I pity the fool!

Sveriges herrlandslag i fotboll fick igår stryk av USA med 2-0 på Home depot center i USA. Sista matchen i den numera klassiska Januariturné som landslaget gör med de nordiska spelare som förtjänar en plats. En chans att se lite nya spelare och för att ge några få chansen att spela till sig en plats i EM-truppen. Kanske var detta också chansen att spela ur några som vart halvordinarie lite för länge nu. Men mer om det senare. För personlig del så var detta chansen att se amerikansk TV över nätet för att försöka streama TV4 är inte så enkelt från Malta. Fox Soccer Channel däremot, det är en kanal det. USA's svar på Peter Jihde heter Todd Grisham och är före detta (eller fortfarande) en kille som har ett eget program som fokuserar på Wrestling. Men nu var han programledare. Med sig hade han en klassisk amerikansk spelare; Cobi Jones, som numera hängt upp skorna och är Coach för Hollywoodlaget LA Galaxy med David Beckham i spetsen. Kommentatorer var Max Getos och Nick Geber som var för sig är specialicerade på Wrestling (Max) och Poker (Nick), ni kan förstå att vi hade ett spännande kommentatorsspår.

Matchen i sig var ju så direkt usel så det var enklare att koncentrera sig på amerikanernas uttal och diskussioner om de svenska och de inhemska spelarna i USA. Amerikanerna ställde nämligen upp med en enda man som spelat ett större mästerskap innan; Landon Donovan som i denna match satte sitt 35e landslagsmål och därmed slog Eric Wynaldas rekord. Landon som till vardags spelar i LA Galaxy har dessutom 27 assist på sina landskamper och är utan tvekan redan den störste fotbollsspelare som USA fått fram någonsin, Landon är 25 år gammal bara. Han lekte frisk med "runningberg", eller Oskar Rönningberg som han egentligen heter. Den högerfotade mittbacken som var placerad till vänster i backlinjen hade en tung kväll och spelade inte till isg en plats i en trupp förään det är dag att kvala till nästa EM tidigast. Behrang Safari kom in i andra och var helt ok i ett svagt Sverige. Han var också en av få spelare som amerikanerna kunde uttala namnet på. Peter Larsson och Mattias Bjärsmyr var mittbackar och tog inte chansen att visa att de ville vara med i EM. Det blir troligen ett utlandsproffs som tar den sista platsen i truppen och då gissar jag främst på Antonsson eller Risp. Sist och också minst i backlinjen har vi Mikael Lustig. Superettan-Lustig hade så många namn hos de amerikanska kommentatorerna så man började fundera på om han hörde dem och spelade uselt med flit. Det var "Lufting" och Looosting" och jag undrar om de inte nån gång helt enkelt kallade honom "Luft". Ingen bra landskamp för Lustig iaf och det är nog så enkelt att vi inte har några ytterbackar som kan slå sig in i truppen. Eller så gör förbundkamptererna nåt fel som inte tar med just ytterbackar i truppen utan envisas med att sätta mittbackar och yttermittfältare där.

EN sak som var imponerande var amerikanernas kunskap om det svenska laget, de hade verkligen satsat på den här matchen och var väl pålästa om vart de spelade nu och framförallt vart de hade spelat. De såg mycket fram emot det rutinerade svenska mittfältet med Andreas Johansson, Anders Svensson, Daniel Andersson och Niklas Alexandersson. Vilken flopp det blev... Johansson min vän, gamle klasskamrat... nu spelade du ur dig snabbare än Östlund gjorde mot Irland inför VM. Sämst på plan var dock Alexandersson men han är given i EM ändå. Dåliga passningar och dålig inställning, 35 år Alex såg just ut att vara just det. Anders Svensson vann samtliga nickdueller och får ok i den här matchen men kan bättre. Daniel Andersson som hyllades stort av amerikanerna gjorde en av de plattaste matcherna jag sett en svensk kapten göra någonsin. Jag ser honom inte på hela matchen och nu måste han väl ha spelat bort sina chanser för gott. Det tycker ju jag att han gjort de senaste tiop åren i samtliga matcher han spelat å andra sidan. Viktor Elm ersätte Alex och var den enda spelare som amerikanerna inte visste nåt om. Kalmar är små även i stora världen alltså. Samuel Holmen ersatte Johansson efter han fick psykbryt och fulstämplade utmärkte amerikanske keeper. Holmen som gjorde segermålet mot Costa Rica spelade nog till sig en 22:a plats i EM-truppen här.

