Men vi var ett gäng som åkte upp och vi tog en middag ute innan och körde hårt på drinkarna hela kvällen så jag var säker på att kvällen skulle bli lyckad iaf. Var där med Stu, Adam, Chris och Terry. Dessutom var Henrik, Martin och Sebastian där så det var upplagt för stor kväll för kompiskretsen. Hade sidebet med Stu och Adam vem som skulle gå längst för en tiopundare var och det var nära att vi alla spelade med 20% på varandra men det blåstes av innan vi började. Man skulle ju kunna tycka att vi skulle undvika att spela stora potter mot varandra men tävlingsinstinkten i den här gruppen är stor. Och i mig i synnerhet.

Turneringen då? 33 spelare. Spelade sjukt bra med tanke på de kort jag jag fick tilldelat. Väldigt tajt i början och spelade bara två händer första timmen. SÅ kanske ett enda klätt kort och efter höjning då så fick jag ingen träff och var tvungen att lägga mot en höjning. Plockade upp AQ och var allin och redo med pengarna att återköpa. de höll upp mot par i sexor och jag var med igen. Åkte på ett par tuffa beats och fick spela shortstcked länge länge. Mörkarna åt upp mig sakta och tillslut hade jag ingen annan möjlighet än att jag tvingades att gå allin. Jag gjorde det blint, utan att titta på korten. Detta gjorde nog att all la sig och jag plockade upp mörkarna med min massiva hand 24. Till finalbord tog jag mig med nöd och näppe och jag var så sist man kan bli inför det. Höll mig kvar, lyckades ta mig till chiptvåa vid ett läge och åkte tillslut ut som trea med K9 mot Q3 preflop. 3:a betalade 230 pund för 40 satsade så jag är nöjd med det. Med tankte på att jag mest åkte upp till casinot för att göra av med mina sista sterlings. Lägg till det mina 20 extra från Adam och Stu som åkte tidigare så gav det 210 upp för dagen. Det är en ny Ipod det.

Blev mycket fler drinkar efter det och de avnjöts dels genom att se Adam gå massivt back på Roulette och Blackjack för att senare i ett sista försök att minimera skadan tar ytterligare en hundring till Roulettebordet och jobbar den till enkla 600 pund plus. Vilket i sig fortfarande gör att han e minus för kvällen men inte lika mycket nu. Adam är en gambler, märks det. Jag lirade lite BlackJack för 50 pund och kom därifrån med exakt samma mängd jag gick in med. 5 pund handen så kan det gå rätt snabbt där. Men jag klarade mig, jag är ingen gambler, jag är pokerspelare. Kvällen blev nog tillslut plus även om jag tror jag plockade upp större delen av notan med min vinster. Men så ska det va.

Casinot stängde vid 4 och vi var de sista så taxi till gränsen och Dinern på det och sen hem. Sjukt trött, måste sova inför kvällen och inför natten nu när jag inte ska sova. Imorgon är det dags att åka och ikväll är det leaving do. Planet går 12.55 så det är ju ingen ide att somna. Faktiskt.  Tror på ikväll, kommer bli kul.

Barasådär

Det händer hemska saker i världen varje dag. I Burma är det för jävligt just nu. Stöd munkarnas kamp genom en enkel enkel sak imorgon fredag. Bör något rött. Detta är ett Sms som vandrar världen runt i telefoner, mail, bloggar och facebook-konton. Enkelt och bestämt.

"In support of our incredibly brave friends in Burma: May all the people around the world wear a red shirt on Friday, September 28. Please forward"

översättning:

 

Som stöd för våra otroligt modiga vänner i Burma: Kan alla människor världen över bära röda tröjor på Fredag den 28. September. Skicka meddelandet vidare.

 

Vad kommer det hjälpa att bära rött? Det vet man inte, men är det en stor grej för dig att göra det? Det borde det inte vara. Jag kommer ha min röda "I Pity the Fool"-tröja. Det blir dubbelt budskap mot militärregimen. Det finns massor av andra saker man kan göra. Be, var arg, skriv på listor, gå med i grupper, protestera. Sitt bara inte still. Eller så gör man som Jim Carrey:

 

Jag hade massor av ämnen att skriva om men jag är bakis och sentimental. Perfekt bloggämne egentligen men jag har ingen energi och kan inte tänka ordentligt. Får se om det kommer något inlägg senare. Nu vill jag bara se gamla seinfeldavsnitt och vara lat. Kanske gå till stranden. Orkar jag?

