I pity the fool!

Det 24 Juli 2006 skrev jag det här. Jag förklarade där min intention att springa Marathon dett år när jag fyller 30 och detta år där jag hade så gott om tid på mig att träna upp mig till. Det var vid tiden 685 dagar kvar att träna upp sig till marathonet... Det blev inget av det... Ett misslyckande? Nej, jag tycker inte det ändå. Jag saknar som vanligt självdistans när det kommer till den här sortens saker och jag kommer alltid lägga ribban lite högre än jag klarar av. Jag tror fortfarande att jag hade löpt denna varma dag bara jag hade stannat i Sverige och inte gjort London/Gibraltar/Malta och all den onyttighet som kom med det.

Det är min bortförklaring alltså, den är inte speciellt bra. Den är inte speciellt effektiv och litegrann skäms jag över att jag inte genomförde någon av de saker som jag satte upp som mål. Men livet är för kort för att ångra vad man inte gjort. Jag får helt enkelt ta nya tag och försöka igen till nästa år. Det är ändå ett sjukt långt lopp och om det rä så varmt som det var idag kommer det dessutom att krävas mer än ren löpstyrka, det kommer krävas viljestyrka. Den tror jag att jag har.

En annan sak som skedde idag var att det var skrattstock på långholmens amfiteater. Skrattstock syftar såklart tilld et faktum att det är roligt (skratt) och det klassiska Woodstock (Festival) och det är en standup-gratisfestival som var just idag. 55 komiker på 11 timmar och när jag var där hann jag se Magnus Betner, Özz Nujen, Thomas Oredsson och hon den där iranska tjejen med det omöjliga namnet. Grymt mycket folk var det iaf och det var läckert att se. Hade ingen aning om att stand-up-scenen hade så mycket anhängare. Mellan 22-23 ikväll kommer hela sveriges älskling Björn Gustavsson att gå upp. Låt oss gissa att de rosedrickande lattemammorna som var i publiken nu kanske byts ut mot något mer berusade grabbar och tjejer som alla vill ligga med Björn.

Grymma arrangemang båda två. Stockholm är riktigt bra ibland.

Barasådär