Back home
Ja, nu skulle ju inte detta handla om mynt utan vart man känner sig hemma. Jag har varit på många ställen sista veckan där jag gör det, känner mig hemma alltså. Jag gillar att det finns flera ställen där jag gör det men det stressar min rastlösa kropp att jag troligen inte kommer att hitta ETT ställe där jag kommer trivs resten av mitt liv. Jag ägnar mycket av min tid att fundera på vart jag ska ta vägen med migsjälv.
senaste året har jag bott i 4 olika länder på en mängd olika adresser och städer i de enskilda länderna, haft 4 jobb och brytit upp från allt efter bara ett litet tag. precis där är jag nu, i det stadiet. och jag vet fan inte riktigt vad som händer. Nytt jobb på gång här som jag fått men inte startat än så det innebär att jag måste göra mitt nya jobb utan att ha papper på det och dessutom med samma titel jag hade innan och framförallt med den låga lönen som det innebär. Det är inte så kul, det var inte så det skulle gå men detta företag är en stor röd maskin som rullar sakta sakta. Men jag sväljer stoltheten och löftena och går vidare. tror jag. eller så flyttar jag någon annanstans. Fast det kan jag inte för nu börjar många att boka resor för sommaren. jag stannar helt enkelt, för er skull. Det gör jag så gärna för er.
För övrigt är solen här på riktigt nu och det är gutt.
Fumlare-Funkis
Jag har förresten varit på det som kallas SFS-FUM (Sveriges förenade studentkårers fullmäktigemöte). Det är ett riksmöte som man har en gång om året och denna gång var det på Gotland under överseende av en person som också är den vän som jag kanske respekterar och beundrar mest av alla i hela världen. Det är inte att säga lite då jag hyser en oerhörd respekt för alla som jag släpper nära mig. Detta är ett blogginlägg som kan komma att bli mycket långt för jag har inte styckat upp det som jag tänkt. Det var tänkt att det skulle bloggas varje dag men av det blev det intet, därtill fanns det inte tid. Jag föll av spåret lite med denna info om vad SFS och FUM är och jag vet inte riktigt hur jag ska plocka upp det. Den djupaste av respekt vill jag förmedla till de jag saknat, nu träffat igen och lämnat återigen.
Mycket bra har hänt, träffat gamla styrelsevänner från SFS styrelse förra året, andra studenter från hela Sverige som man träffat på andra möten, för det är sannerligen inte det första Fum jag vart på. Jag har sovit på luftmadrass i sporthallar i Gbg och Luelå, tom lägenhet i ronneby och haft hotellstandard i Visby, i Örebro hade jag egen lägenhet så det var ju klart bäst. Jag har sett Lisa Miskovsky uppträda i norr och jag har trott att hon ska göra det igen varje gång sen dess. Det brukar vara hockey-VM under fum och i Gbg skippades sittningen för att se Sverige-Tjeckien. Det har gråtits på FUM och det har skrattats, alltid har jag försökt vara den stöttande axeln men jag har också tagit emot mycket stöd. Vi har blivit fulla för att det varit tvunget efter en jobbig dag eller ett jobbigt beslut och vi har, precis som eldkvarn säger, blivit fulla för kärleks skull. Mycket har hänt och mycket finns kvar. Jag är numera ?galt? i dessa sammanhang med mina 5 raka Fum som jag dessutom haft 5 olika funktioner på. Omväxling förnöjer som man säger, eller gör man det? Ja, det gör man nog. Vilketsom så är det ju alltid kul med listor och därför har jag här en lista på mina Fum. Barasådär.
- Visby 2007 Funktionär
- Örebro 2006 SFS Styrelse
- Ronneby 2005 Delegationsledare Örebro och VÖK (Växjö-Örebro-Karlstad)
- Luleå 2004 Ledamot Örebro studentkår
- Göteborg 2003 ?Pappa? för VÖK (markservice)
Jag tappade tråden igen, för detta ska egentligen (som vanligt med mig) vara en hyllning till mina vänner jag träffat genom denna organisation och genom mitt engagemang. Jag hittar inte ord för hur jag kan beskriva hur jag känner för er. Ni är så sjukt grymma på allt ni gör och är precis så nördiga som behövs för att det ska fungera. Det var så jävla skönt att se er igen. Hann inte säga hälften av allt jag tänkt på sen sist till er men bara att veta att ni lever och trivs med det liv ni har är nog. Åtminstone för nu, vi måste ju hålla kontakten också.