På topp hade vi inget. Rade prica och Johan Oremo fick var sin halvlek medan sveriges svar på Jan Koller fick 90 minuter. "Wernerblum" eller Ppontus Wernbloom som han också heter hade så mycket chanser men han är ju inte en toppforward. Uppflyttad av IFK när inget annat funkade i Allsvenskan och där blev han kvar. Killen har ju ingen kyla alls och borde gjort två mål minst. Hårt spelar han dock, och alltid på gränsen till för hårt. Detta var en träningsmatch men det verkade inget berättat för Pontus som startade matchjen stenhårt. Sen satte amerikanerna emot och då låg han mest ner. Rade Prica är sveriges sämsta landslagesforward på 10 år och det spelar ingen roll om han fortsätter ösa in mål i Danmark eller ej. Inget mästerskap för Prica, någonsin. Oremo var inte bra men inte direkt dålig heller. När sverige gör bytet Prica-Oremo så utbrister Max i panik "Look at the size of the players, amazing". Haha. Längsta spelaren i amerikanska lager för 6'2 och den kortaste forwarden vi hade var 6'4. Amerikanerna var mycket imponerade av detta. Jag tror för övrigt att de hade pratat en del med TV4 innan för när matchen är klar utbrister de också "Nice match but it is really too bad that we did not have the chance to see Lolo Chanko, the swedish midfielder who did such a good season in Sweden." Får de in Allsvenskan borta i USA tro? Eller kan det vara Långe Lundh från fotbolsskanalen.se som snackat in honom. Man börjar ju undra om inte TV4-sporten har sina lokaler mitt på Zinkensdamm. Mycket Hammarby nu, näste målvakt för Bajen blir Rami Shaaban och han var väl ok inatt.

Men Wiland höll nollan mot Costa Rica och ligger väl före på målvaktsidan då?

Barasådär

Sista veckan på Malta. Känns igen lite från sista veckan i Gibraltar på att det är fullt upp och det mest involverar restauranger, vänner och sprit. Och poker. Ingenting ändrar sig någonsin. Blev ett nytt besök på Casinot i torsdags. Sista besöket och som vanligt var det jordens sämsta pokerturnering ?50 rebuy. Det är helt otroligt hur mycket sämre pokerturneringarna är här på Malta om man jämför med hur de var i Gibraltar tillexempel. Vilket som, precis som i Gibraltar för 4 månader sen så kom jag på pengaplats i sista turneringen jag spelade. Fint det. Sist blev det en tredjeplats och någonstans 270 pund och denna gång en fjärdeplats för ?380 i prispengar. Fint det! På samma sätt som för 4 månader sen gjorde jag ett dålgt spel i början som gör att jag sitter med för lite marker resten av turneringen. Spelar shortstacked helt enkelt, och det är nog ärligt talat mitt absolut bästa spel. Jag var sist med 13 spelare kvar och jag var sist påfinalbordet och jag var sist när jag till slut åkte ut med AQ mot 77. Men jag grindade mig kvar.

Hade några fina händer som är värda att se tilbaka på. Hade AA allin mot Davids KK. Det var ju fint såklart. Han frågade vad jag hade och jag berättade. Han trodde inte på mig. Det borde han ha gjort. Jag fick också min livs andra färgstege i ett livespel. Den första kom på ett homegame hemma i lägenheten i Örebro. Det var mot Malin och där berättade jag också att jag hade just färgstege n'r jag gick allin. Hon trodde mig inte, det borde hon gjort. Men färgstegen denna gång gav inga extra pengar då alla la sig mot mitt minimibet. Det var en otroligt skön känsla att se den komma på floppen dock. Satt med hjärter 68 och floppen kommer hjärter 579. Var tvungen att vsa den såklart, varpå den sämsta fisken av alla malteser meddelar att han tycker jag har grym tur. Idiot, jag spelade perfekt poker från det att jag kom till 13 spelare kvar och har inte ett enda felbeslut på vägen. Synd bara att jag inte fick chansen att komma före han. Det var fisken som slog ut mig till slut.

Som vanligt kretsar mycket av livet kring poker här. Skönt att det är så för det är en ganska okomplicerad grej och så behöver jag inte tänka så mycket på hur lite jag vill vara här. Vill hem till mitt nya liv.

Barasådär

Det är alltså Zlatan Ibrahimovic? Men vänta nu, är det samma Zlatan som inte gjort mål i landslaget på hela 2007? Som inte gjorde ett enda mål under 2006 heller? På 6+7 landskamper -06 och -07 har alltså unge herr Ibra  lyckats med konststycket att inte göra ett enda mål. Ja, mot klassmotståndare som Lettland och Luxemburg bara för att spä på det hela. Är det verkligen bara jag som tycker det är snett att vi ger inte bara årets manliga idrottare till karln, vi verkar också helt hypnotiserade av media och röstar också igenom honom till jerringpriset. Detta såklart efter att alla kvällstidningar i sin iver att få honom på sin sida har utropat Kallur till segrare i den fighten i två veckor nu. Och vad händer när man har en given segrare? Jo, alla röstar på underdogen, Zlatan. Enkelt så. Zlatko vinner.

Men varför? Igen, varför? För att han tillhör Italienska fotbollens mest överlägsna lag just nu. För att han var med och vann scudetton förra året? Är det så enkelt? Prestera bra i ditt klubblag och sen är det klart. Eller är det ens så? Sist jag kollade vann INner sina matcher med 2 eller 3-0 även när Zlatan var avstängd eller satt på bänken. Det blir ganska lätt så när hela laget är världsstjärnor antar jag. Men det kan man ju bli årets idrottare för antar jag. Sverige har alltid haft en lite sjuk inställning till Italienska fotbollen, att den är lite större och lite bättre än den är. Beror väl på Gre-No-Li kan jag tro. Med all rätta, de var fantastiska. Men det måste inte innebära att samma liga är lika bra 40 år senare.

