iLove Mac

Ja, så är det. Men det vet ni kanske. Apple ärt helt superior på de flesta sätt och det är egentligen just här på Malta som jag insett hur mycket jag egentligen gillar Mac. Här tvingas jag jobba på en PC med jordens sämsta operativsystem just nu. Vista kan vara sämst någonsin. Oh well, detta ska inte handla om det. Så här ser min arbetsdator ut iaf, viktigt att göra klart för den vad det är som gäller:

iLoveMac_pc

Min kollega Mario har fixat en najs liten bakgrundsbild för mig och om du vill vara lika fin så kan du fixa en likadan på hans iLoveMac-sida som du kommer till när du klickar på länken. En mycket begåvad kille det där, anlita han gärna om ni har nåt ni behöver ha gjort. Nu är ju de flesta läsarna va den här bloggen rätt insatta i just den branchen eller känner folk som är det men... Ja, vad ska man säga. Han är bra helt enkelt.

Tom en sådan bakgrund bli snyggare på mac, tom där är den bättre alltså.

iLoveMac_1iLoveMac_2

Färg kära läsare. Fint det.

Nog med lovsång för mac, det hela skulle ju bara handla om att ni ska fixa bakgrundsbilder som de här.

Nu till något helt annat som dök upp under tiden jag skrev detta. Man ska ju inte mixa ämnen för mycket men det är helt enkelt för bra för att låta bli. Ett hyfsat bekant ansikte dök upp från ett halvmaraton i Norwich där han skar mållinjen på imponerande 1:45. Får se om ni känner igen han.

image47

Skägg, massmördarblick, är det cykelbyxor vi ser? Tummarna har han koll på också som ni ser.

Nr 766.. vår man i England... Sponsrad av nike... Mr Basse Larsson!

Ser ut som han leder loppet just här också. Han har också en Mac, alla vinnare har det.

Barasådär

Driving one of their cars

Familjen har vart här i 4 dagar. Mamma Berith, Göran och systerdotter Emily har gjort ön osäker med sin närvaro. Underbart att ha fmailjen på besök och tror de har sett stora delar av ön med den hyrbil som jag skaffade åt dem. Men det är inte vad det ska handla om enbart. Nejnej. För när de åkte till flygplatsen imorse så glömde mamma mobil här. Det innebar att jag fick slänga mig i hyrbilen och köra ut till flygplatsen med den såklart.

På fel sida vägen, i en bil jag inte kan köra, i städer jag inte kan gatorna i, till en flygplats som jag inte vet vart den ligger. Skulle kanske tittat lite nogare i alla de taxiresor man gjort...

Men det var bråttom och det skulle åkas. Så iväg med mig och redan korsning två så kom första regelbrottet med en körning mot enkelriktad och en stor del av vägen på fel sida. De kör visst på andra sidan här... Jaja, det var en intressant resa med skrikande, tutande, fortkörning, filbyten, u-svängar och allmänt galen körning. Malteserna kan inte köra över huvud taget men idag var jag värst. Jag förvandlades till denna vettvilling som gjorde precis som dem. Skitkul. Tutade så fort vi stod mer än 3 sekunder stilla, ner med rutan och skrika -"Mella, Madonna" och övriga få maltestiska uttryck jag kan eller inte kan. Varje påfart till varje väg påbörjades med att försa 30 meterna köra på fel sida för att tokväja när den kom möte, men jag överlev. Det är inte så illa det va?

Kom till flygplatsen och lämnade mobilen hyfsat i tid, hollywooddäcken skrek och luktade ganska bränt men dit kom jag. Skulle lämna tillbaka hyrbilen ganska exakt den tiden också så det vara bara att göra samma resa tillbaka. LIte smidigare tänkte jag mig dock. Jag beslutade mig för att ta en annan väg hem, eller vägen beslutade att ta mig hem på ett annat sätt. När man konternuerligt läser fel på Msida som ligger nästan där jag bor, och Mdina, som ligger långt ifrån där jag bor, så kommer man fel. Det gjorde jag. Det var inget som inte lite fler otillåtna filbyten, bussfilskörningar och mot enkeltriktad trafik inte fixade. Var nån cykel- gångväg där också som jag tror jag var inne på. Det gör inget, alla kör som idioter. Mitt mantra i bilen där jag satt för mig själv och sjöng "Driving you of your cars" med Lisa Miskovsky. Jag har räknat lite på hur mycket regler jag brutit idag och några av de viktigaste kan väl vara:

1. Inget körkort (Stulet i Amsterdam och inte fått nytt än)
2. Hyrbilen står inte på mig (Väldigt viktigt på Malta)
3. Fortkörning (Man kunde visst komma upp i 120 på den här ön ju)
4. Alla andra trafikregler som finns.

Hade kunnat bli en kul konversation med en polis som stoppar en för en otillåten omkörning när man kör för fort.

Polis: - "Hi there Sir, Went a little fast there, didn´t you, And that was an illegal move to pass that bus there. Can I see your licenese and registration please"
Rickard: - "Nope"

Barasådär.

Hur bestämma vart jag ska ta vägen?

