I pity the fool!

Detta trodde jag aldrig att jag skulle säga men oj vad jag har saknat att vara i en storstad. Jag har predikat hur bra och skönt livet i Gibraltar, La Linea och Malta har varit och hur lite jag saknat ex London men det verkar ha varit mest skitsnack ju. Det är ju så här man ska leva. Madrid är en fantastisk stad på många sätt och det var också London. Att enkelt kunna ta sig till vilken affär man kan tänka sig och att springa in i det mest oväntade i affärsväg är lätt här. Det finns människor av alla sorter på gott och ont. Det är en puls som man inte kan producera, den bara finns där. Kan inte förklara. Kan bara känna den, och jag saknar det. Vad gör man åt sådant?

Matchen var skit, den behöver vi inte prata om ok?

Har träffat så mycket sköna människor här. Dels genom Sverigematchen och alla de svenskar som man träffade då men framförallt på det här hostelet som jag bor på. Brukar ju bo på hotell när jag är ute och åker men nu testade jag detta tänkte jag. Träffat en fantastisk Singer-songwriter som heter Max. Det riktigt ilar i kroppen när han spelar. Han är från Argentina och är här och promotar sin musik.Han satt och plinkade och köärde sina grejer när vi drack lite vin igår och det var direkt magiskt. Jag fick samma känsla som när jag såg Christian Kjellvander på Strömpis i Örebro för alldeles för länge sen nu. Den bästa kvä'llen någonsin. Så är det.

Hela den resan har varit en ögonöppnare på många sätt. Mer om det senare. Andra gången jag skriver något kryptiskt i slutet av ett inlägg nu.

Barasådär