EDIT: Jag orkade inte gå, det blev inga gamla seinfeldavsnitt heller. Sov lite i stället, lite piggare nu. Lite gladare också kanske. Eller, jag är väl glad hela tiden egentligen men det är stressande att ha så mycket saker man vill göra och så mycket folk man vill träffa när ingen ork finns eller när alla jobbar och är lediga samtidigt. Då blir det stress. Verkar som om fredagen kan bli ganska bra iaf. Och gårdagens utflyttning/inflyttning-fest var bra. Inte vansinnigt mycket folk men rätt folk. kul folk. Inte alla man känner såklart men de som var där gjorde det klart värt att ha det här huvudet idag. Saknade några som verkligen borde vart här. Nu blir det inget riktigt avsked till dem, jag tröttande ordentligt.

Det är märkligt med avsked, det är märkligt att ge sig av. Jag har på 15 månader bott i Örebro, Göteborg, London, Gibraltar, La linea och kommer nu flytta till Sliema på Malta. Är man rotad någonstans verkligen? Var är hemma? Eller ja, hemma är väl där Mamma och Pappa och familjen är såklart men jag har verkligen förflyttat mitt begrepp av hemma ett par steg. Ena dagen känns Gib som hemma och en annan kan det vara Örebro som är min stad. Mestadels är det Göteborg, staden där jag bott absolut minst av alla städer jag bott i. Men den är underbar, saknar den mycket. Jag ska dessutom bo en en stad nu som ska påminna mycket om stadesdelen Haga enligt någon reseguide på nätet. Det blir bra.

Nu ska jag sluta svamla, det blir inget sammanhang alls i texten idag. Bättre imorgon kanske. Hoppas det.

Barasådär

Detta kommer inte handla om poker så sluta sucka direkt. Det kommer inte vara ett omöjligt inlägg med termer som ni ingen förstår och ni kommer inte behöva kommentera detta i kommentatorsfältet efteråt. Eller, kanske kommer ni behöva det för inläggen har ju en förmåga att smyga iväg lite ibland. Men jag ska försöka att hålla ihop det.

Mindre än en vecka kvar nu.

That's poker är ett begrepp som för mig växt fram genom att se på livet från ett pokerperspektiv. Jag har tvingats göra detta då jag spelar en hel del och det hjälper mig utan tvekan att ta de beslut som man måste ta. Precis på samma sätt som jag vågar ta tuffa beslut gällande mitt eget liv. That's poker är något man tyst kan säga sig själv när den där handen som bara hade 2% att träffas faktiskt går in. Det händer ju, 2% av gångerna uppenbarligen. Inget man kan göra någonting åt vid stunden. Inget man kan göra någonting efter det har hänt och absolut ingenting som man kan göra någonting åt i framtiden. Precis som livet själv. Det händer, deal with it.

Faktiskt bara 5 dagar.

That's poker är också det sämsta och mest avväpnande svar som man kan ge en kund som klagar över en hand i ett pokerspel. Procenten ljuger inte och så länge det finns en chans så kommer det någon gång att gå in. Otur om man är med just då, men det händer. That's poker. Jag tror mycket på att inte hetsa upp sig över småsaker, tycker det är lite småaktigt. Det är bara fotboll eller det är bara pengar eller det är en öl som spills ut. Alla tänker inte så, uppenbarligen. Är det inte vansinnigt ofta som folk använder sig av mindre saker för att, i brist på svenska ord, justificera en större handling. Mest för att bråka är min erfarenhet. Småaktigt tycker jag det är, att bråka alltså. det är inte så vanligt här i Spanien och jag hoppas att det inte är det på Malta. Det var inte heller så farligt i Örebro, troligen emst för att det var studenter, men hemma i hemstaden var det ibland vansinnigt. Titta på fel person, spela för fel lag eller gud förbjude var annorlunda. Då skulle man ha stryk direkt. Tänk om folk bara kunde lära sig att andas och kanske tänka två steg längre fram, skulle vi inte ha en mycket trevligare värld då?