Nu när jag beslutat mig att flytta hem så var det direkt naturligt för mig att tänka Göteborg. Staden som jag saknat och som jag älskar som om jag kom därifrån. Fast jag inte är det. Men är det så naturligt egentligen. Borde jag inte vara mer öppen för andra möjligheter där chansen till jobb och bra samarbetspartner är som bäst. Är det egentligen Göteborg? Kan det inte lika väl vara Stockholm, Malmö eller rent av Köpenhamn? Kan det inte vara hemma i Vänersborg, Kan det vara Örebro, Västerås eller tom Falkenberg? Varför har jag redan bestämt mig? Är det lite naivt av mig att tro att allt automatiskt löser dig om jag äker direkt tillbaka till staden jag lämnade?

Nu är jag ju kanske främst inte så intresserad av den enkla lösningen någonsin, kanske inte är den som alltid tar den kortaste vägen hem. Utan den mest spännande. Den med mest möjligheter. Hur gör man då detta, hur kommer jag på det? Missförstå mig rätt nu, Göteborg känns fortfarande rätt, jag har mycket bra vänner där som kröns av min fantastiska vänskap med Thomas och Annika. Fan, skulle kunna flytta dig bara för dem. På samma gång skulle jag flytta till Örebro för alla Uni-vänner med Linus, Niklas, Ylva och Mats i spetsen. I Stockholm finns nästan all kreativ ådra som jag känner till med Erika, Emil, Anna, Maja, Kattis och Lollo som frontfigurer. Hemma i Vänersborg finns familjen, där finns också Terje och Tobias. 2/5-delar av ett järngäng som kröns av Västerås stolthet Anders. Dit skulle man kunna ta vägen med. Falkenberg lockar såklart, Rebecca är grym. Malmö... Tja, varför inte, alltid kännts spännande. . I Köpenhamn finns Mie,  och pengar, där skulle vara spännande att bo. Det finns gott om alternativ alltså.

Vet inte vart det här inlägget är på väg riktigt förutom till att bli ett skönt nostalgi.inlägg och ett lite mer positivt inlägg än de jag skrivit sista tiden. Fått påpekat att jag skriver bra med ledsamt och det är ju lite synd när jag är så glad. För det är jag. Jag har mycket att se fram emot och det finns mängder av chanser att ta vara på där ute. Jag har trots allt beslutat mig för Göteborg och förutom Annika och Thomas finns ju där Sophie, Johan, Peter, Anderas, Markus, syssling Zarah och många många fler. Någon nämnd resten glömda. Uppenbarligen. Ta inte illa upp är ni snälla. Göteborg har en helhet som många andra ställen saknar. Där finns också den kanske intressantaste dealen som jag fått presenterad för mig. Jag känner också att mina chanser att sätta upp min grej är enklast och störst där. Kommer bli bra det här, känns spännande och intressant att ta steget hem och jag ser fram emot detta så mycket.

Barasådär




Ni har hört det förrut, men med en twist.

Jaha... Ni har hört det förrut... Jag ska flytta.

Ledsen att göra detta igen men det är tvungen. Malta blev inte som jag hade tänkt mig så för en vecka sen sade jag upp mig. Har funderat mycket på vart man ska ta vägen. Har minst 4 ställen som vill att man ska börja jobba hos dem, bolag står på kö från London, säkerligen skulle man kunna åka tillbaka till Gibraltar och jobba. Inte för Ladbrokes såklart men för nån annan. Där finns det gott om vänner man saknar. Det finns det visserligen överallt. Det kommer det finnas även här. Men jag kan inte stanna, vill inte stanna. Vill inte heller tillbaka till någonstans jag varit innan. Vill hem. Så blir det.

Hem, Göteborg. Barasådär.

18 månader som utlandsvensk får räcka. Jag är klar nu, finns mer som drar i Sverige än som drar utomlands. Jag har sagt upp mig från mitt jobb och jag har bokat min resa hem. Har tyvärr så lång som 2 månaders uppsägningstid så det är en stund kvar innan man kommer hem för gott. Men hem kommer jag. Faktiskt redan den 19 dec på Julledighet. Eller ledig och ledig.., Jul är det iaf. Måste jobba men kan göra det från Sverige. Måste sedan ner igen under Januari men slutar där i slutet av den månaden och då åker jag hem på riktigt.

Förvånade?

Det är jag. Men direkt jag tog beslutet så visste jag att jag gjort rätt beslut. Jag är ju sån som ni vet, jag tar ett beslut och så kör jag på det, ingen anledning till att se tillbaka och ångra saker. Detta kommer jag sannerligen inte ångra. Har vart på gång ett tag. Men jag ville ge Malta tid. Onödigt. Nu vill jag bara hem. Finns mycket att se fram emot.

Vad göra då?

Göteborg känns som ett säkert kort, som vanligt. Det blir en bra start. Det räcker så. Det finns så mycket att komma hem till som är spännande och det är bra nog. Nya möjligheter både privat och på jobb. Har en ide jag ska testa på lite foik. Kan bli en egen firma, troligen den bästa arbetsformen för mig.

Så. Därhardut'. Svart på vitt. Rickard kommer hem till Sverige Januari 2008.

Barasådär

Fylleblogga

Ja, vad ska man säga. Först ska jag nog börja med att be om ursäkt för alla stavfel som det kommer vara i det här. jag skriver detta i ett stadie där jag lovat mig att jag inte ska blogga. Jag fyllebloggar alltså. ja, jag kanske inte är direkt så fylle som man skulle vilja men jag är på inga sätt och vis nykter. Jag ska berätta varför.

