I pity the fool!

Det är inte så lite konstigt att man känner sig något utanför som svensk. Vi (svenskar/nordbor/whatever) är uppfostrade till att vara artiga, i tid, snälla mot barn osv. Jag tror vi ser oss själva som lite tillknäppta och vi vill egentligen inte vara det. Vad gör du då åt det? Vi börjar dricka rödvin till maten, kramas lite mer när man träffas, bjuder in på lite mer informella träffar hemma bara för att grilla eller vad som. Vem tar vi då efter?

Le French of course.

Gårdagen bjöd på en fransk encounter av sällan skådat slag. Jakob som vi bor med skulle med en bankpolare till ett litet kortspel och frågade om vi ville följa med och det lät kul så det gjorde vi ju. Skulle bjudas på nån fransk mat med potatis och äcklig ost och lite så. Lät annorlunda och kul såvisst, det gör vi. Annorlunda var ordet. Någon som vet vad en Raclette är? Visste inte jag iaf. Det är en slags ”grill” som man säter mitt på bordet och i ”grillen” sätter man små spadar där man smälter ost/grillar potatis/bränner fingrarna. På ”grillen” lägger man vad man nu vill ha till (kött/grönsaker/vitlök/lök) där det steks och fixas till under tiden osten smälter och blir bubblig. Sån där skön fransk ost också som luktar som fan innan den blir varm då den faktiskt blev mkt god. När det hela är klart lägger man allt på tallriken, smetar över osten över hela grejen, dricker rödvin och så har man trevligt. En bra typ av lära-känna-pryl där man, ja gör saker tillsammans helt enkelt. Kul pryl. Raclette, kul ord också.

En annan sak där man känner sig annorlunda när man är med ett gäng fransmän och kvinnor är sättet att hälsa på. Skaka hand? Nejnej. Pussa-kind-folket pussar två ggr, en liten kram och thats it. Jag fattar ingenting, jag skakar tass jag. Di franske måste fan va förkylda jämt så mycket som de närmar sig varandra. Så tror jag det är iaf.

Känner sig lite tråkig och opassionerad gör man iaf och så ska det ju inte vara. Jag fick utlopp för min passionerade sida senare då det spelades kort istället. Poker är verkligen så jäkla jäkla kul. Jag tycker verkligen det, jag skulle kunna spela hela tiden och inte tröttna tror jag. Spelets strategi med bluff/tur/bra kort/hålla-masken/skicklighet gör det till ett perfekt spel för mig. Då lever jag upp. Det var kul, jag vann inte såklart eftersom alla fransmännen teamspelade mot mig eftersom de fattade att jag visste vad jag höll på med. Eller åtminstone försökte de ständigt se mig och syna mig och slå mig. Jag kom tvåa, helt ok. Laurent vann. Vi var i tydligt underläge då vi var 3 svenskar, 3 engelsmän och kanske 12 fransmän/kvinnor men grymt ändå.

I still pity the fool som missförstår med flit