Till Malta alltså.

That's Poker

Gott så. Det är inte mycket mer att säga om det egentligen. Bakis blir man av att dricka och det gjorde vi igår. Mycket. Kanske lite för mycket men det blir lätt så med Stu/Alex/Dean. Har bestämt för mig att vi spelade Darts och Biljard någon gång under kvällen men det är oklart hur det gick. Jag är precis usel på båda egentligen så det kan knappast gått bra. Både Alex och Dean missar min leaving do så det var deras sätt att säga hejdå. Grymt bra killar.

Jaja, hur ska man ta tillvara på den här dagen då? Fram till nu har jag bara kollat på bilder och läst på om Malta. Vet att jag ska bo i något som heter Sliema nära Valetta och på bilder ser det fantastiskt ut. Det är nu en vecka tills jag åker och det ska bli så gott att komma iväg. Jag är klar med det här stället nu. Det är otroligt vad ögonen öppnas när man bestämt sig. Ser så mycket som jag blundat för innan. Men Malta blir bra.

Vet inget om det direkt och har aldrig varit där. Men det blir bra. Det blir det alltid.

Barasådär

Vi har en främling i vårt hem. Det dunkas och det fixas ute i vardagsrummet just nu. Verkar vara full fart. Jag försöker komma underfund med vad hon gör därinne mer exakt men kommer inte på det. Det är något som inte hänt på länge som sker därinne. Det städas. Av ett proffs. Vet inte vad jag tycker om det egentligen och jag behöver väl egentligen inte bry mig så mycket, jag ska ju flytta. Vi är alltså med städerska och my god vad det är välbehövligt. Sista veckorna har varit ganska hemska här. Ingen har gjort någonting och sedan det var klart att vi skulle få proffs hit har det bara blivit sämre. Helt galet hur vi bara låter det förfalla. Faktiskt. Hon har varit här 20 minuter nu och redan nu så luktar det lite trevligare. Henrik smet ut direkt hon kom, så jag är ensam i lägenheten med denna proffsstäderska. Undrar vad hon tycker om mig som sitter skräddare i sängen och skriver på en mac medan hon sliter. Säkerligen inga glada och positiva tankar. Snart är det dags för mitt rum tror jag, då ska jag gå ut och ta en kaffe. Kanske en liten kaka till det också. Inte i köket såklart, ute på cafe. Köket är ju inte städat än, det ser ju inte klokt ut nu.

EDIT: Förstår nu att mitt inlägg låter lite drygt, och det var fullständigt onödigt för här hemma är det nu sparkling clean. Helt sjukt rent. Proffsstädaretanten är vardagshjälten idag. Hatten av och allt sånt. Sjukt bra, och inte dyrt. Konstigt jobb.

Barasådär

Nu är det ont om utvägar ur det här, datum är satt och enkelbiljetten bokad. Nån som har den minsta lilla ide över hur man förflyttar allt man äger till Malta. Att ta det på flyget med extrakilo är inget alternativ för det är lite för mycket grejer. Någon som vet?

Bokades av:    Rickard Pettersson
Bokningen genomfördes:    tisdag den 18 september 2007
Din personliga bokningssida:    Betalning, tidtabell & bokningsstatus

Resplan
Gibraltar - Malta.
1 Vuxen med British Airways
Utreise 29 september 2007
Avg    Ank    Flight    Från    Till
2007-09-29 12:55    2007-09-29 14:45    BA6903    Gibraltar    London Gatwick
2007-09-29 17:50    2007-09-29 22:05    BA6932    London Gatwick    Malta

Hjemreise [returndate]
NEJ

Som ni kanske vet så gör jag ingenting just nu. Jag jobbar alltså inte, eftersom ja, jag ska flytta och det funkar så i den här branchen visst.

Jag har tråkigt. Det är en lyx som jag har råd med. Hemskickad med full lön som jag har och allt. Jag kan inte ens räkna alla de människorna som gratulerat mig till att jag får gå hemma och göra ingenting. Och jag brukade dessutom vara ganska bra på det, när man hade nåt annat att göra. Men det var i Örebro elelr Göteborg eller London det. Där det finns saker att göra. Jag har blivit pinsamt uppenbart medveten om hur lite det finns att göra här. Det finns ingenting! Desto bättre då på Malta får vi hoppas.