Det har ingenting med att göra att Sverige är klart för EM, vilket jag visserligen är mycket glad för. Inte heller har det att gör med att England missat, vilker jag är ledsen för. Det har knappt med sport att göra, knappt. Inte har det heller att göra med att jag är tillbaka på den här skitön efter att ha varit i Madrid i ett par dagar. Inte ens det. Jag vet knappt vad det har gör med ens. Bara varför det har hänt. Idag har varit en riktigt svensk dag. En dag som lika väl hade utspelat sig i Örebro eller varsom. Väckt imorse okristligt tidigt med anledningen att vi skulle lira brännboll med lite andra svenskar här på ön. Klart vi ska tänkte jag. Var inte så enkelt visade det sig. Visst tog vi oss dit men vi gick också vilse på den maltesiska landsbygden på väg dit. Inte första gången för mig heller... Inte kul.Vi hittade till slut iaf och när vi väl gjorde det var det den sämsta plan jag sett någonsin. Men vi spelade. Som ni vet har jag viss tävlingsinstinkt och klarar inte riktigt av det här med att inte gå in med 100%. Så också nu. det resulterade i att vi hade en alldeles för stor plan som var nästan omöjlig att varva. Bara nästan. Jag tog i allt jag orkade och fick träff. Satte fart, andra konen: rullgrus. Uppskrapat knä, sida, arm och händer. Höll på att skrapa botrt min tatuering ju. AJ!

Så, det sätter ju spår för kvällen. Senare har vi lirat poker hemma hos Johan som bor i en mycket cool lägenhet. Har sett på svensk hockey på storbildstv och lyssnat på bra musik. Men mest lirat poker. två turneringar med 8 och 9 deltagare, Jag kom 3:a och 2:a. Pengar gav det, inte mycket men det blev inte minus totalt iaf. det är alltid bra. Jag slog Ola iaf, det var det viktiga, Eller, mja, kanske inte men det var en skön bonus. Han är förbannat bra pokerspelare och det är alltrid kul att slå såna. Mario blev för tuff i sista turren men pengarna stannade ju inom "familjen" Det var sedan dags för utgång men jag var både för trött och mådde inte så bra. Eller det ena kanske gjorde det andra.

Jag har inte tokbloggat sista tiden kan man väl säga. Jag har funderat mycket. Över framtiden. Jag har kommit fram till mycket bra grejer och jag har mycket planer. Jag ska snart berätta om några av dem och jag är säker på att många av dem kommer se dem som både spännande och spännande. Kanske tom roliga. Vi får se vad det blir och vi får se vad som händer. En sak som är klar är iaf att jag åker hem för Julledighet den 19 december med Ryanair till Skavsta. Hoppas någon i familjen känner det är läge att hämta där, det vore ju najs.

Barasådär

Storstad

Detta trodde jag aldrig att jag skulle säga men oj vad jag har saknat att vara i en storstad. Jag har predikat hur bra och skönt livet i Gibraltar, La Linea och Malta har varit och hur lite jag saknat ex London men det verkar ha varit mest skitsnack ju. Det är ju så här man ska leva. Madrid är en fantastisk stad på många sätt och det var också London. Att enkelt kunna ta sig till vilken affär man kan tänka sig och att springa in i det mest oväntade i affärsväg är lätt här. Det finns människor av alla sorter på gott och ont. Det är en puls som man inte kan producera, den bara finns där. Kan inte förklara. Kan bara känna den, och jag saknar det. Vad gör man åt sådant?

Matchen var skit, den behöver vi inte prata om ok?

Har träffat så mycket sköna människor här. Dels genom Sverigematchen och alla de svenskar som man träffade då men framförallt på det här hostelet som jag bor på. Brukar ju bo på hotell när jag är ute och åker men nu testade jag detta tänkte jag. Träffat en fantastisk Singer-songwriter som heter Max. Det riktigt ilar i kroppen när han spelar. Han är från Argentina och är här och promotar sin musik.Han satt och plinkade och köärde sina grejer när vi drack lite vin igår och det var direkt magiskt. Jag fick samma känsla som när jag såg Christian Kjellvander på Strömpis i Örebro för alldeles för länge sen nu. Den bästa kvä'llen någonsin. Så är det.

Hela den resan har varit en ögonöppnare på många sätt. Mer om det senare. Andra gången jag skriver något kryptiskt i slutet av ett inlägg nu.

Barasådär

Madrid

Imorgon smäller det. Imorgon ska Sverige säkra platsen i EM genom att spela mot Spanien på Santiago Bernabeu, och jag kommer att vara på plats. Jag har sett fram emot den här matchen så länge och jag är så glad att jag och Henrik tyckte det var en bra ide i vår lägenhet i La linea för tre månader sen. Jag bor nu på Malta och han i Stockholm men vi ska fortfarande dit, flygbiljetten är lite dyrare bara. haha.

