I pity the fool!

Det är märkligt hur liver ter sig. För exakt ett år sedan lämnade jag stora starka älskade London för lilla Gibraltar. Jag visste inte vad som väntade mig och jag var hoppfull över att allt skulle lösa sig till något riktigt bra. Jag hade haft en turbulent månad bakom mig och det var skönt att komma från allt just då. Gibraltar visade sig vara ett ställe där jag träffade massor av personer som jag idag ser som verkliga vänner. Personer som jag alltid kommer att hålla kontakten med. Det var spännande 9 månader för en av världens största spelbolag men när jag hamnade i ett läge där jag inte såg någon mer utvecklingspotential så lämnade jag. Med buller och bang blev det också. Enda managern som blivit avvisad från kontoret under på tre år sägs det. "Better to go with a bang than to fade out" säger jag. En galen tid var det sannerligen och det finns många tillfällen och resor som är värda att komma tillbaka till.

Har fått mycket kritik för mitt beslut att lämna Ladbrokes men vad kan man göra? Jag är en person som alltid lyssnat på hjärtat och det sade mig att det var dags. dags för något nytt och dags för Rickard att utvecklas. Vet inte om jag gjort just det här men jag har hittat så mycket annat. Jag har hittat mitt framtida liv och en önskan om att komma tillbaka till Sverige. Det är nog det bästa av allt. 18 månader får absolut räcka med arbetslivserfaranhet i den här branchen, åtminstone på operativ nivå. Och vad det betyder hoppas jag kunna berätta mer om inom kort. Malta har vart bra och det är egentligen inget fel på denna lilla ön men det är samma sak som Gibralar och Spanien antar jag. det rä ett ställe att semestra på, att festa på. Inte att bo på. Absolut inte när det finns något mycket bättre som väntar i små hålor som Vargön och Falkenberg.

Men jag blir nog bosatt i Göteborg eller Stockholm. Det avtrycket har London gett på mig, det är lättare i en storstad.
London ja, det ter sig så att när jag kommer tillbaka till London imorgon så är det exakt ett år sedan jag lämnade. Det är mycket mräkligt hur mycket man kan lära sig själv om sig själv på ett år. det är än märkligare hur mycket i ens liv och ens värderingar som kan ändra sig på ett år. Men det är bara till det bättre. Jag ser egentligen ingen anledning att inte återanvända samma avslutning som jag gjorde då.

"Heja mig själv när jag går vidare på fler äventyr. En avstigning innebär också att man startar något nytt, ett tomt blad, ett nytt kapitel. Det är vad som sker nu. Det är nu det gäller, nu skapar jag min framtid och nu skapar jag mig själv. Jag vet vart jag vill, jag har ingen karta men jag har en idé. Det kan räcka långt, Jag tror det räcker långt.

Nej! 

Jag VET att det räcker hela vägen."

Barasådär