I pity the fool!

Just nu har jag vansinnigt många bloggtankar, rent av så många så jag inte skriver alls eftersom jag inte kan bestämma mig riktigt. Nja, det där är ju lite lögn egentligen eftersom jag nu skriver men fram till nu har det varit så i alla fall. Så det var inte riktigt en lögn men inte heller direkt sanning. Barasådär.

I sommar har jag läst ett par böcker om Buddism igen, det var ett tag sen jag gjorde det och jag är precis lika insiprerad den här gången. Jag, som inte direkt ser mig som direkt troende, ser mig själv mer som en person som skulle trivas bra med det buddistiska tänkandet. Om man bortser från hela biten med att bortse från materiella ting och alkohol och så då. Men ändå, intressant. Jag har funderat en del på medlidande den sista tiden. Det händer så mycket skit i världen och har alltid gjort så och kommer antagligen alltid göra det också, om vi inte gör något åt det.  Om det så är krig, rasism, diskriminering, nazism eller nåt annat, skit kort och gott. Jag tror, precis som min "idol"  Dalai Lama, att man kan komma långt genom att förstå delar av medlidandet.

Vad är då medlidande? Jag tror det är önskan att andra ska bli helt fria från lidande och jag tror att vi främst strävar efter att nå upplysning genom medlidandet. Vi måste dock vidareutveckla vårt medlidande. Först och främst gör vi detta genom att utveckla vår empati gentemot andra. Genom att försöka förstå hur allvarlig andras olycka är, troligen är detta enklast på de som är oss närmast men för att verkligen ge det en chans även andra. Problemen med de som står oss närmast kan vara att deras problem kan bli outhärdliga för oss, då vi vet mer om dem. Men den närhet jag talar om måste inte vara fysisk, inte måste den heller vara känslomässig utan det vi bör utveckla är vår förmåga att ta ansvar. Helt enkelt hysa omtanke om någon annan än oss själva. För att utveckla den sortens närhet måste vi absolut reflektera över det goda och det nödvändiga i att måna om andra varelsers välfärd och inte bara oss själva. Jag tror att vi måste ta oss så långt som att det går upp för oss att det medför inre lycka och sinnesfrid att bry sig om andra.

Vi borde nu också kontemplera lite om andras godhet, också den är en del av empatin. Vår egen så kallade välfärd beror ju till stor del på andra människors bidrag. Det är deras hårda arbete och slit som, i de flesta fall, gör att vi har nånstans att bo, någonting att äta och någonting att ha på oss. Det är nån annan som har gjort det för oss. Inngenting av det skulle vara vårt om dte inte fanns andra helt okända människor som brydde sig om andra. Om man begrundar det på det sättet så växer min egen uppskattning för andra ganska mycket, liksom min närhet och min empati för dem.

Mycket semi-djupa tankar idag, tisdag morgon. Måste få lite ordning på den här bloggen också, för spretig. kanske ska strukturera upp den lite. typ måndag - oseriös, tisdag - djup, onsdag - träning osv. Eller så fortsätter jag bara som jag gör. Det funkar ju.

I pity the fool som tror att världen kretsar runt "planet himself"