Kanske fick han den för att han blev utsedd till världens bäste fotbollsspelare 2007 av FIFA... Nej, den fick ju Kaká i Milan. Vad jag kommer ihåg var inte Zlatan bland de tio, eller ens bland de 25? Jag kan ha fel där, orkar inte ens googla det. Men kanske fick han det för att han blev utsedd till vinnare av Le ballon d'or? Nej, det var ju Kaka igen. Inte bland de tre bästa där heller va? Rätt säker på den. Så vad har han vunnit? Ligan med Inter... det är ju värt.

Bland världsmästare och bragdskapare, bland europamästare och nåt så ickesportigt som racingförare så blir det alltså en leende Zlatan som tack vare Inters framgångar tar hem det. Det känns fel. Men han har ju byggt en helsponsrad miniplan till rosengård med tillhörande photo-op, det får vi inte glömma. Och han ler ju så fint... Mja, min första tanke var att det var pinsamt. och jag håller kvar vid den tanken. I min bok är han inte bland de top 10 bästa enskilda idrottarna i det här landet. Han är nog inte ens på top 50. Sverige har bra idrottare, vi måste inte kräma på för de redan stora.

Barasådär

Har så länge som jag kan komma ihåg älskat sport och idrott. Jag kan utan att skämmas gå och se en match i Div 4-fotboll eller gå på hockey i Div 2 bara för att någon känner nån som en gång suttit i samma matsal på högstadiet. Jag går på turneringar för icke licensierade i Innebandy trots att jag själv inte spelar och jag har vid tillfälle även sett Handboll djupt långt ner i divisionerna. Väl på plats är jag lika intresserad av spelat som om jag hade suttit på San Siro i Italien eller i Scandinavium under ett VM. Det är samma sport, bara olika utövare. Och man kan alltid lära sig något av dem. Har själv testat på mer eller mindre alla idrotter jag kan komma på, aldrig riktigt hittat något som kan slå fotboll. Få saker som kan det å andra sidan. Det är väl livet själv som är större. Tror jag.

MIn kärlek till idrott har skapat en mängd favoritlag som man följer mer elle mindre frekvent men som ändock förknippas med en och som jag blir extra glad om det går bra för. Dessa lag har vuxit fram på sätt som jag inte kan förklara, det kan vara geografiskt, känslomässigt, enskilda prestationer eller bara för att de har ett namn som jag gillat. Ändock är det mitt lag och jag skulle aldrig hålla på något annat lag. Jag har gjort mitt val och får helt enkelt stå för det. Och gör det så gärna. Man kan såklart göra som systerdotter Lova som håller på halva Elitserien i Hockey ( om det är för att gardera SM-Guldet vet jag inte) eller som gode vännen Anders som tycker "ganska mycket" om ganska många lag. Man kan som Rebecca älska EN klubb oavsett vad de sysslar med. Valen är många och variationerna ännu fler, alla är rätt.

Tror det kanske var viktigare med favoritlag och favoritspelare när man var yngre. När man stod på planen och sköt straffar och "var" halva Hollands VM-lag eller IFK Gbg anno 94 eller så. Vet inte men för mig har egentligen bara ett enda lag överlevt den äkta kärlek jag kan känna för ett lag. Manchester United, som igår krossade Newcastle med 6-0, är mitt lag. Det bara är så enkelt. När Man U spelar har jag matchtröja på, vart jag än är. Patetiskt? Mja, kan tyckas, men jag trivs. Och vi vinner ju. Hur ett lag som spelar i England fått äran att vara just det laget kan jag inte förklara. Tipsextra när man var yngre spelar såklart in och såklart även historien i ett lag som varit med länge länge och som har hjältar nu såväl som förr.

Det finns såklart andra lag som ligger mig varmt om hjärtat. Bland folk betraktas jag väl oftast som den ende Elfsborgssupportern och det står jag upp starkt för, men allsvenskan är ärligt talat lite för dålig för att tas på allvar. Men det är kul när de spelar och ett SM-Guld betyder otroligt mycket. Frölunda i Elitserien är en klassiker och det finns inte en chans att jag nånsin skulle uttrycka något positivt om någon annan klubb. Den är min, så enkelt är det. Det gör ont just nu men sen är ju IFK Vänersborg i bandyn något som alltid legat varmt om hjärtat, för geografins skull då såklart. Ändock, en framgång för IFK skulle betyda otroligt mycket. De här lagen kan ingen ta från mig. De här följer jag tabeller och resultat minutiöst.

Den här kärleken till Idrott gör ju också att jag följer ALLA mästerskap oavsett om det är EM i teränglöpning eller OS. Sverige går före allt och det finns inget bättre än att följa Sverige. Men det är nog ett helt annat inlägg tror jag.

Barasådär

Juventus och alla dess fans får skämmas idag. Har precis varit iväg på National Stadium här i Malta och sett Juventus få stryk av Valetta Warriors på straffar i "Betfair Cup". 1-1 efter full tid och det var ingen som vvar glad av det spel som erbjöds. Eller ja, alla Valetta-supportrar var det ju såklart. Och det är ganska kul när underdogen vinner.