På tal om att hålla kontakten så är jag kanske inte bäst i världen på det själv och jag bor kanske längst bort av alla men jag ska göra detta nu. Jag har lovat Betten och när jag lovar Bettetn så måste det bli så. När man beundrar någon så mycket så är det en självklarhet. Det smärtar mig att jag missat avslutningen när stora hyllningskåren (all pun intended) berättar att detta var det bästa FUM någonsin, för så är det. Coolt, välförtjänt,
Barasådär
IFF IFF - GAIS
IFF IFF ja, en ganska bra klack hade de. Gastade mycket ge mig ett M, ge mig ett IFF ge mig ett IFF och så vidare. det är bra, kul att de bryr sig. Kommer blir ledsna när Elsborg springer hem guldet senare i höst men kul för dem nu. Makrillarna frön Götet höll på att spinga/snubbla fram ett par gånger men var bara för usla. Tror Rolle Nilsson får snöra på sig skorna igen till nästa match. han såg jävligt fit ut på bänken, inte alls som Junior eller sidledsdanne andersson (som man förresten kan köpa som mål på McDonalds i Malmö) Kul för han, då kan han känna sig som den stjärna han inte är. Vet inte varför jag sågar han så mycket just här men jag har aldrig riktigt gillat han liksom. Spelat i Bari och Venezia och sägs nästan varit på väg till Inter någon gång. Det är ju lite imponnerade egentligen men så är det ju det här med landslagsinsatserna, de är ju inte bra. Plus att han e tjockare än skoog, som inte spelade. Det var synd, att Skoog inte spelade alltså. Han e kul, bootiliciouskul.
Jaja, det var det, höll på att krocka sju ggr på vägen hem också, skåningar kan inte köra bil, fick jag in den också. Fint så. Barasådär.
Allt är relativt
Om jag ska vara ärlig förresten, varför säga så? Varför skulle man inte var ärlig och om man inte skulle vara det, varför skylta med att man inte ska vara det? Rent tekninskt sätt borde jag nu radera det jag skrev ovan eftersom jag beslutat mig för att sluta använda dessa kvasiutryck men då skulle detta stycket få absolut ingen betydelse alls, och så kan vi ju inte ha det. Återigen ett dumt uttryck, klart vi kan ha det så, inga barn som svälter mer eller några isstormar som tar över världen bara för att jag tar bort några ord ut min blogg. Så är det.
Jaha, vad har jag lärt mig sen sist? Ingeting tror jag.
Sjukdom
En annan som är sjuk är Markus dator som jag lånat för att ha internet i lägenheten så det har jag inte längre heller, det blir man ju inte friskare av direkt. Men jag har besök här och av det blir jag genast piggare och gladare. Det är underbart.
Bara ett par dagar kvar tills jag kommer åter till Sverige nu, ska till Köpenhamn och Lund och Gotland och Stockholm och såklart hem till Vargön så smaåningom för et kortis med familjen. Det blir fint.
Mycket fint rent av.
Tills vidare jobbar jag hårt på att bygga på min profil på facebook, där jag lyckats stava mitt nman Rickard Pettersosn eller nåt liknande. Undrar hur man ändrar det har skcikat 4 mail till 3 olika personer men ingeting händer. En underbar sida där man lätt kan hålla koll på vart ens vänner är i livet men svår att administrera verkar det som. det ordnar sig säkert också. Nu blir det soppa och apelsin för mig,
Fridens Liljor
Jag hittade tillbaka
Inte hinner jag skriva nåtkul heller förutom att jag ser fram emot morgondagen mycket. Och nästnästa vecka är jag tillbaka hemma i Vargön en snabbtripp, det blir fint det.
ska också till gotland och Köpenhamn och allt sånt men längtar rätt mycket efter systrarna mina nu så det ser jag fram emot mycket.
Det sämsta med den här dagen är att jag börjar bli sjuk och det bästa att den är över nu.