Men åter till tristessen. Eller inte åt den förresten, det är ju trist som fan. Sofie skrev en gång att Inspiration ligger i missnöje om hur det är att blogga när man har tråkigt och inte mår bra. Jag faller nog lite på den där "inte mår bra" för jag känner ingen inspiration alls. Inte några intressanta ämnen och inget kul.

Vad som dock gör mig glad är stödet jag fått av alla jag känner. Via bloggen, msn, telefon och facebook har ni slutit upp som en och det värmer. det gör det. Jag har många fantastiska vänner, för det är jag väldigt tacksam och stolt.

Men inspirationen fortsätter att lysa med sin frånvaro så jag stämplar ut igen.

Förresten... nej vi tar det en annan gång.

Barasådär

Så kom sommaren tillbaka igen. Värme och sol. Kan det betyda något. Njuta kan jag ju göra av det med då jag är på ofrivillig semester. Stranden var inbjudande varm och skön och en liten tupplur där var såklart skönt för en kropp som inte sovit så mycket sista månaden. Den börjar rinna av nu, stressen. Men det blev som jag befarade. Jobbigt och jävligt. Om jag nånsin blir chef eller har ett eget företag så ska jag fan inte bete mig på det sättet. Jag är större än så.

Oj, nu kom jag in i det tänket igen, bitterhet. Men det är ju inte jag, har jag inte skrivit om det förrut? Jag tror det. Denna ledighet gör att jag kan ägna mig åt att läsa lite. Det ska bli skönt. Det är ju inte dostojevski jag läser utan lite lättare grejer. Ska plöja Erlends Loes "Volvo lastvagnar" och Jan Kjaerstads "Kungen av Europa" först och sen ge mig på "Snabba cash" av Jens Lapidus. Alla inhandlade på den där stockholmsresan som har förändrat hela mitt liv.

Det blir bra det. Kan väl tänka sig att det kanske bli nåt glas här och var i helgen med. Ytterst troligt.

Barasådär

Inget av mina problem är riktiga problem. De går att lösa, de kommer att lösa sig. Det är jag säker på och så kommer det bli. För de är inte real life problems, det är de inte. Men jag har en vän med riktiga problem idag, den sortens problem som man man inte göra något åt, livet helt enkelt. det är egentligen inte heller bara en person som drabbas av det här utan också flera. Framförallt den vänligaste mannen i hela världen. Och det är skit, det är det verkligen. jag vet inte vad jag kan göra, jag vet inte hur jag kan göra och... ja. Ingenting vet jag. Vet att det finns nån annan som beskrivit vad jag känner mycket bättre:


Barasådär

EDIT: Jag gick till jobbet, fick veta att de inte ville att jag skulle jobba min sista månad, skrev på lite papper, gick hem igen. Lön sista månaden men gå hemma. Trist som fan då jag ville avsluta snyggt. Jag fick inte logga in på min dator så jag kunde inte sända något till mina arbetskamrater och jag kunde inte kolla om någon försökt kontakta mig där. Så går det visst till här. Nu sitter jag hemma och försöker få ordning på när jag ska åka till Malta, när jag ska ha min löeaving do, hur jag ska komma i kontakt med folk på jobbet... alla på jobbet heter det kanske.

Fan, trist ju.

Idag är jag tillbaka på jobbet som jag sagt upp mig från. Ja, senare idag alltså. Just nu är klockan midnatt och då är det bara nattskiftsrävar som Terry och Pato som jobbar. Nästan så man önskar att man hade det skiftet nu. Jag ser inte fram emot att gå tillbaka. Jag har varit ledig i fyra dagar sedan jag sade upp mig och det är nu man måste ta tag i allt som ska göras när man just sagt upp sig. Vad nu det kan vara, jag har ingen aning egentligen för jag har aldrig gjort det förrut. Inte från ett "riktigt" jobb. Jag skulle tro att det innebär någon slags diskussion med chefen om varför, samma diskussion med HR-chefen som väl berättar vad jag har rätt och inte rätt till enligt mitt kontrakt. Vi ska väl gemensamt bestämma när min sista arbetsdag är och hur mycket semester jag får teller inte får ta ut innan jag slutar. Jag har dålig koll på det helt enkelt.