Men det som framförallt sägs skämmes till var att samtliga "stjärnor" i Juve inte ens tackade de fans som täckte mer än halva läktaren. Vad är det för mening med att lägga ett träningsläger och en match på Malta om man ändå ska förnedra de fans som står kvar och klappar när de fått stryk. Nej, fy fan för Juventus och för italiensk fotboll i stort. Så, nu fick de sig en känga helt i onödan också men sånt där är bara respeklöst.

Sämst på plan var mina hjältar Del Piero och Nedved (första halvlek). Nedved för att han slog alldeles för svåra och jobbiga bollar helt utan adress och del Piero för att han inte syntes alls. Bäst var Trezeguet och Ianquinta (2:a halvlek) för att de skapade så sjukt mycket yta och chanser. Men Valettas andre keeper var hjälten för dagen med flera avgörande räddningar under matchen, viss tur med trävirket och framförallt hans två straffräddningar. Visserligen slaga av reserver som inte är i närheten av startelvan i vanliga fall, men ändå.

Coolast av alla var som vanligt "Gigi" Buffon i Juventus mål. Han stod första halvlek och han förutom att släppa in ett mål även vinka till publiken säkert 10 ggr, snacka med avbytarna, gå med armarna bakom ryggen och spatsera fram och tillbaka på sin planhalva för ungefär så farliga var Valetta förutom sitt mål. Tack vare det där målet så fick också Betfair pynta upp 1000 eller 10000 Euro till YMCA Homeless center på Malta. Det är oklart hur mycket pengar det var för speakern kunde inte engelska så bra. Eller han kunde inte alls. Och min italienska består av fafanculo. Och det ska vi inte prata om här.

Barasådär

Ingen som helst anledning att tycka synd om sig själv har jag bestämt mig för. Skitsamma att jag inte vill vara här de här veckorna och att jag just nu drabbats av ytterligare en förkylning. Det är troligen den tredje på en månad nu. Kan det ha att göra med mitt leverne tro? Ska bli skönt att ändra det av mer än en anledning. Ett mer harmoniskt och lugnt 2008 skulle jag gärna ha. 2007 var verkligen ett år med gott om bergochdalbanor och väldigt ont om tid till eftertanke. Har de senaste dygnet försökt att fundera om det är värt att ens försöka sig på en summering av det året. Och det är inte enkelt att komma ihåg allt som hänt kan jag lova. Bara platserna jag bott på är svåra att peka ut då jag konternuerligt flyttat var tredje månad eller så.

Jag startade januari 2007 på Rossmore Road i London och avslutade det på Melbourne court i Gibraltar. Gjorde två och en halv månad med två olika lägenhetskamrater där (Marcus och Martyn) innan det var dags för Avenida de ejercito i La Linea runt April någon gång. Där bodde jag visserligen i nästan 5 månader och hade tre lägenhetskamrater totalt (Henrik, Andreas och Andy). Flyttade sedan till Malta där jag gjorde startade på Tower road och sedemera på Sir Gorg Borg Street i Sliema. På båda ställena med Mario som lägenhetskamrat och arbetskollega. Det är 4 länder och 5 lägenheter under 2007. Har också spenderat en hel del tid i Sverige så att säga att man bott i fem länder på ett år är inte att överdriva direkt. Det är lite mycket kan jag tycka.

Det är dit jobbet har tagit mig men nu ger jag mig in i en ny fas i livet. Jag styr denna gång. Jag vet inte riktigt var jag ska bo när jag kommer hem, vet inte hundraprocentigt vad jag ska göra och egetligen inte heller hur jag ska försörja mig. Men jag är inte orolig. Det ligger inte i min natur att göra det utav värdsliga ting som de där. Jag vet att jag har vänner coh familj som är oroliga så det räcker. Finns ingen anledning för mig att överdriva det hela genom att stressa upp mig. Stress förresten, det är fortfarande inte min grej. Har nog aldrig varit, kommer nog aldrig bli.

Barasådär

Ja, iaf i två veckor nu. Jag är tillbaka på Malta. Detta soliga och varma land mitt i medelhavet. Landet med god mat och en gå-ut-kultur som tilltalar de flesta. Gott om pubar med god öl och nästan alltid sport på storbild. Solen går upp tidigt och ner sent, och däremellan måste man ha solglasögon på sig för annars se man inget. Låter det inte hemskt? Antar att många tror att jag ironiserar när jag skriver detta men det gör jag verkligen inte. Jag vill inte vara här. Här finns ingen familj och inte de rätta vännerna. Här finns absolut inte Becca och vårt liv tillsammans. Och det är inte alls kul. rent av skitliv skulle man kunna säga.

Men det är bara i två veckor, sen är det klart.

Gått större delen av dagen och funderat på vilken av all mina uppslag som jag ska blogga om men nu när jag sitter här framför datorn så kommer jag inte på en enda vettig tanke att skriva om. Det är förbannat märkligt det där. Men jag skyller förkylningen på det tror jag, och tristessen kanske. Och så tror jag en del kan skyllas på den underbara Jul-Nyårsledighet som jag haft i Falkenberg. tacka fan för att man inte vill vara kvar här då. Vill tillbaka, tillbaka till min liv. Det liv som nyligen nystartats och som är det liv som jag letat efter så länge. Dit vill jag. Ge mig, jag vill ha.