Kram
Snabb-blog
Dagens tänkare från mig är hur det kommer sig att jag inte kan forma en tanke eller plan längre än 3 månader framåt så fort jag ska göra någonting. Dagens andra tanke gick till vart jag var för exakt ett år sen. Det stannade där för jag ägnade mycket tid åt mig själv och min framtid för exakt ett år sedan. Det var då nomineringstid och intervjuer för presidieposterna i SFS, något jag var mycket intresserad av vid tillfället. Många saker gjorde att det inte blev nåt av det men en av den var nog absolut min oförmåga att göra som alla andra och genom att spela ett spel som jag inte var redo att göra. Naivt kanske såhär i efterhand men vet ni, mitt liv blev ganska bra ändå. Mycket bra rent av. jag har sedan dess bott i tre länder, 5 städer och fått en mängd utmaningar presenterade för mig som jag aldrig hade hamnat inför annars.
Politiken får vänta ett tag till tror jag, kanske lika bra det. Är fortfarande inte lastgammal så jag hinner säkert med det också. Har ju som bekant lite för lätt för att lägga mig i saker. Och för det är jag glad.
Lista för dagen
1. Mamma, Pappa, alltid på listan
2. Timbaland; Presents: Shock Value
3. Ska ge mig på att se Heroes, 18 avsnitt.
4. CSI Miami har sjukt snyggt foto, glättig story men snyggt foto.
5. Nikola Sarcevic, Tybble Skyline
6. Fall out boy - Arms race - Kanye west Remix, sjukt svängigt
7. Sol och värme, fortfarande bättre än snö och slask
I pity the fool som borrar i lägenheten under så tidigt som kl 11 på morgonen, borde vara förbjudet, alltid.
Bilder och vänner och svammel och...
Mycket poker blir det iaf. Ingen förlorar såklart. Vi är alla strålande och fantastiskt duktiga spelare som kan våra odds och som kan läsa motståndare rakt igenom. Vi har spelat länge och vet precis vad vi ska göra i alla situationer och.... det är sånt skitsnack egentligen. Eller? Möt oss på ett pokerbord nära dig om du vill se efter.
Nu till något helt annat. Häromagen hade en god vän till mig en gammal kentlåt/text på sin MSN ."Vi blev som dom andra" var det och det som slog mig då var att just Anders och jag och Thomas blev inte som dom andra. Dom andra i detta läget är inte de som bor på andra sidan ön i Lost utan de som man växte upp med. Jag har alltid sett mig som ganska normal och det är nog Anders och Thomas också egentligen. Vi har väl dock gått våra egna vägar ganska många gånger och det är väl därför vi inte hamnade med familj och bil och hus och hund och barn och lån och värmepannor och barn igen. Inget fel i att ha allt det men det är inget som jag har. Och vet ni? Jag mår bra ändå. Och jag vet att mina gamla vänner också mår bra och att det kommer gå bra för dem i framtiden. Med barn och värmepanna eller inte.
Avslutningsvis en liten lista med vad som är riktigt bra med Tjibbraltar/södra spanien just nu
1. Solen
2. Värmen
3. Nya vänner
4. Nya utmaningar
5. Mängder av resmål inom två timmar
och så en liten kortare lista med vad som inte är riktigt bra
1. Det ska visst bli regnperiod säger folk
2. Inga "gamla" vänner
3. Längtan efter svensk mat, måste till sevilla och IKEA där...
I pity the fool som drar med sig regnet hit
Trött...
Mötet med chefen gick... Ja, det gick. Ingen ändrade sig och inga direkta svar gavs men respekten ökade i båda riktningar tror jag. Jag är fortfarande lite ambivalent till vad jag ska göra men det där ordnar sig. det gör det alltid.
Det vet jag.
Insomnia
Tror föresten det heter insomnia, säkert nåt som google-Mats eller wikipedia-Linus svara på. Eller lärar-Niklas, han kan nästan allt den gamle ljugarn. Insomnia var också en galen låt med Faitless en gång i tiden men det är inte det detta jag har handlar om, jag är inte ute på rejv hela nätterna, det är inte det. Någon annan slags insomnia helt enkelt.
skräp är det iaf för det gör att jag är trött hela dagarna, blir väl antagligen lite gnälligare och svårare att vara runt på samma gång, kan vara därför jag kommer så bra överens med överdjuren på jobbet kanske. Jaja det där ordnar sig. "There is more to poker than life" som man säger. Jag är nog sån här helt kort, en funderare, sällan nöjd med vad jag har, vill alltid ha mer, inget fel i det va? Vill vinna, vill framåt, inte stå still.Bara när jag funderar, fast då sitter jag helst tror jag. Skönt att sitta, fast man får ont i ryggen om man sitter för mycket och där har jag skrivit bort mig ur andemeningen med den meningen. Som vanligt. Skönt att va sig själv.