Det blir också jobbigt att gå tillbaka för jag har ingen aning om hur man blir behandlad när man sagt upp sig. Hade det varit i Sverige hade det inte vart nåt konstigt alls, man går vidare till nästa jobb men först avslutar man vad man har och tränar upp någon annan på det man har. Jag vet inte hur det blir med det. Många är av åsikten att jag bara ska gå direkt och strunta i att jobba klart, vad ska de göra liksom? Men det är knappast jag, det är inte respekt. Jag är redo att arbeta min månad ut och jag är redo att slita hund. Jag gör inte detta eftersom jag ogillar Ladbrokes, jag gör det för att utmaningen är så mycket större där, på Malta. Vet inte om de låter mig fortsätta arbeta med "mina" spelare heller för det är väl en kontakt de inte vill att jag ska ha. Vi får se helt enkelt.

Jag ska också informera övriga jobbat idag. Det blir också kul... Samma personer som grautlerade mig till min promotion för tre veckor sedan kommer nu uttrycka sorg över att man lämnar. Det är alltid tufft, tycker jag. För jag gillar ju dem, de är mina vänner. Och det smärtar mig att inte ha kunnat säga något under så lång tid. För det har ju inte gått. det kan man ju inte. Ja, det blir min dag, får se hur det blir.

Barasådär

Jag hoppas lite att detta kommer i skymundan av dagens stora match mellan Sverige och Danmark och att det missas av så många av mina chefer som möjligt, detta eftersom jag inte hunnit säga det till alla än. Men det är gjort.

Detta har tagit tid av många orsaker, främst att jag inte vill vara ett as mot personer jag verkligen respekterar. Det verkar som om att jag kanske har varit det ändå med tanke på reaktionerna som jag fick när jag berättade in person igår. Det är inte meningen. Jag har också velat vara hemlt säker på att det blir så bra det bara kan och på den fronten så kan det inte blir bättre tror jag. Ni som känner mig bra kommer inte blir det minsta förvånade över att det händer nu. Det finns många av er som borde få reda på det på något annat sätt än här och jag är ledsen för det, att kommunicera detta till alla mina vänner är dock mer eller mindre omöjligt via msn och annat. Det fick bli bloggen. Vad har jag då att berätta?

Först: Jag har blivit befodrad på jobbet, fullfjädrad Nordic Team Manager. Detta hände för några veckor sen. Klättringen mot toppen tar några steg i ett och det känns såklart bra. Innebär i stort inte mycket mer än en massa mer uppgifter a la adminstration och rapporter och ta hand om hela laget. Det skulle bli fint.

Men...

Igår sade jag upp mig.

Jag kommer att lämna Gibraltar/La Linea och jag kommer att lämna Ladbrokes. Det är en lite märklig sak att göra när man är nyligen promotad och när man vet att man är prioriterad i företaget men detta har växt fram. Det handlar inte bara om jobb. Och det som handlar om jobb kommer jag absolut inte ta här. Jag har lärt mig min läxa. Jag lämnar inte utan att ha en plan för mig själv, det finns ett nytt jobb som väntar. Det finns chanser för Rickard att växa ytterligare och de måste tas.

Jag flyttar till Malta i Oktober. Jag kommer att jobba i ett mindre företag inom samma branch, alla företag är ju mindre än Laddies men detta är verkligen litet, nu. Det ska vi ändra på. För mig personligen så är det ett stort steg att vara maskinen istället för att vara ett hjul i den stora maskinen. missförstå mig rätt, jag har trivts jättebra men nu är det dags. Dags att starta om på nytt, igen... Hmm, har vi hört den förr?

Där är det, avsöjandet. Inte något som ändrar världsordningen direkt och det innebar inte att jag flyttar hem till Sverige den här gången heller. Snarare tvärtom skulle man kunna säga. Eller det känns så, men Malta är inte så långt bort, lika långt som Gibraltar och rent av bättre förbindelser med flyg. Ja, det där finns det tid till att beskriva sen. Så, avboka alla resor till Spanien och ställ om siktet på Malta, hör ni det?