Åh, jag orkar inte med detta mer nu. From imorgon så är jag åter på banan igen, jag lovar.

Barasådär

Jag har varit ruggigt okreativ här på bloggen den sista tiden. Det har ni märkt. Och jag får ta att jjag på det sättet tappar de få läsare som jag ändå har. Men som en vän säger; när man är lycklig så är det svårare att skriva. Och jag är det. Har haft en otroligt skön Jul och Nyår som spenderats mestadeles i Falkenberg, förutom några dagar runt julafton/annandag med familjen och juldag med gamla kompisar i vänersborg. Skulle blivit fler dagar på annat håll med... vad ska man göra. Trivs här, sällskapet mer än staden skulle jag tro. Men det är inget fel på den heller. Lite som Vänersborg antar jag. Men... ja, det är inte för stadens skull som jag tillbringar tiden här. Det är för B.

Chansningen gick hem och så får de som förstår det förstå det och andra får undra vidare eller fråga. Det är väl så det är i livet och bäst är att ta reda på hur det ligger till, det är så jag ska fortsätta leva mitt liv under 2008. En nyfiken jävel som ständigt är på jakt efter något. Skillnaden måt andra år är att jag hittat något som känns så rätt. Något att starta med, är säker på att övriga bitar faller på sin plats sen. De brukar göra det.

Som många vet så flyttar jag hem för gott snart, ska bara tillbaka till Malta två veckor och utbilda min efterträdare Jocke i hur man driver en pokersida. Det blir nog kul... Vill inte vara där alls egentligen. Men det tillhör jobbet och det är det rätta att göra. Så på söndag åker jag tillbaka. Ja, det var något slags inlägg, det får vara det. Nu ska jag fortsätta ta hand om sjuk flickvän.

Barasådär

Ja, förra inlägget var alltså julklappen till Mor och Göran. Trådlöst internet i huset. Välkomna till 2008 ungefär. Så ska det vara.

Ska inte blogga just på denna den lugnaste dag men en God Jul till er hinner jag med.

GOD JUL

Barasådär

God Jul Mamma och Göran

Nu kan ni surfa vart ni vill. Åtminstone hemma.

Sverige.

Var det verkligen så här mörkt? Kommer jag verkligen ihåg så lite av hur det är på vintern? Har jag helt i onödan gått och skrattat åt mina utländska kollegor när de pratat om det kalla och mörka norden? Men de har ju rätt... Var är solen, ja egentligen var är himlen? Det är är som ett grått täcke någonstans 100 meter upp som sakta faller ner mot marken och ger ett dimliknande skimmer över det Sverige jag är på väg hem till. Lite deprimerande väder kan man väl säga och vart är snön? När man var liten var det väl alltid snö? Jag tror det. Det är kanske det jag tänker att det är ljust på vintern. En iskall vinterdag med klarblå himmel och snön knastrande under skorna kankse inte är min favorit egentligen... men nog slår det det här?

För kallt är det. Jag är van vid kanske 20 grader varmare sedan ett år tillbaka och det är sannerligen en omställning som heter duga att nu vara hemma i denna gröt av grått och vind. När jag klev ur flyget på Skavsta så trodde jag ärligt att näsan skulle falla av... men det gör den ju inte. Jag vänjer mig snabbt vad det verkar. Men sjukt kallt... Det är ju just detta väder som man inte direkt saknar. Det är ju denna kyla som man skyr, men ändå känns det så rätt.

Sverige just nu är så mycket mer än väder och grå sörja. Här finns framtidstron och kärleken. Julen står för dörren och med det en familj som är samlad för första gången på riktigt länge. Har saknat det, missade dessutom julen förra året då London och jobb var vardagen för mig. Inte iår. Inget jobb. Absolut inte. Bara glädje och kärlek. Som det ska vara. Inte heller julstressen har tagit tag i mig trots julshopping på en fredag i barnvagnarsnas mecka, Göteborg. Det är faktiskt helt otroligt att jag ens har några hälsenor kvar...

Ja, det är väl min jul kan jag tro. Ofokuserad som få är jag. Jag har gått igenom alla sorters känslor sen jag kom hem. Det är skönt när man kastas mellan känslor för det betyder att man bryr sig. Bryr sig om vad som varit och vad som komma skall. Och det gör jag. Bryr mig om er, det hoppas jag ni vet. En riktigt god jul från en lycket lycklig Rickard.

Barasådär

Ja, så är det. 200 inlägg har jag skrivit med det här. Det är en jäkla massa information som jag stoppat in i storebrors åsiktsmaskin som de sedan kan utnyttja för att skicka på mig all sjöns information och reklam och allt som man kan utläsa av vad folk skriver på nätet. Lägger man dessutom till allt som jag lagt till om mig själv på facebook och LinkedIn så finns det nog inte mycket hemligheter kvar om unge herr Pettersson längre. Är egentligen inte speciellt orolig över det där storebrorstänket, men så är man ju ganska naiv också. Det mesta finns här, och det är nog sådan jag är, eller vill vara. Öppen med mina åsikter och med vem jag är. Öppen för er att se, för er att upptäcka.