I mitt funderande har jag alltså kommit fram till att jag är mig själv. Hmmm, hade jag inte behövt två veckors sömnlöshet för tror jag. Nu är det iaf dags för dagens andra försök till sova, morgondagen är viktig för framtiden här. Dags att få korten på bordet av pokerchefen.
Pissed off....
Är då detta bra? Nej det är det såklart inte men om alternativet är att hålla käften och sitta i ett hörn och knappt göra någonting så väljer jag hellre att ha lite fajter på jobbet. Jag tror jag är en person som ganska ofta hamnar i såna här situationer eftersom jag har en stark vilja och jag behåller gärna den hellre än låter mig kuvas.
Jag har däremot Managing director på min sida vilket är bra eftersom han e chef över alla de andra. Inte för att han sparkar dem innan mig men ändå. Sparkas förresten, skulle va spännande, aldrig blivit det. Tja, den som lever får se. Om det sker, vilket det inte kommer att göra, så kan man ju alltid jobba på Stan james, betsson, 888, partypoker, pokerstars, william hill, VC eller Interpoker kanske. Möjligheterna efter några få månader här nere är ganska många. Men jag vill va kvar och jag tänker kämpa mig kvar, som jag alltid gör. Men nån ändring i attityd från cheferna måste det bli också.
Hur svårt kan det vara att få ett svenskt tangentbord till jobbet liksom? vi är ju bara ett av världens största spelbolag liksom, jag förstår verkligen inte vart problemet ligger
I pity the fool som inte vågar ta konfrontationen.
Skitliv-författaren i Rocky

Passar ju säkert in på fler, nu när jag tänker på det har jag minst en till från hemstaden som passar in här, även han känd från pennybridge. Bryter säkert mot alla regler för vad man får publicera men vad ska man göra när man skrattar så man faller av stolen.
Ha´t
Oscarsfilmer
Jag ser mycket på film nu, det håller mig från pokerborden och jag har alltid gillat film så det är inget konstigt med det egentligen. Eftersom jag ser mycket film kommer kanske bloggen bli mer kulturell närmsta tiden, vem vet? Man vet aldrig vad som kommer hända va?
Jag jobbar ett riktigt graveyardskift denna vecka, 18-02, känn på den. det är å andra sidan svenska sommarvärme här nu så då kan man ju alltid jobba lite på solbrännan kanske. Det är inte sånt här ni vill läsa va? Ni som är kvar i kalla sverige? Jag ska sluta direkt. Inget kul att vara inne ändå.
Ikväll ska jag se Happy Feet, tror den är bra.
När man var liten...

Jag åt en cornetto, som inte heter cornetto på engelska.Den heter nåt helt annat och kanske inte ens var en cornetto för den smakade inte som en heller. Men den såg ut som cornetto iaf.
Jag är med kamera numera
Anywhooooo. Jag har fallit för trycket och har väl lite accepterat att (kanske) digitalkameran inte är en lika stor fluga som internet är. Jag har skaffat mig en, köpt en rent av. ett rent impulsköp på Heathrow airport såklart, i sann rickardanda. Inte kollat upp innan utan rakt in och ta en kamera som ser läckrast ut bara. Jag köpte en svart Samsung NV3 för de som undrar, 7 megapixlar och grejer. Är det ens bra? tror det.
så, med denna kamera har jag beslutat mig för att se min omgivning. Jag kommer att lägga upp mina bilder på ett ställe som heter tabblo.com och just denna första fotosession hittar ni precis genom att klicka här.
Det får vara det. Förhoppningsvis kommer jag inom kort att lägga upp lite fler bilder.
Vad ska det bli av oss?
Jag är en person som är är "blessed" med härliga vänne rmed tro på framtiden. jag själv är en person som aldrig slutar att sträva framåt, kanske är det därför jag har så svaårt att slå mig till ro i allt jag gör. full fart tills jag hittar något annat liksom. Så har det alltid vara, så ska det inte alltid bli. Jag är min egen chef och jag bestämmer hur jag ska leva mitt liv.
Som vanligt nuförtiden så hade jag en plan när jag började skriva men den är lång borta nu, kvar bli ett svammel som jag inte vet vart det slutar. Anledningen till detta svammel är framförallt att jag återigen inte vet vad jag ska göra. Jag har en bra tjänst på ett var världens största spelföretag, har kul på fritiden och träningen funkar fint. Så vad har jag att klaga på?