Matchen då? ja, den kommer inte spela så stor roll för Danmark slår Nordirland och då är det klart ändå. Men det ska ju bli sjukt kul att se Sverige försöka ta sig förbi Puyol igen och framförallt hur tjockisdanne på mitten ska stanna Cesc fabregas och hans salsadansande vänner. Det kommer inte bli lätt men det ska det inte vara heller. Bara vi tar oss till EM så är jag nöjd. Bra också om Spanien får med sig ett resultat så vi inte får stryk efter matchen. Lär ju vara underlägsna som vi var i Düskland (kommer du ihåg Jeppe?) rent manmässigt och nu är det dessutom Francos dödsdage ller något så det kommer vara gott om fascister och nazister och annat pack som kommer att vilja bråka. det kommer vara närmare 6000 svenskar där tror de och vi ska vara på Plaza Mayor innan. Jag ska gömma mig bakom nån stor supporter tror jag. Eller låta bli att kasta första stenen, kan vara svårt; Jag har väldigt svårt för nazis...

Men nu skiter vi i det. Matchen blir grymt, uppladdningen samma, efterfetsen när vi är klara blir kalas och sedan har jag tre dar semester i denna stad som jag knappt vart i innan. Bara någon dag eller så innan ju. Jag ska se på museum, byggnader, arenan nån dag efter och jag ska äta tapas på riktigt. Jag ska dricka kaffe på starbucks och jag ska njuta av att vara ledig.

När jag är åter ska jag berätta nåt kul.

Barasådär

8 dagar och Bengt

så länge har jag inte gått utan blogg sedan jag startade tror jag. Förutom när jag tog en paus på riktigt då, men det har inte det här varit. Bara inte haft tid helt enkelt. Har besök just nu och det har vart en eventfylld vecka. Sett en del av ön tillockmed. Dingli Cliffs i söder och Chikkiwwa i norr/väst. Plus att vi vart i zebbug i mitten av misstag. Vi lyckades på något sätt att tappa havet när vi var ute och gick. Man kan tycka att det är mer eller mindre omöjligt när man är på en ö men det gick.

Nu är det snart två veckor til relaunch av www.Erik123.com och nu börjar det bli spännande om hur det kommer gå. Dags att testa om det man har tänkt går hem i "stugorna" men det ska det nog göra. I am confident in my ability.

På lördag åker jag till MAdrid för att se Spanien-Sverige och stannar till på tisdagen. det kommer bli grymt såklart.

För övrigt verkar ju detta vart kul i veckan som gått.



Så, kortaste bloggen i historien över för denna gång.

Barasådär

I rasande fart

Jäkla kul uttryck det där, rasande fart. Och det ska innebära att det ska gå snabbare va? Eller framåt iaf, ja farten då, framåt. Hur är det möjligt för när allt annat rasar så går det ju utför och det gå visserligen snabbt men framförallt utför. Och det gör det ju inte för mig. Men jag kan inte ändra rubriken, så gr inte jag när jag skriver. Jag sätter rubriken och sen skriver jag. Raderar inte och funderar inte så mycket heller. På vad det är jag skriver alltså, funderar gör jag ju annars lite för mycket. Kanske mest hela tiden faktiskt. Men inte på vad jag skriver. Det i sin tur kommer nog göra att jag aktivt kommer att radera vart och ett av alla inlägg om och när jag blir någon slags person som folk googlar eller annat. För det står mycket om min person och om mina åsikter häri. Saker som kanske inte är så genomtänkta. Jag står för dem, men det är dumt att uttrycka dem för tydligt. Så menar jag,

Vad är det då som går i rasande fart tro? Jo, Bloggen såklart. Den har stått emot facebookflugan och står stadig på sina besökare sedan starten. Tom ökat något med tiden. det är ju gott. Jag närmar mig 200 inlägg även om det är en bit kvar. Till det är det kommer över 750 kommentarer och du förstår att man kan hitta mycket om Rickard Pettersson om man bara har tid att läsa. det är lite farligt. Jag trodde nog inte att jag skulle närma mig 200 inlägg när jag startade den här där i universitets-örebro. Det är inte heller så mycket I Pity The Fool över den som jag ahde tänkt att det skulle vara. Men jag gillar fortfarande uttrycket. Och jag startar knappast en ny blogg med ett annat namn, eller gör jag det? Mja, planer finns på en engelsk. Men kanske ska jag lägga min fritid på något man kan tjäna pengar på istället. Eller bara på att leva livet kanske. Det finns goda förutsättningar för det här.

Gorg Borg är fortfarande en poet som också vart premiärminister elle rpresident tvåggr här på Malta. det är vad jag vet nu. Jag vägrar Wikipedia han utan tar mig sakta fram på annat sätt. Fortfarande ett sjukt kulgatunamn och jag uttlar det uppenbarligen fel för ingen vet vad jag pratar om när jag säger det. Men det kommer nog, kanske i en rasande fart?

