I pity the fool!

Så, jag var nere i Spanien och hälsade på där jag för ett halvårsen bodde i helgen. Jag och Rebecca åkte ner och hälsade på Miranda som hade leaving Do från sitt jobb då hon ska hem till Sverige igen. Självklart hade vi inte sagt något innan utan dök bara upp som gubben i lådan, roligare så. Finns mycket att skriva om det och mycket om de vänner man träffade och inte träffade och folk som stannat och gått. Men nu ska det främst handla om flyg och om SAS i stort. Följande händer nämligen.

Vi mellanlandar i Barcelona och väntar där på stora flygplatsen med alla najs butiker och Taxfree och allt vad man kan tänka sig. Vi har ett två och en halv timma långt stopp och jag äter en sån där macka som man absolut inte vill ha egentligen men man måste ju äta och precis när man fått in den och tagit första tuggan inser man att man inte ens är hungrig. Ett sånt stopp var det, men vi var två och det var ok. Väntar vid gaten som vanligt och planet ska gå halv 7 på kvällen. Vi ställer oss tidigt i kön till gaten då Becca hoppas kunna röka en kortis vid bussen utanför innan vi går på, Barca airport är rökfri som fan för övrigt. Så rökfri att det inte finns rökrum even. Iaf, Där står vi till ungefär halv sju då ju planet ska gå. Fortfarande inget på tavlan som antyder att vi skulle vara sena men det inser vi ju att det är vi ju. Kön knorrar som fan och nu kommer svenskheten till sin spets. Klagosången var hög och lång och långrandig. Jag orkar som vanligt inte med att ens klaga, vad kan man göra åt det liksom.

Kvart i 7 kommer det någon till gaten och eftersom jag är lång och ståtlig så ser jag detta och skickar fram Rebecca att lyssna medan jag passar väskorna. Hon återvänder med beskedet att planet är extremely delayed och att vi ska bo på hotell inatt och åka typ 6 på morgonen istället. Hämta väskorna och gå till incheckningsdesk 70-something. Bra info... Vi gör detta och vi går lite vilse under tiden och jag får gå igenom säkerhetskontrollen en gång till men som vanligt när jag är ute och reser så frågar jag ingen utan förlitar mig på att jag kommer att hitta, även fast jag aldrig vart där innan. Jag hittar väskorna och Becca hittar disken och där står nån som pratar om möjligt ännu sämre engelska och försöker förklara för alla dessa människor som pratar ännu mindre engelska vart vi ska ta vägen. Nåt om minibussar och hotel Alta airport och följa med nån gubbe där.

Efter att i regnet väntat utanför flygplatsen kommer till slut en minibuss och kör oss till hotellet. Jättefint hotell med 4 stjärnor och vi får mat och öl och vin (ville ha ett glas fick en flaska drack allt, såklart). Vi får också order att vara i receptionen kl 5 på morgonen för avfärd. På morgonen var det lite mer väntan, lite mer klagan om huruvida vi ens kommer hem nu innan vi till slut kom med flyget hem. Landade runt 12 timmar för sent och med arbetsdagar förlorade, extra parkeringspengar på landvetter och alla övriga extrakostnader som kommer till så undrar man ju nu hur SAS ska lösa detta. Det började väldigt bra med en svinnonchig tant på landvetter som verkligen inte kunde hjälpa till trots att hon satt i SAS-disken. Då fick man ringa reklamation i Stockholm, som givetvis var stängt just nu... Trodde aldrig jag skulle säga det men tacka vet jag Sterling och Ryanair.

Barasådär