Är detta vad jag ska göra? Är Ladbrokes och pokerbranschen det som jag kommer att gör amina hundår i? Det är det bästa jag vet och jag gör ett bra jobb men gör jag skillnad? Knappast. När jag fick jobbet i London sade en god väns mamma: -Men, vad ska han göra där? Rickard är ju en person som nu när han är utbildad skulle revolutionera genom den statskunskap han lärt sig". Och hon hade rätt, jag skulle ju det. Jag har inte gett upp den tanken men jag tror att fjolårets FUM-kollaps faktiskt tog lite hårdare än jag erkänt. Jag var tvungen att ta mig bort.
Jag har nu bott utomlands i 7 månader och kanske är det därför dessa tankar kommer. Vem vet. Framtidstro finnes. Jag kan ju alltid lira poker heltid annars. uppenbarligen ganska bra på det.
I pity the fool som slår ut mig ur dagens $100.000 guaranteed på mansion.
konstaterande
Olika fast lika fast ändå väldigt olika
Jag ser alldeles för lite på film nu för tiden. Jag har inte tid, har inte haft någon dator på ett tag och jag har för mycket att sätta mig in i gällande mitt jobb som pokeragent för Ladbrokes. Skulle kanske kunna bli en film om det, Pokeragenten! Inte så kul kanske, se mig gå till jobbet, sätta sig framför en dator och sen sitta där i 8 timmar och sen gå hem och spela poker alternativt läsa pokertidningar för att hålla mig uppdaterad. Blir ingen Oscar av det inte. Film ja, det var det det skulle handla om. Hur hittar jag tillbaka till det spår jag skulle in på tro? Nytt stycke kanske.
Jag har senaste tiden varit på bio två ggr. Det är såklart alldeles för sällan men det finns ingen bio i Gibraltar så jag får ta chansen när jag är på andra ställen. Eftersom jag varit både i London och Sverige sista tiden så har det funnit chans till detta. Jag har sett Babel och jag har sett Smokin Aces. Det är en film som är Oscarsnominerad och en som inte är det. Vänta till slutet av texten med att gissa vilken. Det är en monumental skillnad i kvalité mellan dessa filmer men icke desto mindre finns det ett underhållningsvärde i båda. Många skulle kunna säga att dessa filmer inte har något gemensamt, att det är pretentisöst skräp att ens försöka jämföra. Och egentligen har de rätt, men jag ser ändå likheten i att båda handlar mer om karaktärer än om en sammanhängande historia. Båda skyltar dessutom med kända namn som egentligen inte är en jättedel av filmerna. Men det är väl så man säljer en film antar jag.
I Babel är det Brad Pitt och Cate Blanchett som står för stjärnglansen men som blir totalt utspelade av relativt okända namn som Rinko Kikuchi och Gael García Bernal. Eftersom detta är en text som inte ens tänker gå in på vad filmerna handlar om så är det ingen idé att ens börja förklara hur de passar in i varandras liv men det är otroliga personskilldringar som vi får njuta av, speciellt i Kikuchis skeva bild av den japanska flickan. En film totalt utan skygglappar och förmildrande sken. Som förmedlar precis samma råhet som Alejandro González Iñárritu gjort i såväl "21 grams" och "Amores Perros" tidigare.
Smokin' Aces ställer upp med säljande Hollywood-namn som Ben Affleck, Jason Bateman, Andy Garcia och Alicia Keys men de har alla ytterst små och stereotypa roller som alltför sällan gör något ens lite förvånande. Filmen är en ytterlighet i filmvåld, blodbad och skjutande. Många markandsföringsmiljoner har troligen plöjts ner i denna egentligen medlemåttiga film som ändå har ett på många sätt skönt underhållningsvärde. Framförallt står den som alltid strålande Jeremy Piven för det mesta av det sköna i filmen. Stundtals lika sköna kommentarer som han står för som "Ari Gold" i succéserien Entourage.
Räcker det? Nja, det är inte så man går och tänker på filmen när man går ut ur bion. den är borta lagom tills man när bussen som ska ta en hem med det är kanske en film som man laddar hem och ser godbitarna ur en gång till. det gör man troligen inte med Babel, en film som är så psykiskt påfrestande att se en gång så man knappt klarar den en gång till. Ingen av filmerna berättar en start-till-mål-historia utan bygger mer på karaktärer. Gott så, underhållsninsgvärde i båda.