För exakt er år sen saknade jag inspiration helt och hållet och bloggade inte alls. Jag bodde i London och var då i full färd med att acceptera att jag skulle tillbringa Julen i London eftersom jag var tvungen att jobba julafton. Tror inte att det var det som var den stora orsaken till inspirationstappet dock. Det hände mycket runt perioden december förra året. Och det påverkade, som händelser gör, mig stort. Har vart ett ruskigt händelserikt år det här men mer om det i nån sorts årssamling lite senare. Nu handlar det om milstolpen 200.

Jag har sedan förra året vi denna tidpunkt bloggat 141 inlägg, och har hittat en tydlig skiljepunkt mot vad jag startade bloggen som. Detta är ingen åsiktsblogg, det är mer en slags dagbok, någon slags logg över mitt sökande efter lycka kanske. Kanske efter Glenn? Nej, det var sommaren 2006. Det var inte meningen när jag startade den iaf. Bloggen startades när jag lämnade den trygga mijö som jag ansåg universitet vara och det var mitt sätt att reagera mot detta. Eller med detta kanske man ska säga, för det var ett beslut som jag är nöjd med, det var dags. Men jag ville att den skulle reagera mot saker i samhället, bloggen alltså. Saker jag tycker var orättvist eller vansinnigt. Och det gör det väl, stundtals. Mer sällan än ofta numera har jag märkt. Och kanske har det följt min egen utveckling som person.

På universtetet så utmanande jag oftare än jag gör nu tror jag, eller så är det bara så att jag tillbringat tiden efter i en miljö som man ständigt utmanar, det kan vara så också. Jag har svårt att sätta fingret på det. Kanske tappade jag en del av glöden med att lämna Örebro. Den glöden iaf, Jag har hittat mycket annat. Lärt mig mycket om mig själv. Det känns bra att skriva detta inlägg just idag, när jag åker till Sverige igen. Där kommer jag återfå glöden, det vet jag. Jag har hittat min Musa och vi kommer äntligen träffas på fredag. Jag kommer aldrig bli en person som bloggar tre ggr om dagen eller som har en komersiell blogg som bara utmanar för utmanandets skull. Det är inte därför den här finns. Jag tror jag har kommit på att den finns för... ja, för min skull.

Min säkerhetsventil.

I pity the fool. Barasådär

Ja, det verkar nästan så för de senaste 7 säsongerna har nu Manchester United tagit 6 segrar och en oavgjord på Anfield, som alltså är Liverpools hemmaarena. Liverpool räckte inte till denna gång heller och precis från förra säsongen var det en tät och elak match som Man U tar hem med 1-0. Kanske ska vi börja spela alla våra hemmamatcher på Anfield? Är klart, Old Trafford, the real theatre of dreams, går ju inte av för hackor den heller. Och Anfiled är lite för litet också. Vi tar nog och stannar i Manchester ändå, men vi kommer gärna tillbaka för nya färska 3 poäng nästa säsong. Lycklig Rickard nu för detta är den största matchen på hela säsongen. Ett derby uppe i norr mellan 2 av de 4 stora. De andra två spelar just nu och där har Cech gjort bort sig större än Van der Sar lyckades med i vår match. Så är det att vara keeper, små marginaler. Men han ser ju för fånig ut i hjälmen.

Ska inte bara handla om fotboll detta, men lite till. Det verkar mer och mer som om detta blir en kamp mellan Man U och Arsenal. Igen. Unga talangfulla Arsenal mot tunga Man U som folk säger. Jättetunga... Tevez 22, Rooney 23, Ronaldo 22, Anderson 20, Nani, 18... Ja, det finns allt lite talang i Man U också. tidigare i veckan åkte ungdomslaget till Rom och spelade till sig en pinne mot Roma i Champions leauge. Sjukt starka just nu. Jag är som ni vet en större anhängare av engelsk fotboll än jag är av svensk även om Elfsborg såklart ligger mig varmt om hjärtat också. Men det gör inte samma sak med mig. Allsvenskan gör inte, har aldrig, kommer aldrig att orsaka mitt hjärta att bulta ur kroppen som det gjorde sista 15 idag. Åh, det betyder så mycket för mig. Kanske mer än ni vet. Kanske mer än AIK gör för Lollo, Sofie, Ali och Becca tillsammans. Eller nej, kanske inte. Jag väggmålar inte in klubbemblemet i väggen, tror jag.

Annars är det som det är här hemma. Båda två är vi sjuka och det är väl nån slags flunsa som tar tag i oss lagom till man ska åka hem för lång julledighet. 19 dec - 6 jan hemma i Sverige. Många spännande möten, fikastunder och Juldagsöl med Thomas och Anders (minst). Blir en del tågåkande också för jag ska pendla mig själv mellan Vänersborg, Göteborg och Falkenberg. Men det blir bra, kanske den bästa julledigheten någonsin känner jag.

Detta är för övrigt inlägg nr 199 av mig på I Pity The Fool och jag kan med all tydlighet säga att den inte blev vad jag trodde att den skulle bli. Men mer om det i nr 200, när det nu skrivs. Och publiceras. Kan bli snart, troligen blir det så. Så jag kommer förbi det. det är som en vägg som jag måste forcera för att komma vidare. Ska inte skriva om fotboll i det inlägget iaf, inte poker heller. De är väl de som blivit sämst mottagna av er läsare tror jag.

