I pity the fool!

Ja, rubriken säger väl allt. Jag missade det. Och jag gjorde det för att jag inte tror på det. Men jag har dubbelkollat i gamla kalendrar och gamla blogginlägg och det verkar sannerligen som om det stämmer. Den 11 augusti 2006 flyttade jag från Göteborg till London, den 14 augusti började jag på Ladbrokes. På den tiden bodde jag hos Basse och Emma. Tack massor för all er hjälp under min tid i London, jag tror faktiskt inte ni vet hur mycket det hjälpte mig att känna mig hemma.

Men nu var det ju det här med att vara bosatt utomlands. Hur kan det ha gått 1 år redan? Det är sjukt. Mycket har hänt och jag har därför ägnat en del av min lediga tid åt att kolla bakåt i min egen blogg. Intressant läsning och man lär sig en del av en själv. Jag skriver som en kratta tillexempel. Fast det visste jag ju redan.

Inte nog med att det är 12 månader sen jag flyttade från Sverige, det är också, nästan, på dagen 7 månader sen jag flyttade från London till Gibraltar och 4 månader sen jag flyttade från Gibraltar till Spanien. Mycket flytt blir det på ett år. Och jag missade det. Dumt.

Om sanningen ska fram så har jag hela tiden trott att jag flyttade utomlands i september och inte augusti men hur jag än försöker intala mig själva det så är det likväl fel. Det är augusti och det är ett år. Nu. Konstigt är det iaf.

Hur påverkar då detta mig? Ja, jag pratar inte som Victoria Silfstedt än och jag har haft en vädermässigt fantastisk sommar. hade visserligen en precis pissig höst i London men en mycket bra vår i Gibraltar.  Personlighetsmässigt så är jag nog samma gamla Rickard men kanske med lite andra intressen än för ett år sen. Det är svårt att hänga med i den svenska politiken härnere, vet å andra sidan allt om Gibraltars befrielsekamp. Eller nåt.

Jag är stolt och förundrad över att jag fortfarande är utomlands, det trodde jag inte. Jag tänkte ett halvår och sen får det vara, som allt annat jag ger mig in i. Men jag hittade något jag var bra på, något jag inte visste att jag var bra på, och jag blev kvar. Jag både trivs och avskyr det här stället, jag är ensam och ständigt omgiven av vänner, jag är fri och bakbunden, omtyckt och direkt hatad, stark men svar och framåt men feg. Precis som jag alltid varit alltså, ombytlig.

Detta är ett inlägg som jag hade velat jobba med lite längre för att kunna ta upp många av de jag träffat och som betytt mycket för mig under det här året men risken är ju att jag missar hälten så det får bli en lista i gammal god I pity the fool anda.

1. Basse, hade inte varit någonting i London utan dig.
2. Jan, Dansk dynamit
3. Patricio, Chilensk Växjöit Deluxe. Galen som få men också en mycket god vän numera
4. Vali och Ken, vet inte om jag nånsin har haft chefer som jag respekterar så mycket i hela mitt liv

det får bli en lista på 5 personer och all med anknytning till Ladbrokes. Henric kan slå sig in på den där listan också.  En mycket bra lägenhetspolare som verkligen ställer upp, mkt bra.

Det sämsta med att bo utomlands är saknaden efter de man inte har nära. Så är det, det finns inte heller någon fix mot det men med telefon, msn, mail och facebook kommer man ganska långt. Men jag kan inte fatta att jag nu missat ett helt år till i Emily, Amanda och Lovas liv. Det är också galet. Ni vet alla att jag saknar er, hoppas det räcker för nu.