Till sist ser jag mycket fram mot Blood diamond med DiCaprio, Rocky Balboa med Sly och The Brothers Bloom med Rinko Kikucho. Samtidigt funderar jag på om det någonsin kommer att göras en bättre film än De misstänkta (The usual suspects). Vete fan faktiskt.
I pity the fools som pratar, skriker, jublar i en biograf (företrädesvis engelsmän)
Sunny gib
Jag stavar som en kratta har jag märkt, inte är det lättare med ett engelskt keyboard omgjort till svenska inställningar heller. Rent av svårare. Jag önskar att jag ahde mycket att berätta men det har jag ju inte egentligen. jag har jobbar varenda jäkla dag sen jag kom hit och jag har inte sett mycket av stan eftersom vädret numera är mest som såhär

Detta är inget skämt, ingen bild hittad på ikea eller någon annastans utan en faktisk bild tagen av en av min kollegor förra helgen. Sunny Gibraltar my ass.
Annars sägs det att gibbs, jag väljer att kalla dem det, är ett väldigt tolerat folk. Vana vid att många olika religioner och raser samsas, ser fram emot att kolla hur det märks. Jag gillar det, tyder på stor respekt för varandra, något vi människor har alldeles för lite av i vanliga livet. Inte så konstigt här nere kanske, utkastade på en halvö halvägs till afrika, långt från moder england med shepherds pie och haggis. Kan inte vara lätt, svårt att vara kaxig kanske. Då visar man respekt istället, låter ju schysst.
Ikväll är det över till spanska sidan för kalas och fest. Ska vara en av Europas farligaste städer på sina ställen sägs det. Fan, jag har bott i både London och Vargön, jag är van vid hårda tag. Jag klarar mig. Har hört att det rä ont om folk som går på killar över 1.90, framförallt när spnjorerna typ är 1.35 långe. Ja, jag har fördomar och det vet ni. Skämt åsido, lite farlig ska den vaar och det beror fråmst på att det är en av Spaniens knarktätaste städer. Närheten till Afrika ni vet. Om man håller isg borta från de "dodgy areas" så ska man klara sig säger de. Problemet är att jag inte vet var de är, än.
Well, en kort uppdatering på denna blogg som blivit en resedagbok som är sällan uppdaterad som snart återgår till att vara en blogg. ett stort problem är att mycket i mitt liv här kretsar kring jobbet och det får jag inte prata om utanför jobbet så hur ska jag då kunna skriva om det.... ja, ni fattar.
I pity UEFA som inte släpper in Gibraltar till kvalen till EM i fotboll
Svammel
Så, då är man på plats, Gibraltar alltså. Spännande tror jag visst. Det är lite som att bo i england minus vädret, arbetstempot och det allmänna språket man hör på gatan. Här i Gibraltar hör man nämligen bara engelska hela tiden, så var/är det inte i london vågar jag lova. Det är på gott och ont kanske, inte vet jag.
Jag har så mycket att berätta så jag kommer inte på nåt, har ni någonsin haft den känslan? Den är lite lurig, Man funderar mycket då. Det gör jag sen jag kom hit, funderar alltså. Inte lurar, sån är inte jag, inte så mycket iaf. Grymt ofokuserat svamlande av mig nu. Blir ett svam,ligt inlägg detta. Huvudsaken med det är väl mest att berätta att jag lever, inga apor har ätit upp mig och casinot är inte besökt än (imorgon är det pokerturnerning – hurra!). Trivs jag? Well, jag känner ingen, bor själv i en skitstor lägenhet utan internet men med en herrans massa tv-kanaler. Det är inte nåt svar direkt men jag kommer nog trivas. Det är alltid jobbigt att flytta till ett nytt ställe, skaffa nya vänner och så. Men jag har klarat det förr, tror jag är en ganska social person och jobbar med det jag gillar så jag borde verkligen kunna hitta min plats här. Dag tre har jag ännu inte gjort det dock. Men det är all good ändå.
Inser nu att jag inte på något sätt är i stånd att komma på nåt intelligent att skriva just nu så jag slutar där, går vidare i natten och hittar en spansk-engelsk pub att se dagens fotboll på, kanske äta lite tapas och dricka en öl också. I den ganska ljumma natten. Ja så blir det.
Ni måste komma och hälsa på snart vet ni, det är läckert här, bara så ni vet.