Barasådär

Alla har vi nån gång vart fulla, eller inte alla men många har iaf nån gång vart fylla. det är en ganska så härlig känsla tycker jag. Jag brukar bli euforisk och lite sentimental sådär, glad och sprallig iaf. Och så ljuger jag visst, men jag hålle rinte med för jag hittar på saker och inget annat. Det är inte att ljuga tycker jag. Inte alls faktiskt.

Ja, nu var det ju inte det detta skulle handla om direkt utan om lite saker jag har noterat under mina år. När man är i lite så där kul stadie så gör man ju oftast saker som man inte direkt tänker till innan man gör. Som att berätta för folk vad man egentligen tycker eller hånglar med fel person eller vadsom egentligen. Inte så farligt nåt av det kanske men det kan bli lite pinsamt och man måste sen stå för det dan efter. Än värre är det med fylle-sms. Denna fantastiska uppfinning som sms är har ju denna fantastiska förmåga att transformera sig till något än bättre när man druckit lite. Härliga tider och riktigt farligt, det vet vi. det är inget nytt och det kan man värja sig från relativt enkelt. Stänga av telefonen, byta pin eller nåt liknande.

Det som jag nu mest råkar ut för själv just nu är än värre. Jag har en förmåga att fylle-facebooka. det är farligt det för man hinner skriva så mycket mer än med en telefon. Än mer svammel kommer ur en med de mest fantasifyllda stavningar som man kan hitta på. Fullständigt vansinne är det. Det finns väggar att skriva på och det rä det värsta av allt, för där kan alla andra se det också. Man kan skicka ett privat medelande, det är också farligt eftersom reciptören kan göra vad den vill med den information man delar med sig av med en enkel knapptryckning.

Nä, om facebook skulle kunna skaffa alkolås på funktionerna skulle jag vara mycket nöjd. Kanske rent av på datorn också, det hade vart uppskattat. Då kanske man slipper vakna med datorn i knöt eller med den på golvet halvt sönderslagen. Det hade ju vart najs.

Ja, just det. jag är färdigbeslutad och klar, men skriver inte om det förään tidigast imorgon eller på söndag, beroend epå hur bra väder det är imorgon.

Barasådär

Ja, ingen allvarlig arbetsskada som att borra sig i handen eller klippa av ett finger eller så alltså. Så yufft är inte mitt jobb och så dum är inte jag, nu iaf. Det hadlar snarare om den här pokern jag håller på med nästan jämt. Jag var precis inne på lite kompisar bloggar och lade lite kommentarer och då måste man ju fylla i en kod. Denna kod kan se ut som Q2J3 ellr K9A8 eller liknande. Detta startar omedlebart min hjärna med att tänka att det är ganska bra händer att starta med när man spelar omaha poker. Jag är sjuk, jag behöver hjälp. det blir för mycket, stoppa mig. En sån enkelt grej liksom, det tar över mitt liv totalt. Men så lägger jag kanske ner totalt 60-70 timmar per vecka på någon slags poker så det är inte konstigt kanske.

Min gode vän Mats har listat de saker han tror att jag kommer att avslöja när det väl är dags och han har funderat ut dem så bra att de förtjänar sin plats i solen. I pity the fool har heller aldrig varit direkt emot listor så här kommer de.

1) Du flyttar hem till Sverige och startar en limousineservice.
2) Du kommer ut ur garderoben.
3) Du ska sluta spela poker för det är, som du själv har påpekat ett flertalet gånger, världens jävla skitspel.
4) Det var du som kläckte idén till Facebook och ber om förlåtelse till hela världen för den otjänst du är skyldig till.
5) Du tycker egentligen inte om White Russian, du snarare hatar det.

Ingen kommentar på nån av dem, ni får gärna såklart men jag håller mig från.

Jag mår inte illa, ingenting dåligt har hänt eller så. jag har bara en del att fundera på och det är förvirrande.

Och bloggen blir lidande för det såklart.

Men jag är nära ett beslut.