Barasådär

Tapas och Kaffe

Ja, inte tillsammans då. Det blir konstigt tror jag, även om espressons styrka och smak säkert skulle passa utmärkt till en del oliver och annat. Var för sig så seglar de upp som mina absoluta favoriter. Kaffe har varit en favorit sedan Morfar lärde mig dricka det en gång för väldigt länge sedan, smaken förädlades när jag slavade på Starbucks i slutet av 90-talet och förstördes nästan helt under tiden i Gibraltar/Spainen. London är min kaffestad nr 1 och jag har förundrats över hur svårt det är för caféer och restauranger att ha en ordentlig kaffemaskin som kan producera något som inte smakar olja. När jag ändå är inne på ämnet så måste jag promota Ola som skriver vackert om kaffe här och om allt annat här, Ola bloggar från frankrike så mycket handlar om det. Nu åter till kaffe. Back home hemma i svedla har jag en vacker röd espressomaskin som jag höll på att spränga för att jag använde den så mycket när jag bodde i Bö, Göteborg. Den har jag saknat och jag och Mario har därför skaffat oss en egen här nere. Fick en deal med någon distributör där jag köpte kaffe för 300 koppar och därmed fick maskinen gratis. Bra deal. Så nu är man Barista igen och i eget kök dessutom. Snart startar experimenten med olika smaksättningar och olika mjölksorter tillsammans med att hitta den perfekta tiden som det ska rinna igenom. Fix och fix för att få det så bra som möjligt. Jag gillar att fixa med sånt och så länge som det inte finns ett enda bra ställe att dricka kaffe på ute så stannar jag inne och gör mitt eget.

Tapas då? Ja, det är ju en fantastisk uppfinniing som jag trodde var en sak när jag bodde i Sverige och som jag lärde mig vad det var när jag bodde i spainen i början av detta år. Helt fantastiska rätter som jag fått på de underbara ställena som fanns i La Linea (kanske det enda som var bra med den staden förutom vännerna). Jag har ingen att referera till som har bloggat om tapas men hoppas kunna beskriva hur mycket jag saknar det ändå. Iaf så var jag mycket glad att höra att det fanns ett tapasställe precis runt knuten från där jag nu bor. Stora var förväntningarna när jag och Mario tog oss ner mot stället efter jobbet igår för att jag skulle visa vad det är jag tjatat om en månad. Inte fan var det ett tapasställe dock... Snarare en pizzeria med lite mer prylar. Men vilka pizzor, vilka Nachos och vilka "Tapas-bitar". Fantastiskt gott och hade läget bara varit bättre så hade man nog kunnat stanna längre än vi nu gjorde. Jakten går vidare på ett bra tapas-ställe alltså. Måste ju finnas någon utflyttat spanjor som har en restaurang här.

Fram tills dess så dricker jag Lavazza och njuter i den nya lägenheten som alltså ligger på Borg Borg Street. Gatans namn kommer från någon poet tror jag. Ska ta reda på mer och rapportera om senare.

Barasådär

Ny lägenhet - ny Rickard

Så, först skriver jag ett inlägg om hur lite alla andra bloggar när jag själv inte skriver speciellt ofta. Men det tog skruv i kommentatorsfältet iaf, det är ju najs. Det är ju lite så man mäter sig i den här grejen. När nån kommenterar har någon läst och tyckt nåt. Någonting sådant iaf. Nu var det ju inte det som detta skulle handla om utan nåt helt annat.

Jag har flyttat, igen. Och innan jag går in på det så är det viktigt att slå fast några korta saker:

1. Jag bor kvar på Malta
2. Jag bor kvar i staded/statsdelen Sliema
3. Jag har inte fått sparken/slutat från mitt jobb utan jobbar kvar
4. Jag bor fortfarande med Mario som jag också jobbar med (han är också fortfarande cool)
5. Vi har inte samma utsikt.
6. Jag är lite sur nu för jag har glömt köpa öl i affären som nu är stängd.

Det sista har såklart ingentng med någonting att göra men är viktigt att ta med iaf. Eller, viktigt och viktigt, jag tog upp det iaf. Ny lägenhet har vi iaf, se första generationens bildergenom att klicka
här. Vi bor i en mycket fräsh och helt nyrenoverad lägenhet där vi är de första som sover i sängarna, första som använder spisen och de första som sitter i sofforna. Allt är alltså nytt. det trodde man inte man kunde hitta här i medelhavets mecka för dålig inredningssmak. Gamla lägenheten böev vi faktiskt utkastade ur för att tanten som vi hyrde av var galen. Hon ansåg att jag skulle bo där ensam och Mario fick alltså inte bo i ett av de tre sovrummen i den 110 kvadrat stora lägenheten. Varför är oklart, jag tror käringen är allmänt rubbad och med det i åtanke var det enkelt att lämna, trots den fantastiska utsikten. Hon hade också en förmåga att vilja komma in i lägenheten flera gånger i veckan och det visade sig också att städerskan verkat vara någon slags spion för henne. Helt galet är det iaf och stressande för hon ringde mig hela tiden och ville prata om situationen som jag inte var så intresserad av. Ni som läser detta känne rmig säkert ganska bra och vet att jag inte pallar den sortens människor. Så vi stack/blev utkastade.

Vi tittade på kanske 7 lägenheter och hittade först en som vi inte fick och det var kass, detta var vårt andraalternativ men nu när vi är här så kan vi inte fatta att vi nånsin tänkt på nån annan lägenhet. För den är så förbannat bra. Det tog oss bara 48 timmar att hitta en ny, billigare och säkert inte mindre, och allt är tack vara Jessica på Ria lettings. Vår agent i dessa frågor och kanske min nya favorit här på ön. Idag, dagen efter att hon fixat lägenhet och fått betalt för det så har hon kört runt mig till 4 olika affärer för att jag ska hitta en espressomaskin. Helt sjukt hur dedikerad hon är att få oss att må bra. Och hon är en person vi träffade för 48 timmar sen! Helt absurt, hon är cool. I like her. Det blir helt klart att bjuda tanten på Champagne eller en utekväll någon gång tidigt nästa vecka.