Barasådär

Har varit mycket negativitet från mig den sista tiden. Men så är jag också på väg att bli sjuk, och jobbet är inte kul nu, och jag är ständigt baktalad på annat höll, och världen är fan uppockner. Jag blir bara så less på allt när det är så. Inte sjukdomen alltså, och inte jobbet. Egentligen inte heller på skitsnacket. Men världen, att den är så Fucked up... Becca sa det bäst när hon konstaterade "Är det till en sådan värld man vill sätta barn?" Det är en befogad fråga. Det är det verkligen. Men det är upp till oss alla att se till att framtiden blir bättre än nuet. Enskilda vansinnesdåd kommer vi aldrig att komma åt tyvärr men det är viktigt att lära sig av vad som händer runt omkring oss. Får aldrig sluta lyssna och tänka. Aldrig apatiskt bara titta på när det går åt skogen. Det är vi som bygger framtiden, inte framtiden som skapar oss.

Fuat Deniz dog av skadorna han ådrogs i nacken efter knivattacken på Örebro universitet. Det är alltså ett mord detta handlar om i mina ögon. Man tar inte med sig en kniv in på ett universitetsområde om man inte planerat att använda den. Det känns på inget sätt bra. Den öppna mijön har fått en törn som jag skrev för någon dag sen. Det finns en minnesgrupp på facebook för Fuat Deniz och den har på kort tid över 1000 medlemmar och en ca 80 meddelanden för hans familj och för framtiden.

Va ska man tycka egentligen. I en värld där polarisar smälter och där det pågår krig både till höger och vänster. Där val är riggade och det vansinniga vålet bara blir värre och värre. Vad ska man göra då? Vart ska man ens försöka starta att förklara avd det är som är fel i världen. Är allt TV´s fel eller USA eller är det Internet som förstör mest? Spelar det någon roll. Vi är på väg rakt ut över den ättestupa som kallas livets brant. Det är helt galet och jag får panik inom mig bara jag tänker på det.

Igår blev en av lärarna på mitt gamla universitet nedstucken med en kniv, i halsen tror jag. På en tisdagslunch, på universitetsområdet! Vad händer? Det är ju helt sjukt. Inte tycks de ha hittat gärningsmannen heller. Hur kan man missa en kille med helt nedblodad tröja i ett sånt litet samhälle som Tybble trots allt är. Nån måste ju sett nåt, nån bor ju granne med idioten. Kommer säker aldrig hitta honom heller. Universitetet ska ju vara en säker miljö, på Örebro universitet har jag aldrig sett något bråk alls. En akademinsk mijö som ska skydda folk, som ska hålla galningar ute. Men inte nu. Inte i den värld vi lever i. Fan, Niklas, gå inte till jobbet som lärare mer. Lollo, du klarar dig nog för 6-åringar har svårare att få tag på vapen tror jag.

Vi lever i en värld där folk känner att man kan våldta folk när de är nedsövda. Tack för att han åtminstone fick 4 års fängelse nu. Borde varit mycket mer för plastikkirurgen.

Varje vecka kommer det rapporter och dödsskjutningar på olika skolor i USA, Finland eller Kanada eller vartman nu kan få tag på ett vapen snabbt. Nu säger jag inte att det skulle vara lättare i finland än någon annanstans men visst var det ett nöt där för ett tag sen? Galning på nätet som räddar världen genom att skjuta friskt på en skola med inte ont anande ungdomar som kommer dit för att få kunskap, men som inte kommer därifrån alla mer. Är trött på att välden ser ut såhär. Malta är lugnast av alla som vanligt. Tråkigast.

Detta är nog det första riktiga I pity the fool-inlägget på riktigt riktigt länge

I pity the fool som dödar/våldtar och allt annat skit.

En sån dag helt enkelt. En ytterst ordinär dag som inte ger något större avtryck. Fick ca 8 minuters avlastning i telefon som iaf för en kort stund fick mig ett le och trivas något alldeles förträffligt. Det var bra, nödvändigt. Tänk så det kan gå, livet. Härligt ändå.

Annars är det som sagt en ytterst slätstruken dag. Har inte gjort nåt speciellt, gick inte upp vare sig speciellt tidigt eller sent. Gjorde vare sig mer eller mindre än man kan förvänta sig på jobbet och vi åt lunch där vi brukar äta. Åt dessutom en av två rätter som jag någonsin ätit där. Låter det tråkigt? Det är det också. Det var ömsom regn ömsom solsken idag, även vädret har tråkigt tror jag. Jag vill verkligen ta Julledigt nu, komma hem till Sverige och till alla som jag längtar efter. Är jag på väg in i en depression här nere? Jag? Inte fan kan jag det, jag ska ju vara en glad jävel som ler och skrattar om vartannat.Kanske ska ta och gaska upp sig lite. Eller gå och lägga sig. Näe, det kan man inte göra. Det blir nog bättre snart, borde bli det. Kommer bli det.

