I pity the fool!

Ja, iaf i två veckor nu. Jag är tillbaka på Malta. Detta soliga och varma land mitt i medelhavet. Landet med god mat och en gå-ut-kultur som tilltalar de flesta. Gott om pubar med god öl och nästan alltid sport på storbild. Solen går upp tidigt och ner sent, och däremellan måste man ha solglasögon på sig för annars se man inget. Låter det inte hemskt? Antar att många tror att jag ironiserar när jag skriver detta men det gör jag verkligen inte. Jag vill inte vara här. Här finns ingen familj och inte de rätta vännerna. Här finns absolut inte Becca och vårt liv tillsammans. Och det är inte alls kul. rent av skitliv skulle man kunna säga.

Men det är bara i två veckor, sen är det klart.

Gått större delen av dagen och funderat på vilken av all mina uppslag som jag ska blogga om men nu när jag sitter här framför datorn så kommer jag inte på en enda vettig tanke att skriva om. Det är förbannat märkligt det där. Men jag skyller förkylningen på det tror jag, och tristessen kanske. Och så tror jag en del kan skyllas på den underbara Jul-Nyårsledighet som jag haft i Falkenberg. tacka fan för att man inte vill vara kvar här då. Vill tillbaka, tillbaka till min liv. Det liv som nyligen nystartats och som är det liv som jag letat efter så länge. Dit vill jag. Ge mig, jag vill ha.

Åh, jag orkar inte med detta mer nu. From imorgon så är jag åter på banan igen, jag lovar.

Barasådär