Den här lägenhetsaffären har tagit på krafterna, jag har var lite stressad och mått lite kass av det. det har vart tungt på jobbet och det har vart mycket saknad första månaden på Malta. Men igår kväll ch hela dagen idag är det en ny Rickard, den gamle Rickard. En leende person och en person som skrattar mycket och som är sugen på att träffa nytt folk och att allmänt vara glad. Ser framåt igen och även om mycket fortfarande är svårt så är inget omöjligt i världen. Det kommer det aldrig vara.

Ok, lägenheten har ett gästrum som är stort, med balkong. Vi har två bäddsoffor varav man kan flytta en in i ett annat rum om man vill. Ni får tolka den meningen som ni vill men besök är kul.

Barasådär

Bloggen är död, länge leve bloggen?

Var tog alla bloggare vägen? Eller, ni är ju kvar därute men vart tog alla inlägg vägen? Var tog mina vägen?

Facebook tog över säger många men det kan inte vara hela sanningen va? Det är ju gott att skriva av sig och det är skönt få ur sig det man tänker på. I mitt eget fall är det lite krångligt då det mesta jag vill skriva om är mot företagets policy, dåligt mot min egen karriär och person eller bara rent dumt att skriva om just nu. Fast det är klart, man kunde ju räknat ut det här... Anders har ju precis startat, då vet man att det är på väg ur tiden.

Iaf så saknar jag mina bloggande vänner som inte lika ofta skriver numera. Så Sofie, Erika, Ola, Kattis, Anders, Cajsa, Gus, Petra, Jeppe, Ylva, Niklas, Jonny, Lova, Krisse, Jacob, Anna, Brian, Lollo och Mie borde definitivt skriva lite mer. Och jag borde låta bli att räkna upp bloggare eftersom jag med säkerhet har glömt nån jag brukar läsa. Markus, Tomas och Zacke tex. Säkert ännu fler. Jag läser för mycket bloggar kanske men jag gillar att veta vad som rör sig i folk huvuden. Vänner såväl som folk som är helt anonyma för mig läser jag med glädje och det enda som skiljer sig är väl att kommentarseffekten är lite större på de man känner.

Har annars ägnat sista tiden åt att lyssna in mig på nya Kent, Hives, Foo Fighters, Mims och faktiskt Britney.

Bäst? Pretender med Foo fighters i tät konkurrens med Tick tick tick med hives och This is why i´m hot med Mims.

Barasådär

Helg

Det är konstiga dagar just nu. Igen är det en massa beslut som måste tas och som jag inte vet vad jag ska göra med. Ibland känns det verkligen som om man bara skulle vilja trampa hemåt hem till kalla sverige igen. Kanske ta upp den där bilbyggarkarriären som aldrig tog fart. Finns det en karriär i det tro. Noll ansvar när man går hem från jobbet menmycket när man är där. Bara koppla av samma sekund som man stämplar ut. Kanske ha en liten egen grej vid sidan som man har som passion och sen kanske man med tiden kan övergå till att göra det heltid... och så var jag tillbaka i samma stil igen. Jobba jobba jobba. Jag gillar ju att vara ansvarig dygnet runt och att styra så hårt över sitt eget jobb så man kan det. Men så gnäller jag ändå över det. Antar att det är så när allt inte går osm man vill och när verktygen man jobbar med känns som man spikar i en spik med en fjäder. Man har dem men de funkar inte ihop.

Men det är helg, det är läckert. Sjukt trött i armar och ben efter gårdagens tennismatch mot flatmate Mario. Det var ungefär som att spela mot f.d. flatmates Henrik och Andreas. Det var seger för mig alltså. Tennis är en kul sport, arför har jag aldig lärt mig spela den ordentligt tro. Kan ha att göra med alla andra miljoners sporter man testat på kanske. Igår var också lite sitta-och-dricka-öl med Matthew och snacka skit om gamla trötta Ladbrokes Poker som vi ju båda två jobbat på. Vi är glada att vara på Malta nu men vi saknar teamet. Så kan man nog sammanfatta det hela.

Vi kanske måste flytta snart, jag och Mario. Vår Ladlord-lady Mrs Camillieri har visat sig vara lite av en galning som vägrar släppa lägenheten helt och hållet. Ringer jämt och är allmänt jobbig. Men vi hittar en minst lika fin och kanske rent av en som inte har så hemska gardiner.

Barasådär

Ingen lust

Jag har fan ingen lust att blogga alls. Finns inte så mycket att säga. Har vart i Sverige och jobbat och hälsat på familj och vänner. Det var grymt kul.

Och nej, jag var inte dryg som inte kom till Örebro. Ni är allt annat än bortglömda. Men Linus, skulle du sätta foten i närheten av Niklas och Mats när ICA går som de gör om du hållt på Elfsborg? Nä, just det. Och, jobbet ligger numera i Göteborg när man hälsar på i gamla hemlandet.