Gårdagens fotboll gick som man kan förvänta sig när vi ställer upp med en man mindre hela matchen. Stryk, igen. hatar att få stryk. Och jag tycker väldigt illa om folk som säger att de ska komma men som inte gör det. Saknar Humpe BK/AQ Hijackers och allt vad vi hette. Det var klass på det.

Innan ni tror att jag helt håller på och tappa greppet så kan jag berätta att jag har ganska kul också, bara att idag har vart en sån där dag som inte finns. Behöver inte finnas. Roligare igår då, inte fotbollen. Fick äntligen tag på biljetter till Henrik Schyfferts The 90's i Göteborg. Extraföreställningen Onsdagen den 2 April blir det. Tidigare så var det slutsåld till torsdagens föreställning men trycket har visst varit så stort så att den gode ironikern beslutade sig för att bjuda på sig själv och göra lite fler föreställningar, vi tackar för det. Får ju dessutom föreställningen som är före ordinarie... Är man inte den ordinarie själv då? Jo, vi säger det. Kul kommer det bli iaf, det är jag helt säker på.

Min plan att inte ta anställning direkt när jag kommer hem rimmar illa på mina planer på allt jag vill göra, alla konserter som jag vill uppleva och det stundande EM i fotboll. Men det brukar ordna sig, det gör det alltid med mig, har jag fått berättat för mig. Sedär, framtidstro mitt i den ytterst ordinära och slätstrukna dagen.

Barasådär

Fotbollsintresset har ju alltid varit stort är klart. Det går ju inte att komma från. Sparkat boll sen man var 3 år gammal och sprungit mellan fotbollsplan och middagsbord "hemma" på lindvägen i många många år. En härlig sport. Har inte vart så mycket med det sen jag flyttade från London dock. Alldeles för svårt att få tag på matcher på TV och alldeles för mycket annat att göra har det varit. Men med tanke på att jag snart ska hem till Sverige igen och ett troligen alldeles för påtagligt AIK-intresse alldeles inpå så tänker jag nu mycket på fotboll igen. Det är å andra sidan bara bra, jag gillar passion för saker. Gillar passionsfrukt också, men det är ju en helt annan sak. Lämnar det nu.

Har lirat här på malta nu ett par veckor och det är väl synd att säga att formen är tillbaka men det är vansinnigt kul igen. Kanske lite sent att göra comeback som 30-åring men en skön korpkarriär kan det nog bli av detta. Idag är det match i egaming-ligan här på Malta och både jag och Mario representerar här Betway/Gnuf som livsfarliga snipers längst fram. Man kan inte tro det men det är 168 cm långe Mario som är targetplayer medan 191 Rickard löper och försöker få passningen eller skarvningen in i mål. Ja, nu är det ju inte så att vi direkt jobbar på vare sig Betway eller Gnuf men det är av akademisk karaktär här, tror jag. Henrik som jag bodde med i Spanien jobbar för Betway/Gnuf i stockholm nu... alltid nåt kanske?

Det blir seger idag. det blir det nästan jämt tror jag. Inte förra veckan men testa själva att spela mot ett malteslag med maltesisk domare, dessutom utan avbytare. Och så var bollen sned, och konstgräset blött, och vi hade bara inneskor. Och så... Ja, det är lätt att skylla från sig. Men domaren var katastrof, Haha. Det är gott att tänka på att man snart är hemma, även om det innebär att man inte kan lira fotboll ute på minst 6 månader för att det är snö och is överallt. Men så mycket annat som värmer.

Barasådär

Har gjort något som jag aldrig gjort innan just nyss. Jag raderade med flit allt jag skrivit som blogginlägg. För det var blaj. Det stod ingenting viktigt alls och det var kass. Jag ullständigt raderade det. Tog bort. För att aldrig komma tillbaka. Och så startar jag om såhär. En av grundpelarna med den här bloggen är och har alltid varit att jag skriver från A till Ö och sen får det vara bra. Inte för mycket tanke och planering. Men idag gick det inte, blev för ofokuserat och trist helt enkelt.

Bloggen har fått sig ett uppsving med läsare ser jag på statistiken, det förstår jag inte varför det hänt. Det är å andra sidan mycket saker jag inte förstår. Hur flygplan kan flyga och sånt. Fattar inte. Men man måste inte förstå allt. Tror jag.

Var mycket poker igår. Först jobba heldag med det, sen pokerturnering på casinot och sen egamingfest på klubb 22 som ligger på 22 våningen i enda höghuset på Malta. Jobbet var trist, Turneringen uselt spelad men Club 22 var coolt. Och mycket folk. Knöt som vanligt till sig lite kontakter och kom därifrån med tre jobbförslag från andra sidor. Men jag ska åka hem nu. Det har de svårt att förstå. Men jag förstår. Det är det viktiga

Har ruggigt mycket längtan hem nu. Jag är klar med det här. Dags att starta nästa del av livet. Den som kickstartar 19 dec och får en liten halt mellan 7 jan och 24 jan då jag måste tillbaka till Malta. Men tiden runt Jul och Nyår kommer ge mycket svar. Innebära mycket känslor och få mycket saknad att försvinna. Det är nåt att se fram emot.

Barasådär