Ni kanske skulle ta och hälsa på, eller är det för drygt att begära det. 16 månader utomlands nu... inte många besök inte. Ingen skugga på de som vart men kom igen... Värme, Sol, glädje, Rickard. jag skulle åkt direkt. Men så har jag ju lite för bra självförtroende tycker folk också.

Barasådär


Boys will be boys

Oj, idag är huvudet inte med riktigt kan jag lova. Igår var det kalas deluxe med vänner jag inte sett på evigheter. Inte bara på grund av att jag numera bor utomlands utan kanske främst för att jag inte längre bor här hemma. Och inte gjort det på länge. Bardomsvänner är det helt enkelt och det är sannerligen som man säger. Borta bra men hemma bäst. Fan vilka underbara killar jag känner. Stor saknad efter Thomas dock som inte var med men annars var det bra uppslutning och jag är vansinnigt glad att jag kom hem just den här helgen.

Festen i sig var dock i Lidköping där Martin Kihlsten numera huserar och gör gatorna lugna som polis. Det är en stad som jag knappt varit i innan och de får gånger jag varit det så var det för att se på när grisarna spelar bandy. Mina förhoppningar på stan och stället vi senare skulle till var inte så höga helt enkelt. Men jag hade fel. En mysig liten håla med en Harrys som gjorde goda bugare och serverarde öl med glädje till detta grabbgäng som var fulla med Hö-Hö skämt och anekdoter om saker som hänt. Det var fotboll på puben först och sen hem till Martin för förkrök och lite poker (nu skulle den internationella pokerstjärnan sättas på plats) och sedan ut på "stan" och svänga de lurviga med  ortsbefolkningen. Jäkla förbannat trevligt ställe men med det här gänget hade vi kunnat sitta på en stubbe i skogen och ändå haft kul.

Pokern gick som den skulle och kom på en hedervärd 2:a plats slagen endast av den nyktre i gruppen. På en Bad beat... Nöjd med det och främst nöjd av allt med att jag plockade ut Anders med färg mot ett tvåpar eller nåt. Han var bra säker på att ta hem den där och även om jag vill honom allt gott i livet så var detta poker och då ska man krossa motståndet. Resultatet blev som följer:

8. Tobias Hansson -     Aggresiv spelare (och drickare) som tidigt visade att han inte var rädd att stoppa in markerna. Åkte ur alldeles för tidigt och koncentrerade sig sedan på drickat istället. Med blandat resultat.
7. Karl Andersson - Svårläst gambler med 50-50 koncentration mellan pokern och musiken som spelades.
6. Martin Kihlsten - Om tight har ett ansikte så är det inte det här. Spelar mer eller mindre på allt. Gick sådär. Kvällens värd åkte ganska så tidigt.
5. Martin Kjellström - Mr pappa himself. Hus och barn och bil och allt hjälper inte i den här gruppen. Omöjlig att läsa eftersom han inte själv vet om det är en bra eller dålig hand han har.
4. Terje Paulsson - Sergeant P var den stora överaskningen här. Lurig jävel som alla vet och mer än något annat ville han nog ta ut mig. Så han blev utslagen av...
3. Anders Olsson - ... Mr tight-aggressive. Väntar in en bra hand och kör stenhårt. Surt bara att den bra handen kom när jag hade en överlägsen hand anders. Du såg besviken ut efteråt. Det ska du vara. Får öva mer på svenska spel och återkomma.
2. Rickard Pettersson - Underteckand är mycket nöjd med denna placering då det rann ner åtskilliga drinkar och öl under tiden. Något som vinnaren inte ägnade sig åt.
1. Mattias Lidén. - Vinnaren dominerade bordet tidigt och även om vi var ganska lika Heads Up så blev det en märklig hand som avgjorde. Men stort grattis och pengarna till snickarn.

Efter detta var det gott om tid för nostalgi och historier osm alla kan utantill men som man drar ändå. Utestället var packat med folk (Tror jag) och jag var såklart nära att hamna i slagsmål med en bonnjävel som inte pallade med att man hade kul när han. Idioter hela bunten. Jag är säker på att polis kishsten hade löst det annars. Jag slåss inte.

Idag då: Bakfylla men god familjemiddag intagen. Mobilen är borta och jag har sovit dubbelvikt som en fällkniv så ryggen är av. Mbbilen tappades i Mattias bil så den ska jag hämta upp nu. En helg hemma går ruggigt snabbt.

Imorgon är jag i Göteborg igen

Barasådär


I Sverige

Jag är. Nu. Tills på onsdag morgon.

Känns grymt. Men KLM slarvade bort min väska i Amsterdam. Idioter.

Det är kallt i sverige, framförallt när jackan ligger i en väska någonstans i Holland.

Kommer främst vara i Göteborg, men även i Vargön såklart, i helgen.

Barasådär

Storm

Vad hände? Jag satt på balkongen och skrev blogg så sent som igår eftermiddag men i takt med att mörkret infann sig så kom också vädret ikapp månaderna. Det regnar och det stormar, mest stormar idag. Det började redan igår kväll. Vi hade haft en sen middagskickoff med jobbet på en Bulgarisk restaurang här i Sliema med fördrinkar hemma hos chefen och pojkvännen. den blev mest sen för att det var den kanske långsammaste seritören i världshistorien. Men drinkarna, vinet och maten var god. Och det är väl det som är det viktigaste ändå. Sen skulle vi gå ut, troligt att det hände när regnet öste ner och vinden tar i. Nackdelen med att bo vid en strandpromenad kan jag tro. Men jag vill inte byta ändå.

Regn hela natten och närapå översvämmning totalt på gatorna eftersom Malteser är lika dåliga som Gibralter på att bygga dräneringssystem. Till det tar vi en vind som piskar vågorna så hårt mot vågbrytarna som skyddar strandpromenaden så att fönstren så högt upp på tredje våningen är plaskblöta av saltvatten. Tur att städersan kommer på onsdag igen. Det har nog lugnat sig tills dess. Regnet har avtagit men vinden har å andra sidan ökat så nu sitter vi här och lyssnar på hur det sjunger i de illa isolerade fönstren.

Eller, det är lite en lögn egentligen för vi var nyss och käkade texmex på en krog härbrevid. Grymt bra, dit ska jag ta er när ni hälsar på. Det maltesiska köket verkar inte så spännande och kul men här finns mycket annat. Det enda riktigt maltesiska jag hittat är kanin och det är jag inte jättesugen på att testa på just nu. Bättre då med en Rejäl Chiliconcarne med en bägare öl eller vad man vill ha till. Det är en söndagslunch det.

Storm ja som sagt, det är något med mig och städer där det blåser mycket. Vänersborg, Örebro, Göteborg, Gibraltar och nu Malta. Men vad kan man förvänta sig egentligen. En liten jäkla skitö mitt i medelhavet mitt mellan europa, asien och afrika liksom. Klart det kan blåsa. Men måste det storma såhär?

       


Barasådär

Här sitter lilla jag och bloggar

Det är ju rätt synd om en egentligen.

image39

Fåtöljen är rätt ful men grymt skön och utsikten kan man väl knappast klaga på. Vi har fått internet idag och en trådlös router till det så nu kan jag snacka överallt i lägenheten utan att behöva snatta från grannen. Tror inte jag haft fast internet på över ett år så det är ju en klar förbättring det här.

Skypar ni mig på användarnamn ripsson så kan jag visa er utsikt och lägenhet genom videofunktionen. Om jag får låna Marios dator alltså.

Barasådär

Täcket över huvudet

Ibland vill man bara att dagen ska ta slut. Rakt i säng utan att tänka mer. För det är allt man gjort hela dagen, i full fart.  Få vakna upp och en ny dag startat, med nya möjligheter och chanser. Idag är utan tvekan en sådan dag. Velat dra huvudet i väggen ett par gånger och kanske tillockmed funderat över om det här är vad man vill en eller två gånger.  Istället tar jag ett par öl och hoppas att jag blir rätt så gött full så jag slipper tänka. Kanske kan jag sova också, drabbats av den där insomnian igen...

Men så här är det alltid för mig, innan man är igång och innan man satt ner sina första steg. Men idag var tuff, idag visade jag att jag vem jag är och att det alltid blir jobbigt när man är som jag. Men så är det. Varför ska man vara som alla andra?

Då får jag kanske ta att jag troligen slitit av mig håret innan veckan är klar.

Barasådär

Så gick tiden igen

Nytt jobb, nytt land, nya uppgifter och nya utmaningar gör att bloggen blir lidande... igen. Men jag får skärpa till mig igen. Jag gillar ju att skriva och jag vet att det är bra att jag får ut vad jag tänker på. Då mår jag bra och en glad Rickard är en roligare Rickard för alla. Tror jag. Bloggkulturen verkar dock totalt ha blivit övermannad av Facebook men jag gillar att skriva ner mina tankar till punkt snarare än att lämna ett kort meddelande på en "vägg".

Malta is the shit som man säger. Trivs sannerligen bra här och redan efter 10 dagar så vågar jag nog säga att jag kommer trivas bättre här än jag nånsin gjorde i Gibraltar eller i London heller egentligen. Men det fanns annat som var bra i London, som inte finns här. Fanns väl saker i Gib med men... Ja, här kommer det bli bra. Ska bara jobba livet ur mig ett tag först. Gå in i väggen, kan man det? Ja, det kan man för jag har sett folk göra det. Och det var inte kul. Ser ni några som helst såna tendenser på mig så säg till mig jävligt hårt. Är jag på msn med erik123-logga så jobbar jag och är det nåt annat så är jag ledig. Så kan man hålla koll, ok? Så håller jag koll på mig själv så länge, men det är ju ingen ide för jag har aldrig kunnat känna efter vad som är lagom att jobba.

Jag har en lägenhetskompis, Mario. Mario är från enköping och ägnar just nu hela kvällarna åt att hets-se Lost, alla säsonger. det är många avsnitt. Det är ytterst underhållande då han sitter och skriker åt datorn då nån gör nåt konstigt i serien. Det gör de ganska ofta. Mario har bott fem år i New York och har en ganska kraftig accent av det så det känns som jag sitter mitt i äpplet och skriver detta. Mycket underhållande som sagt. Men han e cool, det e bra. Även det kommer bli fint, helt säker på det.

Barasådär


Tidigare inlägg Nyare inlägg